Att komma till rätta med miljöproblemen är avgörande
för mänsklighetens framtid. Människan har alltför länge
förbrukat jordens tillgångar istället för att enbart bruka
dem. Denna insikt måste genomsyra all mänsklig
verksamhet.
I-länderna har ett speciellt ansvar för att förändringar i
vårt världssamfund ger ett ekologiskt anpassat samhälle. I-
länderna har orsakat en stor del av miljöskadorna och är
ensamma om möjligheterna att vända utvecklingen.
Åtgärder: Miljöplan ''Sverige år 2000'' vilken innebär att
intressenterna i en bransch går samman och kommer
överens om hur den egna branschen ska kunna ingå i en
bärkraftig utveckling. Planen kan sträcka sig över en 30-
årsperiod där man mer i detalj bestämmer vad som ska
genomföras under den närmaste 10-årsperioden och har ett
handlingsprogram för resterande tid som ständigt kan
utvecklas utifrån erfarenheter och forskning.
Konkreta och tidsmässigt näraliggande förslag som bl.a.
är förutsättningar för miljöplan ''Sverige år 2000''Skatter
och avgifter måste ligga på råvaror och icke förnybar energi.
Miljöarbetet måste bedrivas på alla nivåer, viktigast är
kanske den kommunala och lokala nivån. Det
internationella miljöarbetet måste bedrivas kraftfullt bl.a.
inom klimatfrågor men får inte innebära avkall på inhemska
åtgärder. Naturresursräkenskaper måste tas fram som ett
komplement till de traditionella nationalräkenskaperna.
Kemikalie-, varu- och avfallshanteringen -- inklusive VA-
system -- måste ingå i slutna kretslopp. Den biologiska
mångfalden måste säkras.
Kompletterande miljöinriktade förslag finns i motioner
när det gäller trafik, jordbruk, näringspolitik, energipolitik
och vissa internationella miljöfrågor m.m.
Sammanställning av yrkanden till budget utöver
regeringens
Eko-kommunprojekt
5 000 000
Visst internationellt samarbete
10 000 000
Kemikalieinspektionen
3 000 000
Förvärv av värdefulla naturområden
120 000 000
Skötsel av värdefulla naturområden
10 000 000
Fond för landskapsvård
250 000 000
Sanering av miljöskadade områden
25 000 000
Summa:
423 000 000
Vinna eller försvinna
Människan har varit framgångsrik som art betraktad; så
framgångsrik att hon blivit ett hot mot sig själv och mot
jordens överlevnad. Den livsstil som råder i
industriländerna skulle kunna vara hållbar om vi var en halv
miljard. Men jordens befolkning uppgår snart till 5,5
miljarder. Om vi lyckas bryta trenden nu, så kan vi få en
utplaning av befolkningstillväxten vid 12 miljarder.
Om människan fortsätter att ignorera de ekologiska
sambanden så undergräver hon sin egen existens. Naturen
har konsekvent slagit ut de arter eller hela system, som inte
anpassat sig till helheten. Vår kamp nu handlar om
mänsklighetens och andra arters överlevnad.
Människan kan med hjälp av sin fantasi, intelligens,
erfarenheter, kreativitet och kärlek klara problemen och
skapa en utveckling, som ryms inom de ekologiska ramarna
och erbjuder alla barn som föds rimliga livsvillkor.
Att arten varit framgångsrik betyder inte att alla
människor lever ett gott liv. Tvärtom så är möjligheterna att
använda jordens resurser fördelade på ett fruktansvärt
orättvist sätt mellan industrialiserade länder och
utvecklingsländer och inom varje land.
Svensk miljöpolitik och regeringens
Det var glädjande att miljöpolitiken i
regeringsförklaringen utpekades som ett av fyra
prioriterade områden. ''Regeringen kommer att ange
tydliga miljömål, ställa bestämda miljökrav och använda
effektiva styrmedel'', står det.
Tyvärr kan vi inte se att regeringens handlande på
miljöområdet överensstämmer med orden i
regeringsförklaringen. Miljöminister Olof Johansson
upprepar ständigt vad regeringen gjort och framför allt vad
den tänker göra.
Förvisso har regeringen gjort en del, höjningen av
bensinskatten t. ex. Problemet är att mycket av det
regeringen gjort har mindre betydelse och andra
miljöfientliga beslut -- eller brist på beslut -- helt
överskuggar det positiva som gjorts.
