I lagen (1938:274) om rätt till jakt sägs bl.a. följande :
''Jakträttsinnehavare bör genom ändamålsenlig och efter
tillgången på villebråd lämpad jakt även som, där så
lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets skydd
och förkovran sörja för bevarandet av ett artrikt och
livskraftigt villebrådstillstånd (jaktvård).''
Vi har fått en ny lag sedan dess, men utgångspunkten
även för denna var att ovanstående även fortsättningsvis
skulle vara målsättningen, nämligen att jakten inte främst
skulle inriktas på ett ekonomiskt utbyte.
På de markägare som lever upp till detta skall ingen
skugga falla, men tyvärr är verkligheten på många håll en
annan. De ekonomiska intressena gör sig alltmer gällande i
den svenska jakten, till nackdel för både viltet och jägarna.
Det här har fått jägarkåren att protestera och kräva
åtgärder. Under de senaste åren har otaliga exempel
redovisats över hur prisutvecklingen har tvingat jägare att
av ekonomiska skäl sluta med sin jaktutövning. Rent
otroliga exempel på försök att göra sig pengar på
jaktintresset kan redovisas, bl a följande.
I en dagstidning fanns en annons under flera veckor där
man ville sälja en markbit på 3,9 hektar. Denna mark ingick
i ett jaktvårdsområde på 1 000 hektar. Priset för dessa 3,9
hektar var utsatt till 140 000 kronor. Detta är ett extremt
exempel, men det visar ändå hur det alltmer görs försök att
tjäna grova pengar på folks jaktintresse.
Nu behöver man inte ta sådana exempel för att påvisa
den negativa utvecklingen när det gäller priser för jakt och
jaktupplåtelser. Det räcker med att hänvisa till det statliga
Domänverket och dess prispolitik -- de är tyvärr prisledande
på området.
Det som nu händer på jaktens område får allvarliga
följder på olika sätt.
För det första riskeras viltvården bli lidande; det är
säkert inte så att de som har de tjockaste plånböckerna även
är bäst skickade att bedriva viltvård. Om man betalt stora
pengar för sin jakt så vill man självfallet också ha något
tillbaka, och hur blir det då med bevarandet av ett artrikt
och livskraftigt villebrådstillstånd. En kommersialisering av
jakten med skyhöga arrenden kan knappast vara förenligt
med de intentioner som genomsyrar jaktlagsstiftningen.
För det andra blir resultatet av den här prisutvecklingen
att många jägare tvingas sluta med sin utövning. För många
av dessa är jakten en del av deras liv, ett sätt att leva. Det
är ofta människor ute i skogsbygderna som arbetat i
skogsbruket. För dem känns det svårt att se andra ta över
deras jaktmarker. Den här utvecklingen får säkert också till
följd en markant ökning av tjuvjakten. För många blir det
svårt att efter många år på jaktstigen lägga bössan på hyllan.
Nu görs det invändningar mot att vidta åtgärder på detta
område, och det sägs att det här som på andra områden är
marknaden som råder. Man hänvisar också till att
upplåtelser av jakträtt är civilrättsliga överenskommelser
där principen om avtalsfrihet skall råda. Det anförs också
att en priskontroll blir svårhanterlig och att rent praktiska
hinder föreligger mot en effektiv kontroll.
Det ligger väl mycket i dessa invändningar om man helt
bortser ifrån att vad hela frågan handlar om är att vårda en
viltstam. Det handlar om vården av vårt förnämsta högvilt,
älgen. Vad man borde ta hänsyn till är att älgen är en fritt
levande viltstam som är lovlig under viss tid av året, och
''ägs'' av den markägare eller jakträttsinnehavare där den
vid skottillfället befinner sig. Är det vården om viltet som
skall gälla, eller är viltet en handelsvara vilken som helst?
Det är nog dags att bestämma hur det framöver skall vara.
När riksdagen 1986/87 behandlade förslaget till ny
jaktlag, beslöt riksdagen att en priskontroll på
jakträttsupplåtelser kunde behöva på nytt aktualiseras om
prisutvecklingen inte dämpades. Det som har hänt på detta
område sedan dess motiverar mer än väl att åtgärder nu
vidtas.
Regeringen bör således få i uppdrag att återkomma till
riksdagen med förslag på åtgärder som dämpar
prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser, dvs. någon form av
priskontroll. Domänverket är nu prisledande, och här kan
riksdagen genom nya direktiv förändra detta förhållande. I
utarbetande av dessa åtgärder bör de bägge
jägarorganisationerna kunna bistå med förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om priskontroll på
jakträttsupplåtelser.