Allemansrätten i vårt land är unik. Här kan man fritt ströva i skog och mark, slå upp sitt tält över natten, grilla sin korv över öppen eld om brandrisken det tillåter, ja, ha känslan att det är ens egen skog man vistas i.
Den rätten skall vi värna och slå vakt om. Detta gör man nog säkrast genom att denna rätt nyttjas på ett sätt så att ingen part eller intressent börjar ifrågasätta den.
I allemansrätten ingår att man fritt får plocka bär och svamp, utom i inhägnade områden eller i trädgårdar. Det är en rättighet som också utnyttjas. Många människor i skogsbygderna har här sett och tagit vara på en möjlighet att dryga ut sin kassa med att plocka bär. Hur viktigt detta är framgick med tydlighet när man i samband med den senaste skattereformen ville ta bort den skattefria beloppsgränsen på 5.000 kronor vid försäljning av bär. En enorm opinionsstorm såg till att det blev politiskt omöjligt att ta bort detta fribelopp.
Nu är det även andra som upptäckt möjligheten att tjäna pengar på bärplockning, nämligen utländska bärplockare. Det är här problematiken finns och det är en rad frågeställningar som söker sitt svar och sin lösning om vi inte skall få en utveckling som vi inte från något håll vill ha.
För några år sedan kom de första besökarna från Polen, sedan kom folk från Tyskland, nu det senaste året från Ryssland. Besöken av utländska bärplockare har de senaste två åren ökat kraftigt och det är i det sammanhanget problemen börjar dyka upp.
Här vill jag understryka att människorna i skogsbygderna hitintills varit mycket hjälpsamma och förstående när det gällt de utländska bärplockarna; exempelvis har man på sina ställen samlat in både kläder och pengar när de besökande inte lyckats i sina förväntningar om att tjäna pengar på bärplockning.
Trots våra stora skogsmarker börjar det bli konkurrens om bären, alla vill ju av förklarliga skäl plocka sina bär så nära vägar som möjligt. Ett förändrat skogsbruk med mindre och färre hyggen kommer också att på ett drastiskt sätt minska bärtillgången. Sammantaget, hur kommer det att gå om antalet besökare fortsätter att öka kraftigt?
Det har blivit allt vanligare att besökarna stannar en längre tid för att plocka bär. Man kommer i slutet av juli för att plocka hjortron, fortsätter sedan med blåbär för att sluta med lingon. Det innebär att vistelsen varar ca 2,5 månader. Under den tiden har man upprättat tältläger, ofta vid vattendrag, och detta utan att några som helst sanitära anordningar gjorts. Det kan på sina håll röra sig om ganska så stora tältläger.
En svensk medborgare har rätt att plocka bär för sammanlagt 5.000 kronor skattefritt. Många ställer sig undrande över hur utländska bärplockare kan få plocka så mycket de hinner utan att betala skatt, och utöver detta är det en rad frågor som kan ställas.
Finns det ett anställningsförhållande när svenska bäruppköpare skriver kontrakt med utländska bärplockare? Hur redovisas dessa affärer till skattemyndigheten? I andra fall när utländsk arbetskraft används i Sverige så behövs uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Det finns alltså en rad frågeställningar som behöver ett svar.
En annan form av utnyttjande av allemansrätten som börjar ifrågasättas är att företag växer upp med olika former av utbud, t ex kanotturism, där kanoter tillhandahålls men att vissa avsnitt och områden kan bli väldigt nedslitna. Hur länge kommer markägarna att acceptera en sådan verksamhet som helt utövas enligt allemansrätten?
Frågan som ställs av allt fler är, om sådana verksamheter som det här är frågan om är förenliga med allemansrätten. Är detta inte en näringsverksamhet som sker i allemansrättens namn?
Man kan måla upp olika scenarier inför framtiden. Ett Europa med öppnare gränser, större rörlighet bland människorna -- men en sådan allmän rättighet som Sverige är ensamt om, kan utvecklas till en situation som ingen vill ha eller är betjänt av. Resultatet av en sådan utveckling kan i slutändan medföra att allemansrätten avskaffas.
En annan utvecklingsväg är att de verksamheter som det här är frågan om blir reglerade och kontrollerade. En sådan reglerad utveckling skulle t.o.m. kunna bli något positivt för våra glesbygder. Det senare skulle innebära att människorna i våra glesbygder skulle kunna sälja vissa tjänster, såsom förläggningar och guidade bärplockningsresor.
Bör inte vägen ''ordning och reda'' beträdas? Detta kräver att hela frågekomplexet skyndsamt utreds -- det är många frågetecken som måste uträtas. Det man måste ta ställning till är om allemansrätten skall gälla enbart för svenska medborgare och om särskilda tillstånd skall kunna ges för utländska medborgares bärplockning. En fortsatt okontrollerad utveckling kommer att medföra situationer som blir svåra, för att inte säga omöjliga, att hantera.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning och åtgärder angående till allemansrätten hörande frågor.
Stockholm den 25 januari 1993 John Andersson (-)