Exempel på detta är planerna på en Öresundsbro, en
motorvägstriangel mellan våra tre storstadsregioner och nya
motorvägar i storstäderna. Effekten av detta är ökad
vägtrafik vilket på sikt raderar ut effekten av t.ex. höjd
bensinskatt och miljöklassning av personbilar.
För att verkligen minska vägtrafiken krävs det att alla
beslut går i samma riktning, inte att de motverkar varandra.
Samma ambivalenta politik kan vi se på energisidan.
Bioenergi, vindkraft etc. gynnas på olika sätt lite
halvhjärtat, men samtidigt sänks skatter på fossil energi för
industrin, och kärnkraftsavvecklingen förskjuts i praktiken
någonstans in i en okänd framtid.
Det kommer inte att bli någon marknad för de
förnyelsebara energislagen förrän man har minskat vårt
elöverskott som våra kärnreaktorer orsakat, och de svenska
elpriserna har stigit till internationell nivå.
Vänsterpartiet förordar en konsekvent miljöpolitik där
alla beslut styrs utifrån miljökraven och där ekologi och
ekonomi integreras i ett både långt och kort tidsperspektiv.
Miljöplan ''Sverige år 2000''
Det har tagit mänskligheten en kort tid att förvrida
utvecklingen. Från och med nu måste vi arbeta mycket
målmedvetet för att vrida den rätt. Utsläpp av
klimatpåverkande gaser, försurning av luft, mark och
vatten, övergödning av vattendrag och hav, utarmning av
jordens biologiska mångfald, kemikaliehanteringens
långsiktiga miljöeffekter eller konsekvenserna av en olycka,
uttunningen av ozonskiktet... Miljöproblemen är komplexa
och kan inte rangordnas. Vi måste handla så att
produktions- och konsumtionsmönstret i grunden ändras
och kretsloppssystem etableras.
Låt oss sätta som mål att Sverige om 30 år ska vara ett
samhälle baserat på en ekologisk grundsyn. Det är inte ett
förslag om att basera samhället på en ideologi eller
världsåskådning; det är ett förslag om att inse de ekologiska
realiteterna.
Låt oss sedan dela upp detta 30-årsperspektiv i tre faser
och skissa på handlingsprogrammet för de två senare, men
lägga fram ett mer detaljerat förslag för den närmaste 10-
årsperioden. Vi vet att de mål som riksdagen tidigare satt
upp när det gäller reduktion av utsläpp är otillräckliga.
T.ex. kommer inte ens målet att minska kväveutsläppen till
1995 med 30% från 1980 års nivå att kunna uppfyllas.
Nu måste arbetet bedrivas handlingsinriktat. Det finns i
dag data över hur olika branscher och verksamheter bidrar
till miljöproblemen. Mot bakgrund av en redovisning av
sådana data bör en handlingsplan upprättas.
För varje sektor som har betydelse för miljön, t.ex.
bilismen, ska konkreta branschprogram tas fram. Det
innebär överläggningar med biltillverkarna och
representanter för andra trafikslag, de fackliga
organisationerna, motororganisationerna,
trafikhuvudmännen, oljeindustrin. Man kan inte räkna med
att åstadkomma resultat när det gäller bilismen om man inte
också är beredd att ställa krav på aktivt handlande från
sådana tunga aktörer som oljeindustrin och biltillverkarna.
Kraven måste ställas från regering och riksdag, kommuner
och konsumenter.
Branscher som bör komma i fråga utöver bilbranschen är
t.ex. stålindustrin, byggbranschen, kemikalieindustrin och
skogsindustrin.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen hos regeringen
begär förslag till handlingsprogram i enlighet med vad som
ovan skissats.
Skatter och avgifter
Skatter och avgifter ska styra i riktning mot minskat
råvaruuttag och ökad återvinning när det gäller
produktionen. Energiförbrukningen ska styras bort från
fossil- och kärnkraftsenergi till förnyelsebara energislag.
Materialförbrukningen ska i allt större grad baseras på
återvunnet material. Processer och produkter som kan ingå
i ett kretslopp ska gynnas, t.ex. återvinningsbara bilar och
slutna pappersmasseprocesser. Styrande avfallsavgifter bör
tas ut.
Det är ett gigantiskt arbete att lägga om skattesystemet
i den riktningen. Det är ett arbete som måste vara noggrant
förberett och analyserat, och olika aktörer måste ges rimlig
omställningstid. De förändringar som hittills gjorts har
endast haft marginella effekter. Det är ett arbete, som
måste sättas i relation till internationella processer.
