med anledning av prop. 1992/93:179 Åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
För en skärpt klimatpolitik
Av människan orsakade utsläpp av s k växthusgaser
påverkar klimatet. Effekten blir temperaturstegringar. Om
temperaturen förändras alltför snabbt, kan inte ekologiska
och sociala system anpassas. IPCC (Intergovernmental
Panel of Climate Change) beräknar att anpassning är möjlig
med en förändring på högst 0,1°/decennium och totalt högst
2° över den förindustriella nivån. Om denna nivå passeras,
blir förändringarna mycket drastiska. För närvarande stiger
temperaturen med 0,3°/decennium och risknivån kommer
att nås år 2030.
Exakt vilka uttryck denna påverkan kommer att ta är
däremot oklart. Många faktorer samverkar med, eller
motverkar, varandra. Så har t ex utsläppen av svavel en
nedkylande effekt, som fördröjer och döljer
växthuseffekten. När temperaturzoner förskjuts så
förskjuts också utbredningsområdet för sjukdomar och
skadeinsekter. Begreppet växthuseffekt kan föra tankarna
till det jämna och stabila klimatet i ett växthus, men i
verkligheten blir konsekvenserna troligen de motsatta.
Klimatet blir mer extremt, med torkperioder omväxlande
med våldsamma regn och översvämningar. Kanske är de
förändringar vi sett under slutet av 80-talet och början av
90-talet utslag av sådan klimatpåverkan.
Utsläppen av växthusgaser måste minska kraftigt. För
den mest betydelsefulla växthusgasen, koldioxid, som i
Sverige svarar för 80 % av utsläppen, behövs reduktion i
storleksordningen 50--60 % inom de närmaste 50 åren. Om
utvecklingsländer ska ges möjlighet till industriell
utveckling måste de nuvarande industriländerna reducera
sina utsläpp ännu mycket mer. Det rör sig då om
minskningar av koldioxidutsläppen med i storleksordningen
75--80 %.
Tyvärr, finns det idag inga tecken på att detta mål
kommer att kunna nås. Vid FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro öppnades den s k
klimatkonventionen för undertecknande. Regeringen
föreslår nu riksdagen att godkänna denna ramkonvention.
Jag delar givetvis uppfattningen att så bör ske, men
klimatkonventionen är inte en tillräckligt bra grund för det
fortsatta arbetet. Den innehåller inga bestämda åtaganden
för industriländer vad gäller nivåer och metoder. En viktig
orsak till detta var USA:s, samt vissa oljeproducerande
länders, ovilja att acceptera sådana villkor. Men den nya
amerikanska regimen har dokumenterat en annan
inställning till miljöproblemen. Al Gore, den nye
vicepresidenten, skriver i sin bok ''The Earth in the
Balance'': ''I am convinced that a CO 2
tax which is completely offset by decreases in other
taxes is rapidly becoming politically feasible.''
I Sverige har vi en koldioxidskatt. Danmark, Finland,
Nederländerna och Norge har också sådan skatt. På många
andra håll pågår ett arbete för att konstruera en sådan
beskattning. Det gäller t ex Japan och i viss mån Australien.
I EG har medlemsländerna åtagit sig att till år 2000 hålla
nere koldioxidutsläppen till 1990 års nivå. Det finns ett
färdigt förslag till koldioxidskatt, men ministerrådet kunde
inte ena sig om att införa denna skatt före viktiga
konkurrentländer som USA och Japan.
I den svenska klimatstrategin bör ingå förslag till ett
nordiskt initiativ (eftersom Norden har koldioxidskatt) för
att dels genomföra en koldioxidskatt inom EG och dels
utnyttja den politiska förändringen i USA till förnyade
internationella förhandlingar kring klimatkonventionen i
syfte att skärpa den. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Kärnkraftsavveckling
Regeringen hänvisar i propositionen till
energiöverenskommelsen från våren 1991. Där sades det att
kärnkraftsavvecklingen kan börja när hushållning och
alternativ energi möjliggör en avveckling. Detta är ett
cirkelresonemang. Eftersom förekomsten av kärnkraftsel
inte gör det nödvändigt med hushållning eller alternativ, så
blockerar kärnkraften utvecklingen. Därför måste
kärnkraftsavvecklingen påbörjas nu. Kärnkraftverket i
Barsebäck bör därför omedelbart stängas. Riksdagen bör
hos regeringen snarast begära förslag om inledning av
kärnkraftsavvecklingen.
