med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.

Propositionen innehåller förslag till ändrade straffskalor
för en rad brott. I huvudsak är det fråga om
straffskärpningar. Vänsterpartiet anser att det med hänsyn
till de för individen mycket skadliga verkningarna av
fängelsestraff är påkallat med restriktivitet i utnyttjandet av
denna påföljd. Flertalet av de föreslagna
straffskärpningarna bör därför avvisas. De
straffskärpningar som tar sikte på övergrepp mot barn är
dock välmotiverade. Det gäller sexuellt ofredande,
egenmäktighet med barn och barnpornografibrott.

Det borde införas en särskild straffskala, fängelse i högst
två år, för grovt brott vid sexuellt ofredande. Det är främst
när brottet riktas mot barn som det bör komma ifråga att
bedöma brottet som grovt. Sexuellt ofredande av barn
kommer då praktiskt taget aldrig att betraktas som
bötesbrott. För normalbrottet bör nuvarande straffskala
behållas oförändrad.

De föreslagna straffskärpningarna av straffskalorna och
kriminaliseringen av försök till grov egenmäktighet med
barn är välmotiverade. I en tid av starkt ökat internationellt
utbyte är det viktigt att åstadkomma god respekt för
domstolsavgöranden i internationella vårdnadstvister.
Passivitet från statsmakternas sida i fall där barn förts
utomlands och kvarhålls där i strid med vårdnadshavarens
vilja eller motsvarande fall där barn förts egenmäktigt till
Sverige kan på sikt bidra till främlingsfientlighet.

Den föreslagna höjningen av straffmaximum för
barnpornografibrott är välmotiverad. Brottet är dock av så
allvarlig natur att böter ej bör ingå i straffskalan. Dessutom
bör straffriheten för fall där gärningen med hänsyn till
omständigheterna kan anses försvarlig utgå.

Frågan om kriminalisering av innehav av barnpornografi
bör bli föremål för övervägande. Regeringen bör i lämpligt
sammanhang se till att detta blir föremål för utredning.

Förslagen att införa en särskild straffskala för mindre
allvarliga brott för mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse
kan godtas. Motiven till de föreslagna ändringarna av
straffskalorna för brott mot griftefrid och brott mot
vapenlagen är starka och förslagen bör därför godtas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslagen till ändrad lydelse av
3 kap. 5 §, 4 kap. 5 §, 4 kap. 7 §, 8 kap. 10 §, 9 kap. 6 §, 9 kap.
9 §, 10 kap. 7 §, 16 kap. 15 § första stycket, 16 kap. 15 §
andra stycket, 17 kap. 10 §, 17 kap. 11 §, 17 kap. 12 §,
19 kap. 10 § och 20 kap. 2 §,

2. att riksdagen beslutar om straffskalor för sexuellt
ofredande i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om brottet egenmäktighet med barn,

4. att riksdagen beslutar om straffskalor och
brottsrekvisit för barnpornografibrott i enlighet med vad i
motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att överväga kriminalisering av
barnpornografiinnehav.

Stockholm den 14 januari 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)