Koldioxidhalten i atmosfären ökar till följd av
förbränning och andra mänskliga aktiviteter. Detta gäller
även för andra s.k. växthusgaser. Exakt vilken effekt detta
får för jordens klimat vet vi ännu inte. Först om 10 år
kanske vi vet om det påverkar klimatet.
Meteorologiprofessor Henning Rodhe och Tom
Hedlund från Svenska naturskyddsföreningen hävdar att:
''De mest detaljerade beräkningarna som kan göras i dag
pekar mot en höjning av jordens medeltemperatur med ca
två grader fram till år 2025 (jämfört med den förindustriella
situationen) och ytterligare ett par grader till år 2100 om
utsläppen fortsätter som hittills. Det råder en betydande
enighet bland forskare om att denna uppskattning är
rimlig.'' (DN-debatt 17/1 1993)
En genomsnittlig temperaturhöjning på 2 grader Celsius
kan verka beskedlig, men kan i själva verket få dramatiska
effekter i form av höjd havsnivå, ändrad riktning för
Golfströmmen m.fl. havsströmmar, ökad avdunstning m.m.
Med andra ord kan det bli fråga om en kris av helt andra
dimensioner än den ekonomiska kris som västvärlden nu
genomlider.
FN:s konferens om miljö och utveckling
Med ovanstående som bakgrund samlades 151 nationer
till det största FN-mötet någonsin i juni 1992. Sverige
spelade en mycket aktiv roll såväl i förberedelsearbetet som
under konferensen för att den skulle kunna resultera i
konkreta åtgärder för att avvärja de största globala
miljöhoten. En klimatkonvention undertecknades.
Riodeklarationen, innehållande de miljöprinciper som ska
gälla globalt, antogs och en detaljerad handlingsplan för det
21:a århundradet (Agenda 21) utarbetades.
Klimatkonventionen syftar till att alla nationer senast år
2000 ska ha stabiliserat sina växthusgaser på 1990 års nivå.
Riodeklarationen innehåller särskilt två principer som är
aktuella för Sverige och klimatet.
Det är den 7:e principen: ''De utvecklade länderna
erkänner sitt ansvar i de internationella strävandena mot en
hållbar utveckling med hänsyn till de påfrestningar som
deras samhällen utsätter den globala miljön för och med
tanke på de teknologiska och finansiella resurser som de
förfogar över.''
Och det är den 16:e principen: ''Nationella myndigheter
bör sträva efter och främja inernationaliseringen av
miljökostnader och användandet av ekonomiska styrmedel
med beaktande av att förorenaren i princip ska bära
kostnaden för förorening.''
Tar vi principerna på allvar innebär det att Sverige har
ett ansvar för att utveckla de teknologier som behövs för att
produktions- och konsumtionsmönster ska bli långsiktigt
hållbara, dvs. utan att tära på naturresurserna. Det innebär
också att vi med hjälp av miljöavgifter och beskattning ska
låta förorenare betala för de kostnader de åsamkar
samhället.
Agenda 21 har liksom de andra besluten i Rio nyligen
översatts till svenska. Regeringen lät texterna gå som en
skrivelse till riksdagen. Agenda 21 har inte status av en
konvention som ska undertecknas och ratificeras.
Vänsterpartiet noterar dock med tillfredsställelse att
regeringen betraktar handlingsprogrammet som politiskt
och moraliskt förpliktande.
Ett avsnitt handlar om skydd av atmosfären. Ett av
kapitlen inom dettta avsnitt tar upp transporter och där står
det: ''Det grundläggande inom detta programområde är att
utveckla och främja lämpliga kostnadseffektiva program för
att begränsa eller bemästra skadliga utsläpp i atmosfären
och andra ogynnsamma miljöeffekter som orsakas av
transportsektorn.'' Kapitlet om transporter har tillkommit
på svenskt initiativ och därför borde omvärlden kunna
förvänta sig att Sverige går före och visar hur dessa mål ska
uppnås.
Utsläppen i Sverige ökar i stället för att minska
Jämför man den aktuella utvecklingen i Sverige med
besluten på FN-konferensen blir det en sorglig kontrast.
Öresundsbroprojektet drivs i strid mot all sans och förnuft.