Koldioxidskatt på elproduktion
Regeringen berör i propositionen
biobränslekommissionens förslag om koldioxidskatt på
elproduktion. Under hänvisning till ''tekniska problem''
begär regeringen att få återkomma i denna fråga. Det
förefaller troligt att dessa tekniska problem snarare är
politiska problem beroende på delade meningar inom
regeringen. Även om en sådan skatt inte har betydelse på
kort sikt, är det angeläget att redan nu markera den
långsiktiga inriktningen. Riksdagen bör nu därför fatta ett
principbeslut om en sådan skatt. Därmed ges tydliga ramar
för lösandet av de ''tekniska problemen'' inom regeringen.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Metanutsläpp från deponier
Regeringen sätter ambitionsnivån för reduktion av
metanutsläpp till år 2000 högre än Naturvårdsverket gjort i
sin utredning. Det är glädjande, men inga medel för att nå
denna högre ambitionsnivå redovisas. Naturvårdsverket ges
i uppdrag att återkomma med förslag. 1990 beslutade
riksdagen med anledning av proposition från den dåvarande
socialdemokratiska regeringen att metangasavgång från
deponier skulle vara åtgärdat vid 1993 års utgång. Den
nuvarande regeringens förslag innebär ett rejält kliv tillbaka
från tidigare ambitioner. Enligt min uppfattning bör beslut
nu fattas om att införa investeringsbidrag för åtgärder för
metangasutvinning ur deponier. Dessutom bör en tidsgräns
på fem år sättas för, när sådana åtgärder senast skall vara
genomförda. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.
Energinormer
Naturvårdsverket har föreslagit att eldrivna
hushållsapparater bör förses med dels obligatorisk
energideklaration och dels att normer för
energiförbrukning bör utarbetas. Regeringen utelämnar
detta förslag i propositionen. Istället redovisas en passiv
attityd. Sverige skall följa utvecklingen inom EG. Ett
tydligt uppdrag att genomföra detta förslag behövs därför.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
I propositionen påpekas att arbetet med att minska
klimatpåverkan måste bli en integrerad del i
samhällsbygget. Därav borde följa att byggnormer m m
anpassas till detta mål. Regeringen redovisar inga sådana
förslag. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en
samlad redovisning av vilka nya normer för
myndighetsutövning på olika områden som klimatpolitiken
ger upphov till.
Redovisning av koldioxidutsläpp
I propositionen föreslår regeringen att Sverige
''kraftfullt'' bör verka för att bruttoutsläpp av koldioxid inte
skall anges för länder med uthålligt skogsbruk
(propositionen sid 40). Detta förslag kan leda till
komplikationer i det internationella samarbetet. Vem skall
avgöra vad som i sammanhanget är uthålligt? Risken är
uppenbar att redovisningen av koldioxidutsläpp försvåras.
En korrekt hållning är att redovisa bruttoutsläppen men
också effekten av upptag i växande grödor. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen detta till känna.
Information om klimatfrågan
I propositionen begärs 5 miljoner kronor till information
om klimatpåverkan. Jag har ingen annan uppfattning i
denna sak, men anser att miljöorganisationerna bör få del
av dessa medel. Bland uppräknade samarbetspartner finns
de ej nämnda, men miljöorganisationerna tillhör de
viktigaste aktörerna. Av stor betydelse för medvetenheten
om försurningsproblemen har det s k
försurningssekretariatet varit. Regeringen bör ta initiativ
till och ställa medel till förfogande för en liknande
verksamhet på klimatområdet, alternativt föreslå utökad
verksamhet för försurningssekretariatet. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen detta till känna.
Obligatoriska utsläppsgränser för lätta fordon
Den s k Stockholmsgruppen har tidigare föreslagit att
lätta fordon skall förses med obligatoriska utsläppsgränser.
Det internationella samarbetet kring tekniska och andra
standarder är omfattande och av stor betydelse för
produktutveckling på olika områden.
Obligatoriska kravnivåer när det gäller utsläpp från lätta
fordon borde vara en självklarhet. Regeringens åtagande i
propositionen är vagt och till intet förpliktande. Riksdagen
bör därför ge regeringen ett tydligt uppdrag att formulera
ett förslag på detta område och sedan redovisa utfallet till
riksdagen.
