Polismyndigheterna genomförde för något år sedan en
brett upplagd aktion för att åtgärda snatterier. Aktionen har
sannolikt spelat roll för att uppmärksamma snatterierna och
påverkat barn, vuxna och föräldrar.
Ett annat utbrett tillgreppsbrott är cykelstölderna. Vi ser
en oroande utveckling av såväl ''spontana'' cykelstölder som
omfattande ligatillgrepp av cyklar.
Den stora omfattningen av cykelstölderna skapar stor
besvikelse och ilska hos brottsoffren, men också en viss
uppgivenhet hos både polis och allmänhet. Bara hos
försäkringsbolaget Folksam uppgår ersättningen för
förlorade cyklar till 35 miljoner kronor år 1992, en ökning
på 25 %
från 1991, trots att man sedan flera år tillbaka inte ser
sig ha möjlighet att ge någon ersättning till den som glömt
låsa sin cykel. Över 16.000 cykelskador anmäldes till
försäkringsbolaget under fjolåret. Svårigheterna att få
försäkringsersättning för förlorade cyklar innebär sannolikt
att mörkertalet för cykelstölder är stort.
Det är inte rimligt att cykelstölder blir så etablerade att
var och en av oss upplever att det är en företeelse man
tvingas leva och räkna med, och att gärningsmannen
upplever att risken för upptäkt och sanktioner är minimal.
Många avstår från att ta cykeln till jobbet eller en
nöjesinrättning för att man ''inte vill skänka bort den''.
Barn, som utsatts för upprepade cykelstölder, tappar ibland
respekten för rättssamhället och börjar i sin tur stjäla cyklar.
Cykeln representerar ofta ett stort ekonomiskt värde för
den enskilde och är, antingen den är dyr eller inte, vårt
kanske enklaste och vettigaste fortskaffningsmedel. Det är
därför angeläget att cykelstölderna uppmärksammas
starkare än polismyndigheterna normalt har utrymme för.
Vi vill därför föreslå att en analys görs av möjligheterna att
komma till rätta med de omfattande cykelstölderna. Härvid
bör också möjligheterna till en särskild aktion liknande den
som genomförts för att minska snatterierna studeras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot cykelstölder.
Stockholm den 19 januari 1993
Inger Lundberg (s)
Ines Uusmann (s)