Riksdagen fattade beslut om bevarandet av den biologiska mångfalden under våren 1992. Sverige har också skrivit på FN-konventionen med samma innebörd, liksom Bern-konventionen. Detta innebär att vi skall försöka bevara alla växt- och djurarter som finns i vårt land. De arter som för att överleva måste förlita sig på vad människor företar sig, lever speciellt farligt. När jordbruket och därmed landskapet förändras trängs mängder av arter undan.
Strandängar runt våra sjöar, hav, bäckar och åar är de äldsta ängar vi har. De var redan för tusentals år sedan betesmark för vilda djur och naturligt trädfria. När människorna kom, var det där man hämtade sitt hö från ständigt frodiga ängar som fick en naturlig gödsling då vattendrag och sjöar svämmade över.
De hävdade miljöerna var bl.a. betydelsefulla för en rad våtmarksfåglar. Dubbelbeckasinens försvinnande som sydsvensk häckfågel torde bero på våtmarksslåtterns upphörande. Också en förändring av floran har skett. Många arter klarar inte ett modernt jordbruk där hävd av naturliga marker minskar. Vissa växter är specialanpassade till dessa flacka ängar utan skugga.
I takt med den ökande insikten om att dessa biotoper utarmats försöker man nu återskapa dessa strandängar på flera håll i landet. De är livsviktiga rastplatser för många flyttfåglar och häckningsplats bl.a. för vadare. När träd kommer in blir bon bortrövade av spanande kråkor.
På några håll i landet har man återställt strandängar. Det är angeläget att denna verksamhet utökas. Bl.a. vid sjön Mjörn i Västergötland har man försökt återställa en strandäng genom buskröjning och återinförande av betande nötkreatur.
För att ge ytterligare stimulans och möjlighet till att bevara dessa värdefulla marker bör ekonomiska bidrag avsättas. Det kan ske via speciella bestämmelser vid avsättning av NOLAbidrag. Någon typ av poängbedömning borde kunna tillämpas vid en eventuell kommande arealersättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av återställande och fortsatt hävd av strandängar.
Stockholm 26 januari 1993 Lena Klevenås (s)