Riksdagen har vid flera tillfällen under 1980-talet i stor
enighet uttalat sitt stöd för att folkrörelseengagemanget i
jakten och viltvården skall bibehållas och utvecklas. En
annan målsättning har varit att samhället skall medverka till
att skapa goda förutsättningar för jakten och viltvården.
Riksdagen har, på förslag av den förutvarande
socialdemokratiska regeringen, fattat åtskilliga beslut
under 1980-talet som syftat till att i praktisk handling
uppfylla dessa målsättningar. Allt tyder nu på att varken
regeringen eller den borgerliga riksdagsmajoriteten är
beredd att fullfölja ambitionerna i tidigare riksdagsbeslut. I
höstas ställde man sig helt kallsinnig till bl.a. den oroande
utvecklingen av stigande avgifter på jakträttsupplåtelser
och det medvetna kringgåendet av besittningsskyddet från
vissa markägarkategoriers sida. Att staten nu går i täten
med helt orimliga arrendepriser fick den borgerliga
majoritetens välsignelse.
Om staten (Domän AB), skogsbolagen och kyrkan
fullföljer sina planer på fortsatt kraftiga prishöjningar på
jakträttsupplåtelser så leder detta till att jakten tappar sin
förankring hos den lokala befolkningen på landsbygden.
Det blir plånbokens tjocklek som avgör vem som kommer
att jaga.
Det finns nu mot denna bakgrund starka skäl att
överväga åtgärder som dämpar prisutvecklingen på
jakträttsupplåtelser. Regeringen bör aktualisera det
uppdrag (regeringsbeslut 1988-02-04) som Svenska
Jägareförbundet har i frågan och begära in förslag från
förbundet. Även när det gäller besittningsskyddet talar
starka skäl för att skyddet för den som innehar jaktmark
med nyttjanderätt bör skärpas. Detta bör ske genom att
besittningsskyddet utsträcks till att gälla upplåtelser med
kortare varaktighetstid än ett år. Vi föreslår att riksdagen
gör denna ändring i jaktlagen.
Riksdagen beslutade på hösten 1991 att möjligheten att
erhålla ersättning för skada av älg, dovhjort och kronhjort
på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör den 1
januari 1995. Erfarenheterna av en så lång övergångstid är
dåliga enligt de informationer som vi inhämtat från olika
håll. Det finns uppenbarligen de som utnyttjar
möjligheterna till ersättning på ett icke avsett sätt.
Besiktningen av skador är i många fall mycket bristfällig
liksom kontrollen av ansökningarna. Trots att älgstammen
lokalt minskat kraftigt finns exempel på län som kraftigt
höjt älgavgifterna för att klara ökande ersättningskrav.
Risken för ett omfattande missbruk innan systemet
avvecklas är uppenbar. Mot den bakgrunden föreslår vi att
riksdagen uttalar sig för att ersättningssystemet avvecklas --
helst redan i år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Svenska
jägareförbundet får i uppdrag att komma med förslag som
dämpar prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i jaktlagen att
besittningsskyddet även kommer att omfatta kortvarigare
upplåtelser än ett år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av
ersättningssystemet för skador.
Stockholm den 26 januari 1993
Jan Fransson (s)
Inge Carlsson (s)