Vänsterpartiet föreslår därför att en sådan omläggning av
skattesystemet närmare utreds.
Det behövs ökat inflytande för de anställda
Kunskapen hos anställda och de lokala facken måste tas
tillvara i miljöarbetet. Ofta hänger arbetsmiljöproblem
intimt ihop med problem i den yttre miljön.
Riksdagen bör begära förslag hos regeringen om
utökade fackliga befogenheter att ingripa vid
missförhållanden som rör den yttre miljön.
Varför har man inte från samhällets sida hittills bättre
tagit tillvara de anställdas kunskaper och erfarenheter? Jo,
därför att det fortfarande är en fråga om makt --
arbetsgivarens makt att leda och fördela arbetet och att
handla oansvarigt när det gäller miljö och hälsa. De som
arbetar på en industri måste ges rätt att påverka sin egen
arbetsmiljö men också företagets produktion så att den styrs
bort från insatsvaror och processer som har negativ
miljöpåverkan.
Sambandet mellan den inre miljön, arbetsmiljön och
den yttre miljön är uppenbart. Det är arbetsgivaren som har
ansvaret för arbetsmiljön, men de fackligt förtroendevalda
spelar en mycket stor roll när det gäller kampen för en
bättre arbetsmiljö. Särskilt betydelsefull är
skyddsombudens verksamhet.
De ämnen som ger upphov till arbetsmiljöproblem
orsakar också till stor del problem i den yttre miljön. Den
omfattande kunskap och erfarenhet som genom årens lopp
byggts upp inom fackföreningsrörelsen kan därför bli till
utomordentligt stor nytta för miljöskyddsarbetet i samhället
i övrigt.
Det måste också skapas effektiva sanktionsmöjligheter
mot den arbetsgivare som inte vidtar åtgärder när
missförhållanden leder till att arbete har stoppats. Det
lokala facket måste ges rätt att vidta stridsåtgärder för att få
rättelse till stånd. I dag händer det allt för ofta att
arbetsgivaren underlåter att genomföra ändringar eller bara
gör marginella förbättringar. Denna rätt till stridsåtgärder
skall även gälla när arbete stoppats på grund av fara för den
yttre miljön.
När det gäller den yttre miljön finns inte stoppningsrätt
över huvud taget. Vänsterpartiet anser att sådana
rättigheter borde införas och i lag regleras. Även när det
gäller den yttre miljön borde rättigheten tillkomma
fackföreningen som sådan och sedan delegeras till fackligt
förtroendevalda med detta verksamhetsområde. Dessa
skall alltså ha rätt att stoppa ett arbete som innebär allvarlig
fara för miljön eller för människors hälsa. Enskild
arbetstagare skall också ha motsvarande rättighet.
Ökade fackliga befogenheter och ökat samarbete med
facket kommer att underlätta övergången till mer
miljöanpassad produktionsteknik, bättre råvaror och bättre
slutprodukter.
Eko-kommunerna
Arbetet för ett ekonomiskt och ekologiskt uthålligt
Sverige måste utföras på alla nivåer. Kommunerna är
mycket viktiga och har ett speciellt ansvar. I kommunerna
finns de beslutande församlingar, kommunfullmäktige och
nämnder, som står människorna närmast och har bäst
kännedom om och överblick över de lokala problemen.
Ett antal kommuner i landet deltar i det s.k. eko-
kommunprojektet. Arbetet bedrivs på olika sätt i
kommunerna, men grundtanken är gemensam: ett
systematiskt arbete för en genomgripande förändring av
samhället till en bättre ekologisk anpassning.
För det fortsatta arbetet med eko-kommunprojektet
behövs ett tillskott av statliga medel under den kommande
treårsperioden. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen
anslår 15 000 000 kr fördelat över treårsperioden. För
budgetåret 1993/94 anvisas 5 000 000 kr.
Kommunernas miljöskyddsverksamhet
I budgetpropositionen föreslår regeringen ytterligare
indragningar i stödet till kommunerna. Vänsterpartiet
motsätter sig av många skäl den aviserade indragningen.
Detta tas upp i andra motioner.
Det finns mycket stor risk att så omfattande
indragningar kommer att göra det svårt för kommunerna att
bedriva en tillräcklig miljöskyddsverksamhet.
