Undertecknad ställer sig bakom huvudlinjerna i regeringens proposition ''En ny skogspolitik'' som går ut på avreglering av skogpolitiken. Därmed lämnas en större frihet för de enskilda skogsägarna. Det bör leda till både effektivisering och kostnadsbesparingar för den enskilde. Den ökade friheten kommer också med all säkerhet att leda till ökad mångfald i skogsskötselmetoderna och kan bli ett viktigt inslag i naturvårdshänsynen. Enligt min mening bör dock ett par frågor belysas och få en bättre utformning än vad propositionen anger.
Sanktioner
Enligt föredragande statsråd ska nuvarande bestämmelser vad gäller ädellövskogslagen överföras i stort sett oförändrade till skogsvårdslagen. I den allmänna debatten har detta förslag framställts som om fängelsestraff kan utmätas utan föregående föreläggande om vilken hänsyn som ska tas. Enligt min mening bör det av lagens tillämpning klart framgå att råd och anvisningar kommer i främsta rummet innan föreläggande och ev. straff utdöms. Det är många gånger snarast en bedömningsfråga vad som är rätt eller fel skogsskötsel. Samhällets syn på de s k § 5:3- skogarna är ett näraliggande exempel.
Kalkning
Kalkning och vitalisering av skogsmarken måste ägnas större intresse från samhällets sida. Är detta inte möjligt på grund av den oenighet som föreligger forskare emellan borde som ett alternativ försöksverksamheten väsentligt utökas. Inte minst för det sydsvenska skogsbruket är det angeläget att åtgärder vidtas för att begränsa markförsurningens negativa effekter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktioner i skogsbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade skogskalkningsförsök främst i den sydsvenska skogen.
Stockholm den 24 mars 1993 Stina Gustavsson (c)