Miljöklasser för fordon
Jag delar uppfattningen att systemet bör utvecklas
ytterligare. En ny klass för de renaste fordonen bör införas.
Naturvårdsverkets förslag, att systemet bör utformas som
en kombination av subventioner för rena fordon och
avgifter på den äldre fordonsparken, bör därvid ligga till
grund. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
till känna.
Avveckling av ämnen som bryter ned ozonskiktet
Regeringen föreslår riksdagen godkänna 1992 års
förändringar av Montrealprotokollet som gäller avveckling
av ämnen som skadar ozonskiktet. Ett godkännande
förutsätter att ytterligare åtgärder vidtas, regeringen
föreslår tyvärr inte några sådana. Naturvårdsverket har
lämnat förslag i en rapport som har remissbehandlats.
Förslaget innebär förbud från 1995 för användande av
HCFC på flera områden. Dessutom innebär förslaget att
HCFC från 1995 skattebeläggs med 300 kr/kg då det
används som köldmedium. Parallellt därmed beläggs CFC
med en motsvarande skatt på 600 kr. Produkter skall
miljömärkas med avseende på sin effekt på ozonskiktet.
Naturvårdsverkets förslag bör genomföras. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen detta till känna.
Omhändertagande av CFC
Den uttunning av ozonskiktet som vi idag konstaterar är
konsekvensen av utsläpp av CFC, s.k. freoner, som gjorts
för flera decennier sedan. CFC har mycket lång
uppehållstid i atmosfären innan det slutligen bryts ned uppe
i stratosfären och därvid orsakar förstörelse av ozonlagret.
Därför måste åtgärder sättas in, inte bara för att förhindra
nyanvändning utan också för att förbättra
omhändertagandet av allt det CFC som nu finns i
cirkulation. Oavsett om nyanvändningen upphör, kommer
skadorna på ozonlagret att bli mycket stora.
Riksdagen har tidigare beslutat att system för
omhändertagande av CFC från kasserade frysar och kylar
skall utvecklas. Men utvecklingen på detta område går inte
tillräckligt snabbt. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med en redovisning av läget samt förslag till
ytterligare åtgärder för att öka takten i detta
utvecklingsarbete.
Utveckling av el- och hybridfordon
Regeringen föreslår att 9 miljoner kronor avsätts för att
stimulera till ökad användning av el- och hybridfordon. Ett
sådant utvecklingsarbete är av stor betydelse, särskilt med
tanke på att transportsektorn står för en mycket stor del, ca
40 %, av de svenska utsläppen av koldioxid. Med tanke på
detta är regeringens förslag helt otillräckligt.
För utvecklings- och demonstrationsverksamhet med
tunga fordon avsattes 120 miljoner kronor fördelat över fyra
år. Resultaten har varit positiva. För utvecklingsarbetet
med lätta fordon behövs insatser i samma storleksordning.
Regeringen bör därför återkomma med ytterligare förslag
på detta område.
I propositionen hänvisas till åtgärder som vidtagits i
Kalifornien och deras positiva inverkan på teknikutveckling
internationellt. En del i den kaliforniska strategin har varit
att sätta upp mål i tiden för olika åtgärders genomförande.
På liknande sätt bör vi arbeta i Sverige. År 2000 respektive
år 2010 bör vissa mål ha nåtts. Det gäller t ex el- och
hybridfordonens andel av fordonsparken i tätorter.
Riksdagen bör hos regeringen begära färslag till sådan
trafikstrategi.
Biobränsleproduktion från jordbruket
Inom jordbruket utvecklas produktion av energi i olika
former. Det finns intressanta projekt som förbinder denna
nya jordbruksproduktion med ett traditionellt jordbruk, i
den meningen att produktionen byggs upp kring växtföljder
och system med god miljöanpassning. Projektet
''Växtkraft'' är exempel på sådant. Denna typ av produktion
integrerar energiproduktionen i en helhet som också
inbegriper djurhållning och annat lantbruk. De stöd som
hittills utformats för biobränsleproduktion från skogs- och
jordbruk har inte varit anpassningsbara till sådan
jordbruksproduktion. Denna typ av biobränsleproduktion
som kan inbegripa etanol, biogas, rapsoljor, processvärme
och foder har stor betydelse inte bara i energisammanhang
utan också för att bevara kulturbygder. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära förslag till stöd för sådan
biobränsleproduktion i integrerade jordbrukssystem.