Trafikinfarterna och den ohälsosamma stadsmiljön i
Stockholm skall ''åtgärdas'' med nya ringleder som
underlättar för bilismen och därmed ökar trafikvolymen
ytterligare. (Detta tar Vänsterpartiet upp i särskilda
riksdagsmotioner om trafik.)
Höga kustens naturvärden nonchaleras för att Vedabron
utanför Kramfors skall byggas. AMS använder sina medel
till meningslösa vägbyggen i södra Sverige där landskapet
redan är förfulat av ett finmaskigt vägnät.
I kombination med sänkta energiskatter för industrin
kan ovanstående inte leda till annat än till ökade
koldioxidutsläpp. Är tanken att växthusgaser skall
avvecklas på samma sätt som det svenska
kärnkraftprogrammet, dvs. genom att först bygga ut det?
Vänsterpartiet anser att det är djupt omoraliskt att först
i FN driva igenom långtgående krav på omställning till
miljövänlig smhällsutveckling och sedan inte själv dra några
konsekvenser för egen del. Vårt tidigare goda anseende
internationellt inom miljöområdet skadas allvarligt av
detta. På vilket sätt axlar vi det ansvar Riodeklarationens
7:e princip ger oss?
Vad behöver göras?
Intergovernmental Panel and Climate Change, IPCC,
samordnar klimatforskningen och ska vara den
vetenskapliga uppföljningen av klimatkonventionen. IPCC
leds för övrigt av den svenska meteorologiprofessorn Bert
Bohlin.
Rapporterna från IPCC hävdar att det fordras en
nedskärning av de globala koldioxidutsläppen med 60 %
för att inte CO2-halten i atmosfären ska öka
ytterligare och därmed också risken för klimatförändringar.
Det första riksdagen bör göra är att ställa sig bakom den
målsättning som klimatkonventionen satt så lågt att alla
länder ska kunna uppnå den -- en stabilisering av CO2-
utsläppen på 1990 års nivå senast år 2000.
Som ett -- i internationellt perspektiv -- mycket rikt och
tekniskt utvecklat land måste vi komplettera denna
miniminivå med ett mål som är förenligt med vad som är
långsiktigt hållbart utan att skada atmosfären. För att nå en
globalt rättvis användning per capita av de fossila bränslena
måste man minska de svenska utsläppen med minst 80 %.
Som
ett första delmål bör riksdagen besluta att
koldioxidutsläppen ska minska med 20 %
från år 2000 till år 2010.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utarbeta en
konkret handlingsplan för hur denna målsättning praktiskt
ska uppnås. Det kan bli startskottet för en industriell
förnyelse med innovationer som gagnar sysselsättning och
exportvolym. Förorenaren betalar-principen måste snarast
tillämpas på fordonstrafiken då den är huvudansvarig för
koldioxidutsläppen i Sverige.
Mer nytta för miljön åstadkoms om man i stället för att
beskatta själva innehavet av fordonet lägger hela
beskattningen på bränslet. En dylik konstruktion minskar
risken att bilen används när det finns bättre sätt att förflytta
sig på.
Övergången till en långsiktigt hållbar energiförsörjning
baserad på förnyelsebara energikällor stimuleras genom en
höjning av koldioxidskatten och genom att elpriset
harmoniseras till den nivå som råder i andra europeiska
länder.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beskattningen av fordonsinnhav ska upphöra
och att motsvarande intäkter i stället tas ut som skatt på
fossila bränslen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Sverige skall följa den
klimatkonvention som undertecknats i Rio i juni 1992,
vilket innebär att växthusgaserna från Sverige senast år 2000
skall ha stabiliserats på 1990 års nivå,
2. att riksdagen beslutar att Sveriges koldioxidutsläpp
skall ha minskat med 20
% från år 2000 till år 2010,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en konkret
aktionsplan tas fram för hur dessa mål skall uppfyllas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att beskattningen av
fordonsinnehav bör upphöra och att motsvarande intäkter i
stället tas ut som skatt på fossila bränslen.1
Stockholm den 25 januari 1993
Jan Jennehag (v)
Karl-Erik Persson (v)
Gudrun Schymann (v)
Bengt Hurtig (v)
Rolf L Nilson (v)
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU