Riksdagen beslutade 1991 om riktlinjer för förändringar
av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador som bl a
innebar att ersättningsmöjligheten för skada av vilt på
jordbruksgröda avskaffas. Detta trots att exempelvis en
försäkringslösning för skador i dagsläget ej är aktualiserad
som ett möjligt alternativ.
I det stora hela kan frågan om ersättning för viltskada på
jordbruksgröda verka vara liten och perifer. För den
enskilde som drabbas av dessa skador är det dock mycket
allvarligt. En jordbrukare med liten areal har inga
möjligheter att via avskjutning få ned skaderiskerna. Den
väg som riksdagen anvisade är därför inte möjlig att gå.
Trots att jordbruksutskottet i sitt betänkande skrev att
man ''utesluter inte att det i vissa situationer kan anses
uppenbart oskäligt att den skadelidande själv skall svara för
kostnaden vid en inträffad viltskada'' så drogs ingen mer
slutsats av detta utöver att man hoppas att regeringen även
i fortsättningen uppmärksammar detta problem.
Naturvårdsverket har nyligen satt in en stor
informationskampanj till berörda för att ge praktiska
anvisningar om hur man förebygger skador. Och sådana
informationsinsatser är bra men under alla förhållanden
kommer det alltid att finnas enskilda som kommer att
drabbas hårt ekonomiskt av viltskador på jordbruksgrödor.
Därför är det angeläget att det också framdeles finns en
möjlighet att få ersättning för denna typ av skador.
Regeringen borde därför ta initiativ till att lägga fram ett
sådant förslag som kan betecknas som en säkerhetsventil
när inga andra åtgärder har hjälpt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning för viltskada på
jordbruksgröda.
Stockholm den 25 januari 1993
Liisa Rulander (kds)