Regeringen föreslår i proposition 1992/93:232 en ny
fiskelag som ersätter lagen (1950:596) om rätt till fiske.
Förslaget innebär bl.a. att bestämmelserna som avgränsar
fiskerätten görs enklare och mera lättillgängliga. Rätten att
bedriva yrkesfiske blir beroende av innehav av
yrkesfiskelicens samtidigt som det blir möjligt att fördela
fisket genom att meddela föreskrifter som begränsar
redskapsanvändningen för fritidsfisket.
I motion till riksdagen 1991/92:Jo416 (s) framhölls
behovet av att en ny fiskeriförordning innehåller klarare
och enklare fiskebestämmelser, samtidigt som det
betonades att förordningen måste utformas så att den
biologiskt stärker de marina resurserna. Detta kan inte
göras om inte vissa redskapsbegränsande regler sätts in.
Det är därför mycket tillfredsställande att regeringen nu
lägger förslag om nya och förenklade regler för fiskets
bedrivande, vilka också innebär möjlighet till fördelning av
fisket mellan olika kategorier fiskande.
Samtidigt skall understrykas värdet av att allmänhetens
tillgång till fiskemöjligheter säkerställs så att ett sport- och
s.k. husbehovsfiske för nöje, rekreation och det egna
hushållets behov
--
dock ej för avsalu
--
kan utövas även i fortsättningen. Vi delar dock inte helt
regeringens uppfattning om fördelningen av högsta antal
tillåtna redskap för husbehovsfisket.
Enligt vår uppfattning bör fritidsfiskare tillåtas att
använda 14 burar, dvs. detsamma som gäller för
hummertinor. Vi anser inte heller att någon begränsning av
antalet redskap är nödvändig. I övrigt tillstyrks
propositionens förslag.
Vi förutsätter också att de fiskemetoder och redskap
som är tillåtna i dag och som inte omnämns i propositionen
är tillåtna även i fortsättningen.
Fiskevården
I propositionen föreslås att Fiskeriverket i tre
författningar skall meddela föreskrifter för fiskevården för
havs- och kustvattnen samt Vänern, Vättern, Hjälmaren,
Mälaren och Storsjön i Jämtland, inbegripet tillflödena till
dessa vatten upp till första definitiva vandringshindret.
Detta innebär att vissa insjövatten, även sådana som är
av stor betydelse för yrkesfiske, inte längre kommer att
omfattas av myndigheternas normgivning. Bl.a. gäller detta
vandringsfiskarna ål, öring och lax, för vilka arter det
åligger Fiskeriverket att fastställa fiskevårdsregler. Om
denna möjlighet tas bort innebär det en betydande
försämring, t.ex. vid utplanteringar av fisk om det ej finns
fastställda minimått.
Vi anser att rätten att ställa upp föreskrifter för
sötvattenområden exkl. de stora sjöarna skall handläggas av
länsstyrelserna då lokalkännedom krävs för sådana beslut.
Vidare delar vi inte uppfattningen att fiskerättsägarna
själva kan ta ansvaret för en god fiskevård då
ägarförhållandena i många av våra vatten inte är klarlagda
eller saknar en organisationsform där man kan ta beslut om
olika föreskrifter. Dessutom kan länsstyrelsen mycket
snabbt vid akuta behov, för kanske begränsad tid, införa
bestämmelser till skydd för hotade fiskbestånd. Då det
gäller sådana akuta situationer bör länsstyrelsen givetvis
även fortsättningsvis kunna ingripa utan att behöva vända
sig till någon central instans. Den vanskötselparagraf (§
29) som finns har ännu inte tillämpats och vi ser den inte
som ett användbart redskap för länsstyrelsen.
Fiske vid fasta redskap
I propositionen föreslås en skyddszon på 100 meter runt
fasta redskap och vattenbruksanläggningar. Förbudet avses
dock enbart att gälla kusterna och de stora sjöarna. I andra
områden kan fiskevårdsområdesföreningar och andra
vattenägare sälja fiskekort till allmänheten där fiske kan
vara tillåtet intill det fasta redskapet.
Det är angeläget att samma skydd gäller i alla vatten där
yrkesfiske och vattenbruk förekommer. Lov till fiske
närmare än 100 meter bör endast kunna ges av redskapets
eller vattenbruksanläggningens ägare.
Föreskrifter om avgifter
Förslag läggs i propositionen om att ''regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen''.
Det är angeläget att mycket stor restriktivitet iakttas när
det gäller att fastställa avgifter med stöd av denna lag.
Rätten till fiske
I bilaga 1 (s. 14) till förslaget till ny fiskelag anges
detaljerade regler beträffande tillåtna redskap, fiskslag,
områden etc.
För området vid Blekinge läns södra kust (väster om
Torhamns udde) torde en omkastning av gällande regler ha
skett vad gäller snörpvad och rörligt redskap i övrigt.
Nuvarande gällande regler bör kvarstå enligt följande: ''Vid
Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) är det
fritt för varje svensk medborgare att fiska med rörligt
redskap under förutsättning att fisket bedrivs på minst 300 meters
avstånd från fastlandet eller från en ö av minst
100 meters längd. Om kurvan för högst tre meters djup går
längre ut, måste fisket dock bedrivas utanför den
djupkurvan. Med nät, om det är rörligt, och med långrev
och tobisnot får fisket bedrivas fritt ända in till stranden.
För fiske med snörpvad gäller att fisket är tillåtet bara i
vatten djupare än sex meter.''(S. 30 i propositionen.)
Yrkesfiskelicens
I propositionens förslag om rätt att bedriva yrkesfiske
krävs yrkesfiskelicens. Som huvudprincip skall licens endast
beviljas den, för vars försörjning fisket är av väsentlig
betydelse. Rätten till yrkesfiske görs således beroende av
ett administrativt beslut; rätten kopplas till innehav av
yrkesfiskelicens. Yrkesfiskelicensen skall ha giltighet i alla
svenska vatten.
I detta sammanhang är det viktigt att understryka att
lagstiftningen inte får försvåra för ungdomar att tillträda
yrket, eftersom propositionen jämställer näringsidkare
inom yrkesfisket och andra näringsidkare vad beträffar
pensionsåldern. Visserligen kan generellt sägas att
yrkesfiskaren ''trappar ner'' relativt snabbt alternativt helt
slutar t.o.m. innan pensionsåldern på grund av hälsoskäl,
men eftersom fisktillgången skall beaktas vid
licensgivningen bör det framhållas att möjligheterna för
ungdomar med begränsad rätt att ''fiska in sig'' med
föreslagna begränsningar särskilt beaktas vid
licensgivningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redskapsbegränsningen för
husbehovsfiske,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Fiskeriverkets och
länsstyrelsernas rätt att meddela föreskrifter för
vandringsfiskarna lax, öring och ål samt andra hotade
fiskbestånd även i andra vatten än vid kusterna och i de
stora sjöarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skyddszonen på 100 meter vid
fasta redskap och vattenbruksanläggningar skall gälla i alla
vatten där yrkesfiske och vattenbruk förekommer samt att
lov till fiske närmare än 100 meter endast skall kunna ges av
redskapets eller vattenbruksanläggningens ägare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att myndighet som föreskriver
avgifter för verksamhet i enlighet med den ovannämnda
lagen skall iaktta största möjliga restriktivitet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenska medborgares rätt att
fiska i enskilt vatten (området väster om Torhamns udde vid
Blekinge läns södra kust) skall bibehållas i nuvarande skick,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om yrkesfiskelicens.
Stockholm den 16 april 1993
Margareta Winberg (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Berndt Ekholm (s)