Tillgången till god miljö och oförstörda naturtillgångar
och attraktiva boendemöjligheter blir allt viktigare för en
regions framtid. Det skånska landskapet med det allestädes
närvarande havet har konkurrensfördelar gentemot andra
regioner. Samtidigt är miljöbelastningen i regionen redan
idag för stor. Vattenföroreningar i Öresund och
luftföroreningar i regionen -- både utifrån och från
trafiken -- är större än vad vi accepterar enligt de miljömål
som är beslutade.
Luftföroreningar och markförsurning
Luftföroreningarna i Skåne har blivit allt allvarligare
under de senaste åren. Stora arealer skånsk skogsmark bär
djupa spår av miljöförstöringen. Mark- och skogsskadorna
i Skåne har nu nått en nivå som allvarligt hotar skogs- och
jordbruk.
Under 1991 har det gjorts en inventering av skogsskador
i Skåne samt en analys av skadeutvecklingen mellan 1986
och 1991. De trädslag som inventerats är tall och gran. Det
har skett en mycket kraftig ökning av barrförlusterna hos
både gran och tall.
I de sydsvenska skogarna är det sannolikt att flera olika
luftföroreningar och dessas effekter samverkar och
eventuellt förstärker varandra. För svenskt vidkommande
är det främst ozon som i stora geografiska områden kan
förväntas orsaka direkta skador på barr. Ozonhalter över de
nivåer som ger skador på barrträd registreras regelmässigt i
Skåne och Västsverige.
Markförsurningen, speciellt i kombination med en ökad
kvävedeposition, har tidigt diskuterats som en förklaring till
observerade skogsskador. Snabba reduktioner av
depositionen av svavel och kväve i den omfattning som
krävs kommer knappast att kunna genomföras på grund av
alltför stor politisk, teknisk och ekonomisk tröghet.
I väntan på tillräcklig emissionsreduktion måste
markkalkning med kompensationsgödsling tillgripas som
övergångsstrategi för mycket omfattande arealer, sannolikt
för huvuddelen, av den skånska skogsmarken. Idag är
kompenserande mineraltillförsel i praktiken obefintlig.
Det behövs både internationella och lokala svenska
åtgärder för att minska försurningsskadorna. De viktigaste
är fortsatt kalkning av sjöar och vattendrag, kalkning och
gödsling av skogsmark och miljöanpassade
skogsbruksåtgärder.
Våtmarker
Det är viktigt att våtmarker som tidigare dikats ut i det
skånska landskapet återskapas och nyanläggs. Sjöar, kärr
och myrar är effektiva kvävefällor. På så vis kan på ett
ekonomiskt fördelaktigt sätt kväveutsläppen i sjöar,
vattendrag och hav minska. Vi måste också komma ihåg
vilken stor betydelse som våtmarkerna har för
odlingslandskapets flora och fauna.
Det är även med stor tillfredsställelse vi konstaterar att
Naturvårdsverket föreslagit förbud mot jakt med blyhagel i
värdefulla våtmarker från den 1 juli 1994. Många av dessa
är grunda vatten där änder, gäss och svanar kan bli allvarligt
förgiftade. För Skånes del innebär det förbud mot jakt med
blyhagel i Falsterbo-Foteviken, Klingavälsån-Krankesjön
samt Helgeån.
Naturvårdsverket påpekar också att blyhagel inte bör
användas för jakt på marker med lågt pH-värde, eftersom
blyhagel då kan omvandlas till mer giftiga blyföreningar,
exvis blykarbonat (blyvitt). Då tyvärr stora markområden
inom Skåne har oroväckande låga pH-värden är denna
markering från Naturvårdsverkets sida viktig.
Även dikningsverksamheten i jordbruket och
skogsbruket måste radikalt minskas då den hotar stora
naturvärden och skapar risk för ökat kväveläckage.
Naturvårdsverket och Jordbruksverket anser att all
dikning av värdefulla våtmarker, som hör till klass 1 och 2 i
den svenska våtmarksinventeringen, ska förbjudas i Skåne.
Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen
har i en rapport till regeringen föreslagit förbud mot ny
dikning inom skogs- och jordbruket i Skåne.
Vi liberaler i Skåne vill understryka vikten av båda
förslagen och hoppas att regeringen genomför de föreslagna
förbuden.
Vi vill också påpeka den stora vikten av ett väl
fungerande samarbete mellan naturvårdsmyndigheterna
och lantbruksnämnderna vid jordbruksnedläggningar så att
viktiga bevarandefrågor, typ områden för rörligt friluftsliv
och våtmarker, bevakas på bästa sätt.
Skälderviken och Hanöbukten
Problemen i Skälderviken och Hanöbukten är minskt
lika stora som de som drabbat Laholmsbukten. Områden
med t.ex. döda bottnar växer, fisken visar skador och
fångsterna minskar drastiskt.
För att rädda våra kustvatten krävs en aktivare politik
för att stoppa kväveutsläpp från både jord- och skogsbruk.
Dikningsverksamheten i jordbruket och skogsbruket hotar
stora naturvärden och därför vill vi understryka vikten av de
förbud som tidigare redovisats.
Stranderosion
Stranderosionerna vid Skånes kuster utgör ett allt större
problem. De åtgärder som behövs för att stoppa erosionen
utefter Skånekusten är både omfattande och
kostnadskrävande. Det måste vara ett statligt
naturvårdsintresse att Skånes unika sandstränder skyddas.
Ur allemansrättssynpunkt är de av största värde för
friluftslivet. Av samma skäl är det viktigt att
Naturvårdsverket ägnar stor uppmärksamhet åt problemen.
Ystads kommun arbetar med en plan för att minska
stranderosionen. Kommunen planerar att själv investera
pengar tillsammans med berörda fastighetsägare och har
dessutom sökt statliga bidrag. Vi hoppas naturligtvis att
kommunen ges möjligheter att få bidrag till detta projekt.
Ystads kommun har dessutom tillsammans med tekniska
högskolan i Stockholm och NUTEK arbetat fram modeller
för hur man kan rädda stränderna.
Vi menar därför att det är viktigt att regeringen kommer
med en långsiktig åtgärdsplan för strandskyddande åtgärder
utefter den skånska kusten och dessutom ger möjligheter till
bidrag till olika projekt.
Urskogar
Skåne har fortfarande några få urskogsliknande
områden kvar, främst några områden med ädellövskog.
Trycket mot dessa är särskilt stort i det tättbefolkade Skåne.
Återstående få områden måste få ett bättre skydd och detta
bör säkerställas med reservatsbildning.
Vi vill understryka vikten av att
miljökonsekvensbeskrivningar görs innan man tillåter
exploatering och brukningsmetoder som starkt påverkar
naturmiljö, flora och fauna.
Skyddet av den i Skåne särskilt utsatta ädellövskogen
måste öka. Det måste bli en bättre samordning av reglerna
mellan de olika länen i både Skåne, Halland och Blekinge.
Vi uppmanar också regeringen att ta initativ till en
förstärkning av skyddet av ädellövskogen.
Utrotningshotade djur och växter
I Sverige har ett antal däggdjursarter, fågelarter och
kärlväxter utrotats sedan 1850. Uppemot tvåhundra växter
och svampar och ett tiotal ryggradsdjur är akut hotade. Av
landets hotade arter bland djur och växter finns nästan
hälften i Skåne, som har två procent av landets totala yta.
Vi menar att riksdagens bevarandemål för hotade djur
och arter måste tas på ett större allvar och det ekologiska
återuppbyggandet starta i Skåne.
Naturvården och artbevarandet måste länkas in i nya
banor. Bevarandet av den biologiska mångfalden måste
tillmätas större betydelse än hittills. Det statiska
reservatstänkandet bör kompletteras med en
naturvårdsstrategi som tar mer hänsyn till hur naturens
dynamik och landskapets mosaikartade sammansättning
påverkar växternas och djurens talrikhet och utbredning.
För att bevara en utrotningshotad art kan det t.ex. vara
nödvändigt, eller om man så vill tillräckligt, att ha särskilda
regler punktvis inom stora områden utan att ha vittgående
reservatsföreskrifter för hela området.
