Miljöarbetet har successivt breddats från kontroll av
utsläpp till en helhetssyn på produkters påverkan på miljön
under hela deras livscykel.
Begreppen återvinning och kretslopp har blivit centrala.
I samhällets strävan att minska de totala
miljöbelastningarna måste både hushåll och industri verka
för att finna helhetslösningar.
Svensk industri har kommit mycket långt när det gäller
att bemästra emissionerna av farliga ämnen från
tillverkningsprocesserna. Den svenska allmänheten har
beträffande återvinning av aluminiumburkar, glas, papper
och batterier visat, att man är beredd till personlig
uppoffring för att gynna miljön. Erfarenheterna från mer
ambitiös källsortering i norra Stockholm visar också att
medborgarna är beredda att medverka i betydande
omfattning om miljön gynnas.
Enligt lag har de svenska kommunerna ansvar för
avfallshantering av hushållsavfall. Kommunerna är också
via miljö- och hälsoskyddsnämnderna myndighet för den
lokala miljötillsynen. För de flesta kommunerna har
avfallshantering och skötsel av deponier betraktats som en
utpräglad transport- och kvittblivningstjänst, och inte setts
som det kanske viktigaste lokala miljöinstrumentet. Detta
visar sig bland annat genom att avfallsverksamheterna
normalt sorterar under de tekniska nämnderna, och inte
under de miljöansvariga nämnderna.
Kommunerna har ålagts att utarbeta avfallsplaner, men
arbetet med detta fortskrider, sett över hela landet, i mycket
maklig takt.
Många av Sveriges minst cirka 450 deponier har anlagts
och tagits i drift under tider då miljömedvetandet var
mindre utvecklat. Det totala antalet deponier är oklart,
men sannolikt är siffran betydligt högre än 450. En
avfallsdeponi måste för att fungera miljömässigt
tillfredsställande utformas på speciellt sätt, bl a med system
för lakvattenkontroll, metangasuttag och system för
kontroll av grundvatten. Sannolikt uppfyller många
deponier idag inte dessa högt ställda krav, utan det vore
miljömässigt fördelaktigt att minska antalet deponier.
Arbete pågår inom EG i syfte att finna miljömässiga
specifikationer på deponier. Det är angeläget att svenska
myndigheter noga följer detta arbete.
I framtiden beräknas återvinningen öka främst på
bekostnad av deponering. Även förbränning under
miljömässigt säkra former beräknas öka, medan
deponering beräknas ske i ett väsentligt mindre antal
anläggningar.
Ur miljösynpunkt är det viktigt med en kartläggning och
analys av landets avfallsdeponier för att utreda om detta
utgör miljöbelastning som måste åtgärdas eller inte.
Det är därför angeläget att regeringen via behörig
myndighet, exempelvis Naturvårdsverket, tar initiativ till en
sådan kartläggning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att initiativ tas till en
miljöinventering av landets avfallsdeponier.