I vardagslivet och på arbetsplatsen använder vi alltmera och alltflera elektroniska utrustningar och apparater. Den tekniska utvecklingen går på detta område mycket snabbt och livslängden på utrustningen blir allt kortare. I vårt sopberg hamnar därför alltmer elektroniskt skrot i form av uttjänta datorer, TV-apparater, videoapparater och annan elektronisk utrustning. I vårt land beräknas det elektroniska skrotet öka med tio procent per år.
Detta skrot som hamnar i vår sophantering innehåller flera giftiga och miljöfarliga ämnen exempelvis bly, kvicksilver, strontium, beryllium, PCB och bromerade flamskyddsmedel. Enligt beräkningar som gjorts av institutet för verkstadsteknisk forskning i Göteborg finns i ett års elektronikavfall ca 200 ton bly och 16 000 ton bromerade flamskyddsmedel.
Den idag vanligaste destruktionsmetoden för elektronikskrotet är att det krossas eller mals ner och därefter deponeras. Därmed frigörs de giftiga ämnen som funnits inbakade i olika komponenter som bildrör, kretskort, reläer och kondensatorer. Genom deponeringen kan sedan de giftiga ämnena urlakas och föras vidare ut i miljön via t.ex. grundvattnet.
Lite intresse har hitintills visats för att ta hand om det elektroniska skrotet på ett miljöriktigt sätt. Under 1992 startades dock ett företag i Blekinge som arbetar med återvinning av datorer.
Som jag ovan redovisat ökar volymen av elektroniskt skrot snabbt. Den för närvarande vanligaste ''skrotningsmetoden'' är ur miljösynpunkt oacceptabel. Samhället måste därför lägga fast en strategi för hur detta skrot ska samlas in och hanteras.
För att få fungerande och effektiv insamling på andra områden som batterier och aluminiumburkar har det införts pantsystem. Enligt min uppfattning skulle också datorer och elektroniska apparater kunna omfattas av ett pantsystem.
Regeringen bör därför få i uppdrag att närmare utreda en lämplig insamlingsmodell och miljöacceptabel återvinningsmetod.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av elektroniskt skrot.
Stockholm den 20 januari 1993 Rune Backlund (c)