med anledning av regeringens prop. 1992/93:226 En ny skogspolitik
Säkra naturens mångfald och rikedom
En ny skogspolitik måste säkra naturens mångfald och
rikedom. Det gör inte regeringens förslag till ny
skogspolitik. I denna motion presenterar vi Vänsterpartiets
förslag till ny skogspolitik som i högre grad tar hänsyn till
miljökraven. På sikt måste skogsbruket bli ekologiskt
anpassat, dvs. kunna ingå i ett uthålligt samhälle i linje med
vad som beslutades på Rio-konferensen.
Två mål för en ny svensk skogspolitik
Regeringen jämställer kraven på att skogspolitik ska
främja en hög produktivitet och att naturvårdshänsyn och
andra miljökrav tillfredsställs.
Detta är ett steg framåt men tyvärr är propositionens
förslag långt ifrån tillräckliga för att miljökraven ska kunna
uppnås.
Det är två svåra miljöproblem som måste lösas med en
aktiv skogspolitik:
Det första är att den biologiska mångfalden --
variationen inom arterna och antalet växt- och djurarter --
hotas av vårt moderna och högeffektiva, maskinbaserade
skogs(miss)bruk.
Arter utrotas i allt snabbare takt -- just nu är minst 200
arter akut hotade i Sverige. Den svenska skogens tillstånd
är sett ur miljösynpunkt mycket sämre än i många u-länder
och östeuropeiska stater vars miljöpolitik vi är snabba att
kritisera.
Det andra miljöproblemet är att få stopp på
näringsläckaget från våra skogsmarker. Våra storskaliga
brukningsmetoder lämnar marken naken utan skyddande
växttäcke under flera år. Under denna tid transporteras
näringsämnen och humusämnen bort med regnvattnet och
vattendragen och övergöder våra sjöar och hav. Denna
misskötsel är alltså ett dubbelt miljöproblem.
Fler reservat behövs
Oavsett hur naturanpassat skogsbruket blir i Sverige
måste andelen skyddad skogsmark kraftigt öka. Det är
onödigt att ha en bestämd siffra på hur mycket som ska
skyddas på olika sätt; vi kan nöja oss med att konstatera att
skogsforskarna -- som inte är knutna till
skogsägarorganisationer -- anser att det behövs mellan 5 och
15 %.
5 % är följaktligen en miniminivå på hur mycket
skogsmark som på något sätt ska brukas med speciell
naturvårdshänsyn.
Fler reservat behövs, framför allt i södra Sverige och i
Norrlands kustland.
Finansieringen av ökad reservatbildning bör ske genom
en kombination av olika finansieringsmetoder. Anslagen
idag täcker inte ens en hundradel av behovet.
Ett av de effektivaste finansieringssätten är en
naturvårdsavgift på produkter från skogen som kan
användas till inköp av reservat och skötseln av dem.
Avgiften bör tas ut så tidigt som möjligt i
förädlingsprocessen när en producent har att välja mellan
jungfrulig råvara eller returmaterial. Avgiften bidrar också
till kretsloppssamhället eftersom returmaterial blir
lönsammare. Detta bör riksdagen besluta.
Andra metoder som kan användas är ökade statliga
anslag, frivilliga reservat som kan ''kvittas'' mot
skattelättnader, användning av medel från eventuell
försäljning av Domän AB. Reservatbildning berör i första
hand större markägare -- privata skogsbolag, staten och
kyrkan. Här ska frivilliga åtaganden göras i linje med vad
Domän AB har presenterat. Fungerar inte detta får
riksdagen åter ta upp frågan.
Omsorgen om den biologiska mångfalden måste också
tas upp i ett mer internationellt sammanhang. Läser man
propositionen kan man få ett intryck av att Norge och
Finland inte existerar. Djur och växter gör inte halt vid
människans konstgjorda gränser. Därför måste dessa frågor
lösas i nära samarbete med våra grannländer. T.ex. bör en
svensk-norsk nationalpark i Lundsneset--Tresticklan skapas
snarast. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med
förslag om detta före den 1 juli 1994.
