Den ekonomiska brottsligheten har under senare år ökat
på ett oroande och oacceptabelt sätt. Samhällets åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten är helt
otillfredsställande.
Med ekonomisk brottslighet avses i första hand
vinningsbrottslighet i affärssammanhang och av
samhällsfarlig natur.
Det torde råda politisk enighet om att denna typ av
brottslighet skall beivras på ett kraftfullt sätt. Frågan är
emellertid vilka konkreta åtgärder som bör vidtagas för att
erhålla erforderlig effekt inom överskådlig tid.
I den allmänna debatten har det ofta framhållits att
bekämpningen av ekonomisk brottslighet kräver insatser av
särskild art och kompetens. Personalen måste besitta
kunskaper inom straffrätt, civilrätt, skatterätt, bokföring,
redovisning och ekonomi. Härtill kommer att insikter också
bör föreligga i affärsteknik, bank- och finansverksamhet
samt internationell handel.
Det är givet att det traditionella polisväsendet inte
besitter kompetens i nu angivna hänseenden. Inte heller
åklagarväsendet som egentligen endast besitter kompetens
inom den traditionella straffprocessen.
För att få till stånd en effektiv kamp mot den
ekonomiska brottsligheten bör en central myndighet
inrättas. Till myndigheten bör knytas personer med särskild
kompetens inom ovan angivna områden. Sålunda skall
myndigheten bestå av specialutbildade poliser, åklagare,
skatterevisorer, tullpersonal, kronofogdar från
specialindrivningsenheterna, auktoriserade revisorer och
personer med anknytning till näringslivet.
Myndigheten bör också ha rätt att uppdra åt
privatpraktiserande processadvokater att utföra åtal vid
allmän domstol.
En allvarlig brist i dagens rättsväsende är att
åklagarkåren under senare år dränerats på kvalificerad
personal, på grund av otillfredsställande löner och övriga
arbetsvillkor i jämförelse med näringslivets villkor.
Härutöver gäller att uppgiften att utföra åtal i större
ekobrottmål är mycket krävande. Uppgiften fordrar stor
kompetens, skicklighet, kontinuitet och uthållighet.
Dagens system erbjuder för få incitament för att få fram
tillräcklig aktivitet på åklagarsidan för att över huvud taget
aktivera utredningsledet.
Ett större antal fällande domar skulle ge en nödvändig
vitalisering för utredningsarbetet kring ekobrottsligheten.
Ett blint tillflöde av resurser för ekobrottsbekämpningen
kommer inte att leda till de resultat som erfordras.
Man bör i större utsträckning frigöra processinsatsen
från brottsutredningen. Statsadvokater och statsåklagare
bör koncentrera sina insatser på att utföra talan i rätten.
Genom en särskild central myndighet för
ekobrottsbekämpning under Justitiedepartementet erhålles
en erforderlig koncentration, samordning och utveckling av
kompetens och resurser.
Myndigheten kan bevaka vilka lagstiftningsåtgärder som
erfordras för att skärpa rättsordningen inom området.
Myndigheten bör vara direkt underställd departementet för
att inte kompetenskonflikter skall uppstå. Myndigheten bör
ha vittomfattande befogenheter att inom ramen för
statsförvaltningen ta i anspråk de resurser som krävs för ett
framgångsrikt arbete.
Myndigheten bör disponera tillräckliga medel för att
kunna knyta till sig den kompetens som erfordras för att
utreda och beivra komplicerade ekobrott. Vägledande skall
vara, att på grund av ekobrottsligheten åderlåtes samhällets
resurser på tiotals miljarder kronor varje år,
konkurrensförhållandena i näringslivet snedvrids,
irreguljära förmögenhetsöverföringar kommer till stånd
och ytterst går den demokratiska kontrollen över stora delar
av samhället om intet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt
prövar möjligheten att inrätta en central myndighet för
bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Stockholm den 14 januari 1993
Holger Gustafsson (kds)