Kommunerna har under senare år fått allt mer omfattande
uppgifter när det gäller miljöskyddet. Det är mycket viktigt
att de också har resurser att utföra dessa uppgifter.
Undersökningar visar att det behövs en utökning av
miljötillsynen. Många verksamheter som ger upphov till
negativ miljöpåverkan står i dag inte under samhällets
tillsyn. Det behövs en utökad kommunal verksamhet på
detta område. Regeringen bör redovisa en analys av
möjligheterna att fortsätta att bedriva den kommunala
miljöskyddsverksamheten på en hög ambitionsnivå. I detta
uppdrag bör även ingå att göra en översyn över miljöarbetet
i de kommuner som saknar fristående miljö- och
hälsoskyddsförvaltningar.
Miljömärkta produkter
Det går trögt med arbetet att miljömärka produkter. I
grunden handlar problemen om vad miljömärkningen ska
värdera. Producentsidan har bl.a. velat blanda in andra
kriterier än de som har med miljökonsekvenserna att göra.
En bra miljömärkning av produkterna i handeln är mycket
värdefull ur konsumentperspektiv.
Enligt lagen om kemiska produkter så är det den som
tillverkar eller importerar en kemisk produkt, som bär
ansvaret för att miljöfarliga produkter ersätts med mindre
farliga. Det är uppenbart att detta ansvar långt ifrån alltid
tas. Det arbete som bedrivs av t.ex. kommuner för att
förbättra miljöinformationen om produkter till
konsumenterna måste uppmuntras. Pionjärkommuner på
detta område i Värmland och Göteborgs kommun har
delvis motarbetats. De bör istället stödjas och deras goda
resultat bör spridas.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att komma med
förslag om hur en enhetlig och lätt igenkännbar
miljömärkning bör få genomslag i handeln.
Offensiv miljöpolitik i förhållande till EG
Det är fullt möjligt att minska koldioxidutsläppen inom
EG och det övriga Europa kraftigt och att göra det
samhällsekonomiskt lönsamt. Industriländerna
måste minska sina koldioxidutsläpp med minst
50% under de kommande 30 åren.
Om utvecklingen fortsätter som nu kommer i stället
utsläppen att öka med 20%. Genom en konsekvent
satsning på förnybar energi och effektivisering kan en
minskning på 60% uppnås. Hindren är många. Den
storskaliga energiindustrin, t.ex. de transnationella
oljebolagen, bromsar förändringen. Det krävs ett
beslutsamt politiskt arbete för förändring av
energimarknadens struktur och för en ökad
användarstyrning. Effektivitetsnormer på produkter,
räntefria lån eller lågräntelån till energiinvesteringar är
några medel. Sverige måste gå i spetsen för denna
utveckling.
Kemikaliehanteringen
Det totala antalet kemikalier är ofantligt stort. Det finns
många miljoner. 1970 fanns det två miljoner kemiska
föreningar registrerade i världen. 1990 fanns det 10
miljoner! Inom industrin används 50 000--60 000. Bara i
Sverige hanteras i industrin ungefär 20 000 olika kemikalier
i varierande omfattning. Man bedömer att ungefär 1 000
kemikalier är s.k. högvolymkemikalier, de står tillsammans
för 95% av all kemikalieanvändning.
Varje år tillkommer många nya kemikalier. För såväl de
tillkommande som de redan befintliga gäller att
kunskaperna om hur de påverkar människan och miljön är
små. Även bland de tusen högvolymkemikalierna finns ett
stort antal vilkas verkningar inte är dokumenterade. Inom
OECD pågår ett arbete för att ta fram uppgifter om 150
vanligt förekommande kemikalier.
Det förebyggande arbetet måste väga tyngre.
Vänsterpartiet föreslår därför att arbetet med att
förverkliga substitutionsprincipen intensifieras och att
principen om den omvända bevisbördan förs in i lagen om
kemiska produkter.
Kemikalieinspektionen bör få ytterligare resurser för
detta. I enlighet med vad Kemikalieinspektionen tar upp i
sitt budgetäskande föreslår vi också att medel anvisas för
det europeiska integrationsarbetet. Den ökade kostnaden
finansieras med en motsvarande ökning av de avgifter, som
finansierar Kemikalieinspektionens verksamhet.
Sammanlagt föreslår Vänsterpartiet ett ökat resursutrymme
på 3 000 000 kronor utöver vad regeringen föreslår.