Utbildning och information är nödvändigt men räcker
inte
Skogsägarnas kunskaper i naturvård har ökat och ska
öka. Inte minst när nu detaljregleringen ska bort. Men hur
detta ska gå till och omsättas i praktiken sägs ingenting om.
Som det står i propositionen sid 28:
När det gäller kunskaperna framhåller kommittén att det
under de senaste åren har noterats en betydligt ökad
kunskap och insikt hos skogsbrukarna om vikten av skydd
för olika naturvärden. Enligt kommittén har detta ännu
inte medfört mätbara effekter på naturvärden eller på ett
tydligt sätt kunnat avläsas i uppföljningen av den praktiska
skogsskötseln.
Fortfarande är det så att när t.ex. en entreprenör som
använder sin egen dyra maskin måste han -- särskilt i dagens
konkurrens -- vara så effektiv som möjligt för att få någon
vinst. I detta läge väger då eventuell naturvårdshänsyn som
sänker vinstmarginalen mycket, mycket lätt.
Denna krassa verklighet väljer regeringen i sin
proposition att bortse ifrån. Denna undfallenhet är ett stort
hot mot den framtida biologiska mångfalden i de svenska
skogsmarkerna.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur
skogsägare ska fås att ta så stor naturvårdshänsyn att
mätbara effekter uppstår senast år 1994. Detta som ett
första steg mot ett uthålligt, ekologiskt anpassat skogsbruk.
Skog nära större tätorter
Skog nära större tätorter måste ges större skydd. Det
kan uttryckas så här: ''Ett träd nära Stockholm har större
värde som just träd än som pappersmassa.''
Trots att den vanligaste och mest givande
fritidssysselsättningen är vistelse i naturen negligeras vikten
av detta. Man vet också att de flesta besök i naturen sker
nära hemmet. Erstaviksområdet nära Stockholms city har
t.ex. 2 miljoner besökare per år. Ändå tillåts t.ex.
kalavverkning i detta område.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur skogar
nära större tätorter ska skyddas från konventionellt
skogsbruk som minskar natur- och rekreationsvärdet.
Propositionen nämner i en brödtext att detta ska beaktas
i högre grad -- ett lika kraftfullt förslag som att om man
lämnar enstaka torrakor på gigantiska kalhyggen så
garanteras den biologiska mångfalden.
Näringsläckaget -- ett olöst problem
Näringsläckaget från våra skogsmarker måste hejdas.
Den nuvarande situationen betyder att skogsmarken töms
på näringsämnen -- i stället hamnar näringen i våra sjöar och
hav där de bidrar till övergödning och förgiftning.
Utdikningar, torrläggningar, felaktiga
skogsbruksmetoder och stora kalhyggen bidrar till det
ökande näringsläckaget. Trots förbättringar under senare år
är situationen inte tillfredsställande.
Propositionen är på detta område undermålig.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur
näringsläckaget från skogsmarkerna ska minska.
Regeringen föreslår att hyggesplöjning förbjuds helt,
vilket är i linje med Vänsterpartiets krav. I kommande
förändring i skogsvårdsförordningen bör klart framgå att
med detta avses alla kraftiga metoder för markberedning
som har liknande effekter som hyggesplöjning.
Skogsbruksplaner behövs
Kravet att det för varje brukningsenhet skall finnas en
skogsbruksplan bör finnas kvar. Det är fel tidpunkt att
avhända sig detta instrument, när ett nytt miljömål skall
introduceras och förverkligas i skogsbruket.
Anmälningsskyldigheten i samband med avverkning är inte
tillräcklig. Någon form av uppgiftslämnande måste ändå
ske, bl.a. för fastighetstaxeringen.
Detta bör riksdagen ge till känna.
Statligt stöd till skogsnäringen
Enligt propositionen är det endast kulturvårdsåtgärder,
ädellövskogsbruk och skogsmarkskalkning som skall få
statliga stöd i framtiden. Både bidraget till ädellövskogen
och till kalkning är stöd som kommer att utgå till södra
Sverige. Stödet till ädellövskogsbruket motiveras med att
det inte går att få företagsekonomiskt lönsamt.
