med anledning av prop. 1992/93:226 En ny skogspolitik
Från och med 1 juli 1992 avskaffades
skogsvårdsavgiften. Den har bland annat finansierat bidrag
till att bygga skogsbilvägar. Skogsbilvägar är nödvändiga för
att utföra avverkning och skogsvård till rimliga kostnader,
om man saknar tillgång till en allmän väg. I skogspolitiska
propositionen anvisas för nästa budgetår 6 miljoner kr i
bidrag för byggande av skogsvägar. Dessa medel ska täcka
kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och avsyning av
aktuella projekt. Inga nya bidrag kommer att beviljas.
Företagsekonomiskt är byggande av skogsbilvägar i de
flesta fall en mycket lönsam investering. Då
skogsvårdsavgiften avskaffas ökar dessutom skogsägarnas
möjligheter att egenfinansiera vägbyggandet.
Ett viktigt syfte med skogsbilvägbidraget har dock varit
att styra och stimulera skogsbruket till att planera vägarna
så att sträckningarna blir praktiska och standarden god.
Dessutom är syftet att stimulera markägarna att samverka
över ägogränserna. Därmed läggs en god grund för
optimala väglösningar. För de mindre skogsägarna är detta
extra viktigt. I dagens läge får skogsägarna dessutom hjälp
med projektering samt samråd med naturvårdsintressen m
m. Det sistnämnda är särskilt angeläget för de mindre
skogsägarna, inte minst i inlandskommunerna.
Avskaffandet av bidraget kan rent ekonomiskt
motiveras av den avskaffade skogsvårdsavgiften. Men bara
för att byggandet av skogsbilvägar är lönsamt finns ingen
automatik att samverkan kommer till stånd.
Ett realistiskt exempel på vad som kan hända då
vägbyggandet sker med bristfällig planering och utebliven
samverkan är att det totala vägnätet i ett område ökar med
nästan det dubbla då olika skogsägare bygger sin egen
kortare vägsträcka istället för en gemensam väg som skär
rakt igenom flera markägares område.
För att åstadkomma samordning och rättmätiga krav på
hänsyn till känsliga naturmiljöer kan tillståndsplikt införas
för byggande av skogsbilvägar. Tvång och förbud ska man
dock försöka undvika i möjligaste mån. En bättre modell är
att erbjuda skogsägare kostnadsfri, eller mot en ringa
kostnad, hjälp med projektering, administration samt med
samrådsförfarande med grannar, naturvården, samer och
andra som berörs. Om samrådsförfarandet dessutom
kombineras med direktavdrag för investeringar i byggande
av skogsbilvägar skulle incitamenten att samarbeta vara
sådana att bristfälligt planerade vägbyggen inte sker och att
standarden hålls uppe på en rimlig nivå, vilket i sin tur
skonar miljön och stödjer skogsnäringen.
Framförallt de mindre skogsägarna skulle uppleva det
positivt att skogsstyrelserna även i fortsättningen hjälpte
dem med samordning och administration, vilket i sin tur
gynnar ett småskaligt skogsbruk.
Då jordbruksutskottet våren 1992 behandlade en motion
i denna fråga av undertecknad m.fl. uttalade utskottet
följande: ''Enligt utskottets mening kan därvid bl.a. det
förslag som framställts i motion Jo316 om vägnätsplanering
och samordning av skogsvägar i samband med föreslagen
avdragsrätt för investeringar i skogsvägar vara värt att
uppmärksamma.'' Frågan hänvisades till den skogspolitiska
kommittén. Detta blev också riksdagens beslut.
Skogspolitiska kommittén föreslog därefter i sitt
betänkande ''Den framtida skogsorganisationen'', SOU
1992:111, att statligt stöd till skogsbruket är befogat på ett
fåtal områden. Dessa områden är kalkning,
ädellövskogsbruk, frivilliga avtal om biotopskydd samt
planering av skogsbilvägar (min kursivering).
Det synsätt som jordbruksutskottet, hela riksdagen samt
skogspolitiska kommittén ställt sig bakom glider
jordbruksministern över genom att hänvisa till
skogsägarnas eget ekonomiska intresse samt att
avskrivningsreglerna för en skogsväg sedan lång tid tillbaka
är 10 år jämfört med andra markanläggningar som har 20
års avskrivningstid. Jordbruksministern berör inte med ett
ord själva poängen i förslaget, det vill säga kopplingen
mellan direktavskrivning och samrådsförfarande.
Kostnaden för staten att behålla stödet till kostnadsfri
planläggning av skogsbilvägar beräknas av skogspolitiska
kommittén till 10 miljoner kronor. Med tanke på hur många
mil skogsvägar det finns och som kommer att byggas i
framtiden samt hur mycket skatteintäkter som lastbilar på
dessa vägar betalar in till statskassan är 10 miljoner ett litet
belopp. Inte minst mot bakgrund av de enorma satsningar
på det allmänna vägnätet som nu görs av bl.a.
näringslivsfrämjande skäl. Eftersom nybyggnadsbehovet av
skogsbilvägar främst finns i Norrlands inland är
propositionens besked i detta avseende också en negativ
regionalpolitisk signal.
Att bibehålla och utveckla skogsbilvägnätet är något
som gynnar betydligt mer än skogsnäringen. Andra
näringar, service och utbyggnad av el- och telenät samt
fritidsaktiviteter såsom jakt, bär- och svampplockning är
också beroende av ett väl fungerande nät av skogsbilvägar.
Ger staten någon form av stöd till vägnätet kan också krav
på öppethållande ställas.
Nämnas kan också att man inom EG har betydande
bidrag till byggande av skogsbilvägar. Bidragen består dels
av EG-medel, dels av allmänna medel inom respektive
land. Bidragsbeloppen kan uppgå till nivåer som vida
överstiger dem som gällt i vårt land.
Med ett statligt stöd till planläggningen uppnås flera
fördelar: miljön skonas genom att kompetent samordnad
planering sker och berörda miljömyndigheter kopplas in på
rätt stadium i processen. främst de mindre skogsägarna
ges en rimlig service för att klara en god planering av sitt
skogsbilvägbehov. skogsbilvägarna byggs på ett
långsiktigt optimalt sätt med ett minimum av kortsiktiga
lösningar. skogsbilvägar skulle kunna betraktas som
sådan enskild väg som staten kräver att även allmänheten
får beträda.
Mot bakgrund av hur bekymmersamt det är för
skogsnäringen i Norrlands inland och de uttalanden som
både skogspolitiska kommittén och riksdagen gjort är det
anmärkningsvärt att inte jordbruksministern följt
utredningens förslag i detta avseende.
Kostnaden för denna service bör skogsstyrelsen kunna
rymma inom de ramar som anvisas i propositionen för
myndigheten. Propositionen föreslår ett anslag på drygt 275
miljoner kr för kommande budgetår. Regeringen bör
ytterligare överväga möjligheten att kombinera
samrådsförfarandet med direktavskrivning av
skogsbilvägar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av statligt stöd till
planering och samordning av skogsbilvägar.