med anledning av prop. 1992/93:130 Vissa jordbrukspolitiska frågor
Det finns numera ett konsekvent inslag i de flesta av
regeringens propositioner -- de är illa skrivna, dåligt
underbyggda och skjuter för ifrågavarande proposition
väsentliga frågor på framtiden. Propositionen om vissa
jordbrukspolitiska åtgärder utgör härvidlag inget undantag.
Trots avsaknad av såväl tillräckligt faktaunderlag som
beskrivning av konsekvenserna av de presenterade
förslagen begär regeringen att riksdagen skall anvisa ett
betydande belopp som stöd till jordbruket.
Jordbruksnäringen befinner sig nu under stor
förändring. Det borde vara en självklarhet att Sveriges
bönder får klara, entydiga spelregler att arbeta efter. Så är
inte fallet. Istället väljer regeringen att nu presentera ett
konkret förslag. I övrigt skjuts ett antal frågor på framtiden.
Detta betyder svårigheter, inte enbart för jordbrukarna. Vi
politiker har ingen möjlighet till överblick och helhetssyn.
Denna fragmentarisering av jordbrukspolitiken utgör
grogrund för misstro mot det politiska systemet.
Det naturliga för oss hade varit att skjuta upp beslutet
om direktstöd till dess en sammanhållen politik redovisats.
På grund av lantbrukets akuta ekonomiska situation väljer
vi ändå att realbehandla frågan.
Sänkt gränsskydd på fodermedel
Av propositionen framgår att regeringen avser att föreslå
att gränsskyddet på fodermedel sänks med 30 %
från den 1 januari
1993. Därmed sänks fodermedelskostnaderna
för animalieproducenterna, vilket kompenserar en
sänkning av direktstödet. Hur stor kompensationen blir
redovisas inte. Det är därmed omöjligt att bedöma de
ekonomiska effekterna för animalieproducenterna.
Jordbruksministern konstaterar dock att
gränsskyddssänkningarna kommer att få konsekvenser för
de inhemska fodermedelsodlarna. Till denna fråga avser
han återkomma i samband med budgetpropositionen. Detta
borde enligt vår mening ha redovisats nu. Vi anstår från att
värdera regeringens avsikter tills dess vi ser helheten.
Avskaffad prisregleringsavgift på handelsgödsel och
bekämpningsmedel
I propositionen aviseras vidare att regeringen kommer
att föreslå ett avskaffande av prisregleringsavgiften på
handelsgödsel och bekämpningsmedel.
De skäl för detta som jordbruksministern anför är rent
företagsekonomiska. En kostnadsanpassning till EG-nivå
skall ske. Eftersom exportkostnaderna för överskott
dessutom förväntas utebli för 1992/93 på grund av
sommarens torka anser jordbruksministern att grunden för
prisregleringsavgiften har fallit bort.
Även här saknas en redovisning av konsekvenserna av
att avgiften avskaffas. Inga besked lämnas om hur ett
eventuellt överskott 1993 skall finansieras. Ingen analys
görs över hur stor den beräknade kostnadsminskningen för
spannmålsodlarna blir.
Till detta kommer att 30--40 %
av den handelsgödsel och de bekämpningsmedel som
skall användas under 1993 redan har köpts in. Ur
rättvisesynpunkt är det därför olämpligt att avskaffa
prisregleringsavgiften från den 1 januari 1993. För att lika
villkor skall råda för alla bör en sådan förändring ske inför
en ny odlingssäsong.
Enligt vår uppfattning finns det ett avgörande skäl för att
behålla avgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel:
miljöskälet. Hänsynen till såväl människornas hälsa som
miljön kräver att kemikalieanvändningen inom jordbruket
minskas så långt möjligt. I det arbetet är ekonomiska
styrmedel, t.ex. avgifter, det mest verksamma medlet. Att
detta också är regeringens åsikt framgår av
regeringsförklaringen. Därför är det förvånande att
jordbruksministern nu gör en helomvändning och tar steg
tillbaka mot ett kemikaliejordbruk som är till skada för
hälsan och miljön. För jordbruksministern är
uppenbarligen kemikalieanvändningen inom jordbruket i
första hand en företagsekonomisk fråga, inte en
miljöpolitisk. Socialdemokraterna har en motsatt
uppfattning. Vi anser att prisregleringsavgiften nu bör
omvandlas till en miljöavgift. Ett sådant förslag
harmonierar dessutom med de beslut om en hållbar
utveckling som Sverige antagit bl.a. i Rio-deklarationen.
