Skogsnäringen har under 1980-talet väsentligt bidragit till att uppfylla de övergripande samhällsmålen om ekonomisk tillväxt, balans i utrikesbetalningarna och regional balans.
Trots ökad produktion har antalet sysselsatta i skogsnäringen minskat till följd av ökad produktivitet, vilket har lett till att inte minst skogsarbetarkåren har minimerats. Därmed har många Norrlandskommuner också fått vidkännas ett vikande befolkningsunderlag. Målet om en väl avvägd hushållning av skogsbeståndet har även uppfyllts, liksom att skogarna skall ge en hög och värdefull virkesavkastning.
Skogen utgör en av våra viktigaste basresurser och är särskilt avgörande för skogsindustri och arbetstillfällen i Norrland. Skogarna bör av hänsyn till sysselsättningen främst i glesbygd ha en sådan sammansättning att de långsiktigt kan ge en jämn avkastning. Planering och framförhållning är viktiga grundstenar för skogspolitiken, särskilt i norr. Det är i markägarens eget intresse, och inte minst med tanke på att skogen i regel representerar ett betydande kapitalvärde, att bedriva ett aktivt skogsbruk. Men hänsyn måste också tas med beaktande av miljömålet. Här måste en balans finnas utan att gå till överdrifter åt endera hållet. Det synes nu föreligga en risk för detaljstyrning på naturvårdsområdet enligt propositionens förslag. Utökad anmälningstid och krav på redovisning av naturvårdshänsyn i avverkningsanmälan skapar problem och ökade kostnader främst för privatskogsbruket.
Avverkningsanmälan
Skyldigheten att i anmälan redovisa hänsyn till naturvård/kulturmiljövård kommer tillsammans med längre anmälningstid att öka näringens kostnader. För exempelvis hyggen under två hektar borde anmälningsplikten kunna avskaffas. Idag är denna gräns 0,5 hektar. Med färre ärenden kunde därmed myndigheternas kostnader sänkas. En annan möjlighet för att undvika kostnadshöjningar för skogsbruket utan olägenhet ur naturvårdssynpunkt vore att avverkningsanmälningar hade en giltighet på fem år. Idag gäller två år. Med längre giltighet skulle skogsägaren lättare kunna anmäla flera slutavverkningsbestånd där vissa kräver frusen mark och andra går att avverka året om. Både arealgränsen och anmälans giltighetstid utgör föreskrifter som meddelas av myndigheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anmälningsskyldighet ej skall föreligga för hyggen under två hektar och att avverkningsanmälans giltighet skall vara fem år.
Stockholm den 24 mars l993 Ulla Orring (fp)