All vårjakt efter sjöfågel förbjöds år 1955.
Sjöfågelstammarna hade decimerats starkt genom intensiv
jakt och äggplockning under kriget. Viktiga orsaker till
minskningen var även hårda isvintrar i början av 1940-talet
och de allt oftare förekommande spilloljeutsläppen.
Sedan förbudet infördes för 38 år sedan har
ejderbeståndet ökat kraftigt och orsakerna till förbudet
föreligger inte längre. Ejderstammarna är numera så stora
att de är svårt angripna av en mängd olika inälvsparasiter.
Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt kan en
förbättring av parasitsituationen inom ejderbestånden i
praktiken knappast kunna åstadkommas på annat sätt än
genom en reducering av bestånden.
Begränsad vårjakt på ejder kan alltså bidra till friskare
och mera livskraftiga individer. Det är även ett faktum att
naturvårdens syften bättre skulle kunna nås om den
jaktutövande skärgårdsbefolkningens intresse för
viltvården stimuleras. Jakt, jägare och viltvård hör ihop och
utgör således en del av den allmänna naturvården.
I Finland har motsvarande jakt förekommit under lång
tid. Några från biologisk utgångspunkt negativa effekter har
inte redovisats. Däremot har ovannämnda positiva effekter
dokumenterats.
Vårjakt på ejder är inte i första hand en jaktfråga utan
långt mera kulturell -- social -- och trivselfråga för
skärgårdsbefolkningen. Möjligheten till attraktiv jakt
bidrar på ett avgörande sätt till att behålla en levande
bosättning såväl i våra glesbygder som i skärgården.
På Svenska Jägarförbundets uppdrag har en
promemoria -- Skärgårdsjakt -- utarbetats. Den utgör grund
för förbundets förslag om tillstånd till viss licensjakt efter
hanfågel på ejder under våren. Jägarförbundets förslag är
följande:Personer bosatta och mantalsskrivna på öar,
vilka saknar fast vägförbindelse och är belägna längs den
svenska ostkusten beviljas tillstånd att, för förbrukning i det
egna hushållet, jaga hanfågel av ejder, under en
tiodagarsperiod i april.Sjöjaktvårdsföreningarna
ansöker samlat hos Statens naturvårdsverk om tillstånd för
de inom föreningens verksamhetsområde bosatta
jaktberättigade personerna.I ansökan redovisas de
platser där jakten skall bedrivas -- jaktplatserna får uppta
högst 2% av de jaktbara områden föreningen omfattar.
Naturvårdsverket meddelar sökandeföreningen ett
grupptillstånd att fördela till de jaktberättigade. I tillståndet
skall jaktplatserna vara angivna liksom övriga med
tillståndet förknippade villkor.Jakten skall omfatta tio på
varandra följande dagar enligt följande:
Stockholms, Uppsala, Södermanlands och
Östergötlands län under tiden 10--19 april.
Kalmar och Blekinge län under tiden 1--10 april.
För förslagets realiserande erfordras inga ändringar i den
svenska jaktlagstiftningen. De internationella konventioner
som Sverige ratificerat och EG-rådets fågelskyddsdirektiv
har noga studerats innan det ovannämnda förslaget
framförts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.
Stockholm den 14 januari 1993
Sigrid Bolkéus (s)
Åke Selberg (s)