När det gäller skogsbruket i norra Sveriges inland skall
det vara självfinansierat, men med nuvarande utveckling
med bl.a. planer på avståndsrelaterade virkespriser riskerar
avverkningarna att helt upphöra i inlandet och skogsbruket
blir således inte heller företagsekonomiskt lönsamt. Om ett
aktivt skogsbruk skall bedrivas i hela Sverige måste
samhället vara berett att ekonomiskt kompensera
marknadsekonomins negativa effekter. Vi delar därför inte
uppfattningen att de statliga stöden till skogsbruket i
Norrland skall upphöra. Riksdagen bör ge detta till känna.
Det är också uppenbart att om skogsindustrins behov av
virke skall lösas inom marknadens ramar kommer ökad
efterfrågan snarare att leda till ökad import än högre
virkespriser.
Det är av samhällsintresse att det bedrivs ett aktivt
skogsbruk i alla delar av Sverige, och vi anser att
skogsnäringen i inlandet har ett minst lika stort behov av
statliga garantier som ädellövskogen. För stora delar av
Norrlands inland torde biobränsleproduktion få en ökande
andel inom skogsbruket.
Övrigt
ÖSI (översiktlig skoglig inventering) bör fortsätta till
dess all mark är inventerad. Enligt utvärderingen har ÖSI
underlättat skogsvårdsorganisationens lagtillsyn och
bidragit till bättre skogsvård och ett aktivare skogsbruk. I
stället borde ÖSI kopplas till miljömålet och bli ett
verksamt medel för de ökade investeringar som behövs.
Stoppa ytterligare plantering av Contortatall. De ca
500 000 hektar som redan finns räcker. När plantering av
Contorta infördes var det för att få en tillfredsställande
föryngring i kärva lägen, men eftersom planteringarna där
drabbats av skador har Contortaodling förbjudits i sådana
områden. Kunskaperna om de ekologiska konsekvenserna
är ännu så länge bristfälliga, men bedöms i huvudsak vara
negativa. Riksdagen bör ge detta till känna.Stoppa
tillväxthöjande kvävegödsling. På grund av
luftföroreningar är redan i dag kvävenedfallet högre än de
kritiska belastningsgränserna i stora delar av Sverige.
Satsa pengar på forskning och utveckling av nya
produkter baserade på skogsråvara. Redan i dag är det
möjligt att t.ex. framställa plaster av växtfibrer. Med nya
tekniker kan trä i framtiden ersätta plast, stål och
aluminium. Varje produkt som i dag framställs av ändliga
resurser (t.ex. fossila bränslen), och som ersätts av
förnyelsebara råvaror är en miljövinst.Satsa på en ny
miljövänlig och energisnål teknik som kan bli en viktig
exporttillgång. Sveriges möjlighet att behålla en
världsledande position inom skogsnäringen ligger på
miljöområdet och inte i första hand i kostnadsutvecklingen.
De två sista punkter har Vänsterpartiet behandlat i
riksdagsmotioner i samband med forskningspropositionen
så vi avstår här från att upprepa dessa krav.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en naturvårdsavgift på
produkter från skogsbruk,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av en nationalpark i Lundsneset--Tresticklan
före den 1 juli 1994,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
skogsägare skall fås att ta så stor naturvårdshänsyn att det
uppstår mätbara effekter senast år 1994,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
skogar nära större tätorter skall kunna skyddas från
konventionellt skogsbruk som minskar natur- och
rekreationsvärdet,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
näringsläckaget från skogsmarkerna skall kunna minska,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att någon form av
skogsbruksplan skall finnas kvar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det statliga stödet till
skogsbruk i Norrland inte skall upphöra,
8. att riksdagen beslutar att ÖSI skall slutföras,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Contortatallen.
Stockholm den 23 mars 1993
Jan Jennehag (v)
Bengt Hurtig (v)
Rolf L Nilson (v)
Karl-Erik Persson (v)