Snöskotern har under sin relativt korta livstid utvecklats
från ett renodlat nyttofordon för användning i fjällterräng
och skogsområden till att i dag vara ett mycket vanligt
fortskaffningsmedel för folk i allmänhet i framför allt
landets norra delar.
Det finns i dag enligt uppgift ca en kvarts miljon
snöskoterfordon i landet, varav endast ett litet antal är
arbetsmaskiner som används i rennäringen, skogsbruket
och i skärgårdarna. De allra flesta används för
persontransporter och för ren nöjesåkning. Tyvärr har detta
ibland resulterat i otrevliga avarter i form av buskörning i
strid med lagar och bestämmelser till stort förtret för
allmänheten och polisen.
Som fortskaffningsmedel är snöskotern genial för
terrängtransporter under förutsättning av god snötillgång,
och den gör mycket stor nytta för många människor.
Utvecklingen har dock under senare decennier gått
kolossalt snabbt, och det finns i dag maskiner med oerhörda
fartresurser. Detta har resulterat i utvecklingen av en seriös
sportutövning -- det anordnas mästerskapstävlingar på olika
nivå i olika grenar men tyvärr även av mindre önskvärda
verksamheter.
''Vinterns moped''
Snöskotern har således alltmer blivit ett nöjes- och
hobbyfordon och kan bl.a. betecknas som litet av en
''vinterns moped'' för ungdomar som ännu inte nått
körkortsåldern. Det innebär att det ofta är pojkar -- i liten
utsträckning flickor -- i nedre tonåren som använder
snöskotern för att ta sig mellan olika mål. Tyvärr
förekommer då ofta mer eller mindre grova brott mot
gällande bestämmelser av olika slag. Trafiken sker på
mindre vägar, över skogs- och växtplanteringar, över gårdar
och inte minst på gatorna i mindre samhällen. Ofta sker
trafiken på kvällar och nätter, vilket kan vara oerhört
störande.
I fjällområdena är problemen delvis av annat slag. Där
finns en nyttotrafik och hobbytrafik som är motiverad och
som sköts helt seriöst, men tyvärr förekommer där också
oerhört mycket buskörning -- ofta av tillfälliga besökare.
Störningar uppstår både för människor, djur och natur, och
åtskilliga olyckor händer p.g.a. bristande omdöme.
Bristande nykterhet
Ett stort problem i samband med okynneskörning på
snöskoter är den bristande nykterheten. De tragiska
olyckor, som på senare år har inträffat med snöskoter, kan
i stor utsträckning hänföras till alkoholpåverkan. Enligt en
undersökning i Gällivare sjukvårdsdistrikt, som
presenterades nyligen, är snöskoterolyckor bland män 19--
64 år vanligare än bilolyckor, trots att snöskotern bara kan
användas under vinterhalvåret, och 90 % av dem som
skadats i snöskoterolyckor hade en alkoholhalt i blodet på
minst 1,7 promille. Även om dessa siffror inte skulle vara
relevanta för riket som helhet, kan de dock ge en
fingervisning om problemets art.
Trafik lite överallt
I dag kan vem som helst köpa sig eller låna en snöskoter
och köra i princip överallt där det finns snö. Inget körkort
eller liknande krävs, och man behöver bara registrera
fordonet hos bilregistret och betala fordonsskatt. Om man
sedan iakttar gällande lagar och förordningar, gällande bl.a.
förbud mot framförande på väg och mot att köra över
planteringar m.m. är det fritt fram, bara man är fyllda 16 år.
I fjällvärlden liksom inom många kommuner i skogslänen
har man för att försöka få bukt med problemen i samråd
med berörda markägare låtit upprätta snöskoterleder, där
trafiken förväntas försiggå.
Tyvärr går trots detta den största delen av trafiken
utanför lederna -- speciellt kanske den trafik som sker på
kvällar och nätter. Det är den trafiken som oftast orsakar
förstörelse av olika slag och tyvärr också är den mest
olycksdrabbade. De flesta dödsolyckorna på snöskoter har
skett i mörker.
Ett mycket otrevligt problem, som lyckligtvis inte är så
vanligt, är hetsjakten på vilda djur med snöskoterns hjälp.
Det har ju hänt att både varg och lodjur hetsats till döds av
snöskoterburna och anonyma ''jägare''.