Förvärv av värdefulla naturområden
Det finns ett stort ackumulerat behov av förvärv av
ytterligare värdefulla naturområden. Det är en av flera
nödvändiga åtgärder för att garantera den biologiska
mångfalden. Vänsterpartiet föreslår att ytterligare
120 000 000 kronor anvisas för köp av värdefulla
naturområden.
Men när mark inköpts måste den också skötas.
Vänsterpartiet föreslår därför att 10 000 000 kr anvisas till
Naturvårdsverket för skötselåtgärder.
Landskapsvård
I samband med den genomgripande förändring av
livsmedelspolitiken som riksdagen beslutade om våren 1990
infördes en ersättning för landskapsvård. Jordbrukare
skulle under vissa förutsättningar kunna ersättas för den
landskapsvård jordbruket innebär. De anvisade medlen
trappades upp under en treårsperiod och för budgetåret
1993/94 anvisas 250 000 000 kr.
Jordbrukarna befinner sig i en mycket svår
omställningssituation. Det är nödvändigt att resurserna för
landskapsvård kommer till användning nu i
omställningsperioden. Sedan kan det vara för sent. Mot
bakgrund av vad regeringen nu redovisar föreslår
Vänsterpartiet att administrationen förenklas och att
länsstyrelsernas lantbruksenheter får huvudansvaret för
fördelningen.
I samband med beslutet hävdade Vänsterpartiet att det
för landskapsvård skulle behövas minst 500 000 000 kr
årligen. Vi föreslår i stället att 250 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit fonderas för att kunna användas för
landskapsvård, när ett bättre system arbetats fram.
Riksdagen måste ge regeringen i uppgift att omedelbart
vidta åtgärder så att de resurser som avsatts för
landskapsvård kommer till användning i enlighet med
riksdagens tidigare beslut.
Sanering av miljöskadade områden
I Sverige finns stora områden som förgiftats av utsläpp.
Miljontals kubikmeter mark och sjöbotten läcker nu årligen
tonvis med tungmetaller och klorerade organiska
föreningar. Den totala kostnaden för att sanera dessa
områden kan uppgå till 5 miljarder kronor. Det är
konsekvensen av decenniers utsläpp från industrier och
andra verksamheter. I förhållande till dessa enorma behov
framstår de resurser som det är möjligt att avsätta via
statsbudgeten som fullständigt otillräckliga.
Vänsterpartiet föreslår att ytterligare 25 000 000 kronor
anslås till sanering av miljöskadade områden, men också att
riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
saneringsåtgärder ska finansieras förutom via
statsbudgeten.
Internationellt miljösamarbete
Regeringen föreslår i praktiken en nedskärning av detta
anslag. Detta är oförsvarligt med tanke på att lösningen av
våra svåraste miljöproblem ligger inom det internationella
arbetet.
Vänsterpartiet föreslår att ytterligare 10 000 000 kronor
anslås till internationellt miljösamarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
miljöhandlingsprogram i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
omläggning av skattesystemet i riktning mot ett uttag
baserat på energi- och råvaruförbrukning,1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade
fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som
rör den yttre miljön i enlighet med vad i motionen
anförts,2
4. att riksdagen till ekokommunprojektet för budgetåret
1993/94 anvisar 5 000 000 kr,
5. att riksdagen hos regeringen begär redovisning över
förutsättningarna för det kommunala miljöarbetet,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
förbättra och påskynda arbetet med miljömärkning,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett för budgetåret 1993/94 med
3 000 000 kr utvidgat resursutrymme för
Kemikalieinspektionen,4
8. att riksdagen till investeringar på miljöområdet för
budgetåret 1993/94 anvisar 120 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 255 445 000 kr,
9. att riksdagen till drift och förvaltning av skyddade
arealer för budgetåret 1993/94 anvisar 10 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit,
10. att riksdagen till landskapsvårdande åtgärder för
budgetåret 1993/94 anvisar 250 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit att fonderas enligt vad i motionen
anförts,
11. att riksdagen till sanering och återställning av
miljöskadade områden för budgetåret 1993/94 anvisar
25 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
44 880 000 kr,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
finansiering av utökade saneringsåtgärder i miljöskadade
områden,
13. att riksdagen till visst internationellt samarbete för
budgetåret 1993/94 anvisar 10 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 46 687 000 kr.
Stockholm den 26 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Jan Jennehag (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 3 hänvisat till AU.
3 Yrkande 6 hänvisat till LU.
4 Yrkande 7 hänvisat till FöU.