Säkerställande av natur i nationalparker och reservat är
ändå nödvändigt. Dessa skyddsformer bör användas som
stödjepunkter i ett nätverk som skapar förutsättning för
bevarande av Sveriges och Skånes biologiska mångfald.
Häckeberga naturvårdsområde
Häckeberga naturvårdsområde är i sin helhet av
riksintresse för naturvården och till stora delar även för
friluftslivet och kulturminnesvården. I början av 1980-talet
beslöt länsstyrelsen om ett förordnande enligt 19 §
naturvårdslagen. I beslutet sades bl.a. att ''växlingen mellan
det öppna och slutna landskapet är en av förutsättningarna
för landskapets skönhetsvärde samt att bevara och
bibehålla områdets fauniska värden''. Det står även: ''... att
genom normal jordbruksdrift bevara det ur
naturvårdssynpunkt värdefulla odlingslandskapet.
Jordbruksmarken ska därvid hävdas genom åkerbruk, bete
eller slåtter.'' Beslut i samband med omställningen i
jordbruket har emellertid satt intentionerna i denna lag ur
spel bl.a. genom att jordbruksverket inte medger
naturvårdande åtgärder på omställningsmark.
I stället för att -- som avsikten ursprungligen varit --
använda anläggningsstödet positivt för t.ex.
lövskogsplantering på den skånska slätten kommer nu
skattemedel att tas i anspråk för att fylla ut luckor i det
omväxlande landskapet. Syftet med anläggningsstöd och
omställningsbidrag var bl.a. att åstadkomma en mer
omväxlande landskapskaraktär med bättre förutsättningar
för mångfald i flora och fauna. I Häckeberga kommer en
utökad skogsplantering att medföra en homogenisering och
därmed en utarmning av mångfalden.
Ett för Malmhöhus län specifikt problem är att
djurhållningen är så gles att betesdjur sällan finns att tillgå.
Ett ytterligare absurt hinder för Häckeberga säteri,
eftersom man där inte har betesdjur, utgörs av en annan
föreskrift från jordbruksverket, som kräver att endast
markägarens egna djur får beaktas.
Det är en paradox att statligt stöd utgår för att utarma
miljön inom områden av riksintressen! Det är också en
paradox att ett statligt verk ges utrymme att motverka
naturvård -- ett av samhällets viktigaste uppgifter idag, både
på kort och lång sikt.
De statliga anslagen och resurserna bör därför snarast
omfördelas så att även relevanta belopp för aktiv naturvård,
t.ex. öppethållande genom betesdrift, kan betalas ut direkt
till markägaren.
Vi liberaler menar också att naturvård, antingen det är
inom Häckeberga naturvårdsområde eller något annat
område av riksintresse för naturvården, måste ges
tillräckliga skäl för stödåtgärder och bör därför ekonomiskt
likställas med jordbrukspolitiska stöd.
Det är även viktigt att anläggningsstöd för plantering av
skog/energiskog styrs på ett sådant sätt att områden som bör
hållas öppna av natur- och landskapsskäl inte hotas.
Det är också viktigt att kommunerna får ett större
inflytande vid beslut om skogsplantering i värdefulla
landskaps- och naturområden, eftersom naturvården enligt
naturvårdslagen är ''en såväl statlig som kommunal
angelägenhet''. Anläggningsstöd inom områden av
riksintresse och/eller som är upptagna i kommunernas
naturvårdsplaner måste kommunerna få större möjligheter
att påverka, där kommunerna har ett naturvårdsansvar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre samordning mellan
jordbruks- och naturvårdsmyndigheter, när det gäller
bestämmelser och bidrag inom Häckeberga
naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden i Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre möjligheter för
kommunerna att påverka miljöpolitiska beslut, där
kommunerna har stort naturvårdsansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om långsiktig åtgärdsplan för
strandskyddande åtgärder utefter den skånska kusten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den framtida miljön i Skåne.
Stockholm den 25 januari 1993
Siw Persson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Bengt Harding Olson (fp)
Olle Schmidt (fp)