med anledning av prop. 1992/93:179 Åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
Propositionen innehåller en bra beskrivning av
problemens art, vidd och allvar. Regeringen har sålunda
insikt om vad som bör göras. Det som föreslås löser dock
inte problemen. Målen är otydliga, och de konkreta
åtgärderna är få.
Självklart måste riksdagen godkänna
klimatkonventionen och ändringarna i
Montrealprotokollet, men beslut om kommande steg måste
tas redan nu för att ge tydliga signaler om inriktningen.
Koldioxidutsläppen är den viktigaste faktorn att komma
till rätta med när det gäller åtgärder mot påverkan på
klimatet. I stället för att minska koldioxidutsläppen vidtar
regeringen nu en rad åtgärder och tillåter förhållanden som
i stället driver upp utsläppsnivån. Riksdagen bör besluta att
Sveriges koldioxidutsläpp ska ha minskat med 20 procent
från år 2000 till år 2010.
Trafiken
Koldioxidutsläppen från trafiken har ökat från 20 till 40
procent av de totala utsläppen under de senaste tjugo åren.
Vi kan vänta fortsatt ökning om inte drastiska åtgärder sätts
in omedelbart. Utsläppen kan bara begränsas genom att
trafiksystemen förändras. De omfattande investeringar som
nu planeras i alla trafikslag vägleds enligt vår uppfattning
inte av någon djupare förståelse för detta. Tyngdpunkten
ligger alltför starkt på nya trafikalstrande väginvesteringar.
De järnvägsinvesteringar som föreslås är inte tillräckliga för
att nå miljömålen. Vänsterpartiet har i en motion med
anledning av infrastrukturpropositionen redovisat sin syn
på ett miljöanpassat trafiksystem.
Forskning och utveckling av nya tekniker och nya
drivmedel måste stimuleras. De stöd som regeringen
föreslår till sådan FoU, bl.a. av hybridfordon, är alltför
blygsam. Vänsterpartiet har föreslagit att medel från
miljöavgifter skall fonderas för att användas till utveckling
av miljöanpassad produktion och produkter. FoU-stöd bör
också, för att bli riktigt effektivt, samordnas med förslag om
förbud mot fossila drivmedel. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag om en plan för införande av ett
sådant förbud.
Energi och industri
Statens naturvårdsverk förordar i sitt åtgärdsprogram för
energisektorn bl.a. koldioxidskatt på elproduktionen med 8
öre per kilo och ökad skatt till 32 öre per kilo koldioxid för
den icke energiintensiva produktionen. Vänsterpartiet
motsatte sig den nu gällande konstruktionen av energi- och
koldioxidskatterna. Vi förordade högre nivåer och ett mera
enhetligt system. Vi kan dock acceptera Naturvårdsverkets
förslag som en etapp på väg mot ett enhetligt system på 50-
öresnivån. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Råjärnsframställning och pelletstillverkning vid
järngruvorna sker idag genom att rent kol används som
reduktionsmedel. En del av de överskottsgaser som uppstår
i dessa processer används för kraftvärmeproduktion. Det
totala utsläppet av koldioxid från denna ovan beskrivna
verksamhet torde uppgå till cirka 10 % av de totala
koldioxidutsläppen i Sverige. Som påpekas i propositionen
har koldioxidutsläppen inom industrin minskat kraftigt de
senaste 20 åren. Detta är främst ett resultat av minskad
oljeanvändning.
Eftersom kravet är att minska koldioxidsutsläppen
ytterligare, måste emellertid också industrins utsläpp bli
föremål för granskning och åtgärder. Som påpekas i
propositionen är det ur klimatsynpunkt inget framsteg att
ersätta olja med kol i industriella tillämpningar. Om man
däremot ersätter kol med olja eller naturgas kan man uppnå
kraftiga minskningar av koldioxidutsläppen.
I början av 80-talet fördes diskussioner om att använda
gas från de norska fälten vid malmfältsgruvorna och vid
råjärnsproduktionen i Luleå. På många håll i världen
används också denna teknik.
Lämplig gas för användning vid råjärnsproduktion och
pelletstillverkning skulle också kunna fås genom att de
högsvavliga restoljorna vi våra raffinaderier togs om hand
inom landet, förgasades och renades från svavel m.m.
Dessa oljor säljs nu utomlands där de bidrar till försurning
av lufthavet och de sura regn som också faller över Sverige.
Denna handel bör givetvis upphöra snarast.
Det framgår inte av propositionen om den ovan
beskrivna användningen av kol för framställning av pellets
och råjärn kommer att belastas med koldioxidskatt:
metallurgisk produktion skall tydligen även framgent vara
befriad. Detta är inte rimligt. En skatt som stimulerar
industrin att söka efter bättre metoder och att etablera
samarbetsprojekt med oljeindustrin för att ta tillvara
restoljor bör införas och infogas i ett sammanhållet system.
Ett första steg om en koldioxidskatt om 5 öre per kilo vid
användning av metallurgiskt kol bör införas omedelbart.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Sveriges koldioxidutsläpp
skall ha minskat med 20 % från år 2000 till år 2010,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot fossila drivmedel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett enhetligt system för
koldioxidskatt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om koldioxidskatt vid användning av
metallurgiskt kol.
Stockholm den 29 mars 1993
Jan Jennehag (v)
Karl-Erik Persson (v)
Bengt Hurtig (v)
Rolf L Nilson (v)