Anonyma förare
Snöskoterförarna, speciellt de som tillhör kategorin
marodörer eller ''busåkare'', är ofta väldigt anonyma. Man
är mycket väl utrustade med skoteroverall och hjälm med
visir -- gärna med mörklagt plexiglas. Det är praktiskt taget
omöjligt att känna igen människan bakom utrustningen,
och snöskotrarnas registreringsskyltar sitter oftast så till, att
de är omöjliga att uppfatta när skotern framförs i full fart.
Buskörningen kan således ske utan större risker för
upptäckt och påföljd. Till detta kommer de stora
fartresurserna och möjligheten att ta sig fram nästan
överallt i terrängen, som gör det omöjligt för t.ex. polisen
att ta upp eventuell förföljelse, även om man skulle ta
marodören på bar gärning.
Som alltid i sådana här sammanhang är det ett mindre
antal snöskoterförare som utmärker sig, vilket gör att den
majoritet som sköter sig och använder sina fordon på ett
seriöst sätt får lida oförskyllt. Det finns ett stort antal
organisationer, såväl på riks- som regional- och lokalplanet,
som alla gör mycket goda insatser för att stävja dessa
avarter. Det vore i samband med att man skärper
lagstiftningen lämpligt att ta dessa organisationer till hjälp i
informations- och utbildningsarbetet. Ett ekonomiskt
bidrag av engångstyp bör då utgå till organisationerna.
Detta kan bli aktuellt under nästkommande budgetår.
Ett sätt att komma till rätta med anonymiteten skulle
vara att lagstifta om att snöskoterns drivband skall förses
med en märkning som lämnar avtryck i snön av fordonets
registreringsnummer. Denna metod, som tillämpats i USA
och Canada, finns numera patenterad och utprovad i
Sverige.
Provinsiella problem
De här beskrivna problemen är tämligen provinsiella till
sin karaktär, vilket kan vara en förklaring till att inget har
gjorts för att lagstiftningsvägen försöka komma till rätta
med dem. Det är dock så, att ''snöskoterplågan'' har blivit
ett begrepp som engagerar såväl allmänheten som polisoch
miljövårdande myndigheter i berörda områden. Pressen har
under senare års lopp offrat många spaltkilometer på dessa
problem, såväl på nyhetsplats som i debatt- och
insändarform. De senaste vintrarnas snöfattighet har gett
ett litet andrum i många trakter, men alla vet, att det blir en
explosion så snart det kommer en normal, någorlunda
snörik vinter. Detta har noterats innevarande vinter, som
ju -- åtminstone i vissa trakter -- har varit relativt snörik.
Förslag
Det finns ett stort intresse för en lösning av problemet
okynnesåkning med snöskoter, och det har från olika håll
under årens lopp lagts fram lösningsförslag i debatten. Jag
tog därför upp frågan i en motion för ett år sedan efter att
ha haft samråd med bl a företrädare för polismyndigheter
och miljövårdare samt företrädare för seriösa
snöskoterklubbar.
Mitt förslag var då en utredning med inriktning på en
skärpt lagstiftning på vissa punkter. Denna motion blev
tyvärr missförstådd i utskottsbehandlingen, där man med
hänvisning till den tillsatta utredningen om bullerproblem i
skärgården och fjällvärlden inte behandlade den.
Jag återkommer därför med ungefär samma motion och
vill därför nu föreslå att följande åtgärder blir reglerade
lagstiftningsvägen:Någon form av körkort eller
förarbevis av enklare modell (typ traktorkortet) skall
krävas för att få framföra snöskoter eller liknande
terrängfordon.Förbudet mot att framföra snöskoter på
vägar och över planterad skogsmark och andra
odlingsmarker bör ytterligare markeras och kompletteras
med straffpåföljd. Komplettering bör här ske med förbud
mot snöskoterkörning i märkta skidspår och leder.
Obligatorisk märkning av snöskoterns drivband enligt den
ovan beskrivna metoden.Principiellt förbud mot körning
nattetid. Givetvis med utrymme för generella dispenser för
dem som behöver använda snöskotern i sin tjänst, egen
rörelse eller av annat giltigt skäl.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn med
förslag till komplettering och ändring av gällande lagregler
om körning med snöskoter i enlighet med vad som anförts i
motionen.