Riv upp beslutet om Öresundsbron
Återkommande redovisar regeringen att det behövs
långsiktiga förändringar av trafikens infrastruktur om
målen att minska klimatpåverkan skall uppnås, men det
tycks vara dåligt beställt med förmågan att dra slutsatser av
detta påstående. Även i denna proposition konstateras att
balansen mellan olika trafikslag inte kommer att förskjutas
till kollektivtrafikens fördel under de närmaste tjugo till
trettio åren. Detta borde föranleda förslag till kraftigare
åtgärder. En sådan åtgärd är att ta upp nya förhandlingar
med den danska staten i syfte att riva upp beslutet om en
bro över Öresund och ersätta den med annat förslag med
bättre miljöanpassning. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Energiprövning i samband med tillstånd enligt
miljöskyddslagen
Naturvårdsverket har föreslagit att energiintensiva
industrier skall få sin energiförbrukning prövad i samband
med att tillstånd enligt miljöskyddslagen prövas. Enligt min
uppfattning är denna komplettering av de ekonomiska
styrmedlen nödvändig. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Tjänstebilsförmåner och reseavdrag
Det har från flera håll rests förslag om att
tjänstebilsförmåner och reseavdrag försvårar en god
miljöanpassning av trafiksystemen. Trots detta lämnar
regeringen inte några förslag på denna punkt. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till förändring av
skattesystemen för tjänstebilar och reseavdrag som innebär
bättre miljöanpassning.
Miljöanpassade hastighetsgränser
Fordonshastigheten har stor betydelse för utsläppen från
trafiken. Systemen för hastighetsbegränsning på våra vägar
bör ändras så att utsläpp av koldioxid och föroreningar
begränsas. Utökad övervakning och skärpta sanktioner bör
införas. Detta kommer givetvis också att gagna
trafiksäkerheten. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Koldioxidskatt för alla sektorer
Den senaste förändringen av energibeskattningen
innebar sänkta skatter för industrin och höjda för hushållen.
Grundprincipen bör vara en skatt lika för alla sektorer, men
med möjligheter till undantag för t ex energiintensiv
industri. Sådana undantag bör omprövas med viss
kontinuitet. För industrin torde det intressanta vara det
sammanlagda skattetrycket. En hög energi- och
koldioxidskatt kan därför kompenseras med lägre skatter av
annan karaktär. Dessutom leder ju en effektivisering av
energiförbrukningen till lägre kostnader, vilket möjliggör
en konstant press så att energiförbrukningen minskas.
Koldioxid- och energiskattesystem för industrin bör
utformas på en sådan grund. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen detta till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt initiativ i syfte att
genomföra en internationell koldioxidbeskattning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till inledning
av kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som i motionen
anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om koldioxidskatt på elproduktion,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att minska
metanutsläpp från deponier,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om normer för och
energideklaration av eldrivna hushållsapparater,
6. att riksdagen hos regeringen begär en samlad
redovisning av klimatpolitikens effekter för olika
myndigheters normgivning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inställning till redovisning av
bruttoutsläpp,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för
miljöorganisationernas deltagande i
informationsverksamhet,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
obligatoriska kravnivåer beträffande koldioxidutsläpp från
lätta fordon, som underlag för internationella
förhandlingar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av systemet med
miljöklasser,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genomförande av
Naturvårdsverkets förslag rörande avveckling av ämnen
som bryter ned ozonskiktet,
12. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av
läget när det gäller omhändertagande av CFC i avfall, samt
förslag till ytterligare åtgärder,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ytterligare insatser för utvecklingsverksamhet med el- och
hybridbilar i enlighet med vad som i motionen anförts,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
trafikstrategi med utgångspunkt från de kaliforniska
pionjärinsatserna på området,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stöd till
biobränsleproduktion i integrerad jordbruksproduktion,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett nytt beslut
angående Öresundsförbindelse,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prövning även av
energiförbrukning i samband med prövning av tillstånd
enligt lagen om miljöskydd,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändring av skattesystem för tjänstebilar och reseavdrag
så att bättre miljöanpassning uppnås,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöanpassning av
hastighetsregler,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energi- och koldioxidskatter för
industrin.