Vi vill dessutom påminna om att viss del av
prisregleringspengarna används för att bygga upp
samhällelig verksamhet som syftar till en bättre miljö. För
flera av verksamheterna är dessa pengar avgörande för att
arbetet skall kunna fortsätta. Om prisregleringsavgifterna
avskaffas är risken uppenbar att t.ex. det
gränsöverskridande arbete som pågår inom MOVIUM med
forskning, rådgivning och information om frågor som rör
tätorternas yttre miljö måste avbrytas. Detta har
uppmärksammats av Jordbruksutskottet som i ett uttalande
(JoU 1991/92:15) har begärt att ''regeringen skulle överväga
nya former för verksamheter som helt eller delvis
finansieras av internavgifter''. Några sådana överväganden
finns inte i regeringens proposition.
Direktbidrag till jordbruket
Regeringen föreslår att 1.600 milj.kr. anvisas som
direktbidrag till jordbruket. Den föreslagna tillförseln av
medel till jordbruket innebär att ett gammalt åtagande
fullföljs. I övrigt reser denna del av propositionen ett antal
frågor som inte får något svar.
Regeringen anför i propositionen att förslaget innebär
en besparing i storleksordningen 800 milj.kr. och därmed en
sänkt bidragsnivå för jordbruket jämfört med föregående
budgetår. Jordbruksministern tar påstådda besparingar på
vegetabiliesidan som förevändning för att bibehålla eller
t.o.m. öka stödet till animalieproduktionen. Att avskaffa
prisregleringsavgiften på bekämpningsmedel och
handelsgödsel medför inga kostnader för
animalieproduktionen. Att sänka införselavgiften på
fodermedel minskar kostnaderna för
animalieproducenterna, låt vara att det är oklart hur
mycket. Till oklarheten bidrar också regeringens förslag att
en del av de medel som anslås till direktstöd skall tillföras
skördeskadefonden. Hur stor denna del kommer att bli
redovisas inte.
Det finns anledning att tro att jordbruksministern med
denna proposition i själva verket föreslår en höjning av
stödet till animaliesektorn. Detta är i så fall en åtgärd som
står i direkt motsats till den anpassning till EG:s
jordbrukspolitik som regeringen säger sig vilja genomföra
och där en sänkning av stödet till animaliesektorn är ett
viktigt led.
Det är också en åtgärd som går i rakt motsatt riktning
mot vad som i övrigt sker i vårt samhälle idag.
I krisuppgörelsen mellan regeringen och
socialdemokraterna stramades ekonomin åt för stora delar
av löntagarkollektivet. Detta var en smärtsam men
nödvändig åtgärd för att skapa balans i samhällsekonomin.
En förutsättning för att svenska folket skall tolerera
åtstramningen är att bördorna fördelas så rättvist som
möjligt. En oförändrad eller t.o.m. ökad subventionering
av jordbruket är utifrån krisuppgörelsen oacceptabel.
I detta sammanhang bör man erinra sig att den sänkning
av arbetsgivaravgiften som ingår i uppgörelsen omfattar
både primärproduktionen och livsmedelsindustrin. Detta
bör göra det möjligt att sänka kostnaderna ytterligare för
bonden.
För 1991/92 uppgick direktstödet till 2.393,5 milj.kr. Av
dessa användes 755 milj.kr. till amortering av den kredit
som ställts till förfogande för att finansiera 1990 års
spannmålsexport och 100 milj.kr. till förstärkning av
anläggningsstödet. 60 milj.kr. fördes till
skördeskadefonden. I våras beslutade riksdagen att 175
milj.kr. av direktbidraget skulle sparas för 1992/93.
Spannmålskrediten är nu avamorterad varför ytterligare
755 miljoner kan sparas och någon förstärkning av
anläggningsstödet inte är aktuell. Till frågan om
skördeskadefonden återkommer vi i anslutning till
budgetpropositionen när omfattningen av skördeskadorna
är känd och regeringen har lagt sitt förslag.
Med anledning av detta föreslår vi att 1.303,5 milj.kr.
anslås till direktbidrag för 1992/93.
Vi förväntar oss att regeringen i budgetpropositionen
kommer att presentera ett samlat förslag till åtgärder på
vegetabiliesidan. Sker inte detta finns det inte möjlighet att
bedöma följderna av de aviserade förslagen vad gäller
avskaffande av prisregleringsavgiften och sänkning av
införselavgiften. Vi förväntar oss också att
budgetpropositionen innehåller ett samlat förslag till
åtgärder på animaliesidan där konsekvenserna av sänkt
införselavgift på fodermedel klargörs och där storleken på
djurbidraget redovisas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:130,
2. att riksdagen beslutar att till Omställningsåtgärder i
jordbruket m.m. på tilläggsbudget för statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 skall anvisas ett förslagsanslag på 1
303
500
000 kr.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omvandling av
prisregleringsavgiften till miljöavgift.
Stockholm den 18 november 1992
Margareta Winberg (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)