I prop. 1992/93:100 bil 15 skriver föredragande
statsrådet under avsnitt 2.4 Avfall, återanvändning och
återvinning bl.a.:
Vårt moderna samhälle ger upphov till stora mängder
avfall. Återanvändning och återvinning har ökat på vissa
områden under senare år. Totalt sett är emellertid andelen
återanvändning och återvinning låg. Merparten av allt avfall
deponeras.
Under rubriken Av riksdagen antagna mål redovisas:
Det övergripande målet som har antagits av riksdagen är
att avfallets volym och farlighet måste begränsas och att
behandlingen av det avfall som ändå uppkommer måste
förbättras. Avfall skall återanvändas och återvinnas i största
möjliga utsträckning. Förbränning och deponering av
osorterat avfall skall i allt väsentligt ha upphört vid slutet av
år 1993.
I sista meningen i avsnittet Avfall, återanvändning och
återvinning skriver slutligen statsrådet:
Nuvarande utveckling tyder på att målet om att
förbränning och deponering av osorterat avfall i allt
väsentligt skall ha upphört vid slutet av år 1993 inte kommer
att uppnås.
Detta är minst sagt uppseendeväckande. Det ansvariga
statsrådet konstaterar uppgivet att de av riksdagen antagna
målen ej kommer att uppnås. Punkt slut. Det finns inga
resonemang om varför, inga tankar om vad man skall göra
för att påskynda utvecklingen, inga förslag till
stimulansåtgärder, inga förslag om tvingande bestämmelser,
exempelvis avgifter på osorterat avfall.
Den grundläggande målsättningen skall vara att
avfallsmängderna minimeras. Detta skall ske genom
åtgärder både i producent- och konsumentledet.
Tillverkarna av t.ex. förpackningar bör ha ett strikt ansvar
för återtagande/återvinning av dessa. Om detta tillämpas
fullt ut kommer med all säkerhet antalet förpackningar att
minska, helt enkelt därför att producenterna får stora
kostnader. Det system för att lösa dessa frågor som
introducerats i Tyskland bör prövas. Avfallet skall
återanvändas eller återvinnas så långt detta någonsin är
möjligt.
Trots denna och en mängd andra åtgärder kommer avfall
att uppstå. Detta skall, för att underlätta återanvändning
och återvinning, källsorteras. Det bör noteras att
källsortering inte bara skall göras av hushållen utan också
av industrin och andra verksamheter. Om källsorteringen
görs tillräckligt omfattande och noggrant, blir det torra
sorterade avfallet av den kvalitén att det kan betraktas som
biobränsle och som en följd av detta inte behöver
deponeras. Det som därefter återstår, det s.k. blöta avfallet,
kan deponeras direkt eller, och det bör uppmuntras, genom
kompostering/rötning ge deponigas och kompost. Gasen
kan användas för framställning av el, för motordrift eller
uppvärmning. Kompost tillkommen på detta sätt blir ett
utmärkt jordförbättringsmedel.
I vissa kommuner i landet, Borås är ett sådant exempel,
har man kommit långt i dessa frågor. Processen
kompostering/rötning är dock på försöksstadiet. Det är
varken rimligt eller rationellt att alla kommuner bedriver
dessa försök. För att underlätta de fortsatta försöken i
fullskala borde statsmakterna därför utse och stödja
någon/några ''modellkommuner'' som så småningom kan
delge andra kommuner sina erfarenheter. På det sättet kan
det snabbare drivas fram ett robust och effektivt system för
hela kedjan från källsortering till deponering, återvinning
genom förbränning, kompostering/rötning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avfallshantering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om producentansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utse
''modellkommuner''.1
Stockholm den 26 januari 1993
Arne Kjörnsberg (s)
Lahja Exner (s)