Östersjön håller på att dö. Nu måste man gå från ord till
handling när det gäller att angripa Östersjöns stora
miljöproblem. Målet ska vara att återställa Östersjöns
ekologiska balans.
Miljöskulden till Östersjön och till framtida innevånare
runt vårt hav är enorm. Kostnaden för att åtgärda
Östersjöns miljöproblem beräknas till cirka 130 miljarder.
Den skuld som har byggts upp har skapats av skador som
orsakats av koncentrerade, miljöskadliga utsläpp och
diffusa föroreningar från bland annat förbränning, trafik
och intensivt jordbruk. Den återbetalning som nu måste
påbörjas utgör en betydande finansiell utmaning.
Helsingforskommissionen
I våras undertecknades en reviderad
Östersjökonvention. Det nya i denna var att länderna åtog
sig att arbeta enligt försiktighetsprincipen och använda sig
av den mest miljövänliga tekniken. Dessutom omfattar den
reviderade konventionen också kust- och
avvattningsområdena runt Östersjön. Detta är positivt.
Ett åtgärdsprogram för att komma till rätta med de
värsta 150 utsläppskällorna, sk hot spots, hade också tagits
fram till detta ministermöte. Beslut togs om att en
finansieringskonferens skall anordnas. Denna kommer att
äga rum i Gdansk nu i vår. I första hand handlar det då om
att få fram 20 miljarder för ett första åtgärdspaket den
närmsta 5-årsperioden.
Utvidgat program
Det är naturligt att i ett första skede rikta in sig på så
kallade hot spots. Men behovet av ett heltäckande program
som också på sikt angriper diffusa utsläpp samt de små och
medelstora utsläppen kommer också behöva arbetas fram.
Exempelvis kommer cirka 50 % av kvävebidraget till
Östersjön via luftföroreningar.
Vissa farhågor finns dessutom för att Sverige inte klarar
av att leva upp till den antagna målsättningen om 50 %
reduktion av kväveutsläppen till 1995. Mellan 1987 och 1990
ökade kväveutsläppen från de kommunala reningsverken
och från massa- och pappersindustrin med 10 %. Detta trots
att just avloppreningsverken är ett av de områden där
målsättningen om kvävereduktion på nationell nivå satts
högst. Det andra området gäller läckagen av närsalter ifrån
jordbruksmark.
Ansträngningarna för att minska reningsverkens bidrag
av kväveutsläpp till havet genom ett så kallat fjärde steg
måste fortsätta. Men det är också viktigt att stimulera
satsningar på andra, mer okonventionella metoder i
framförallt södra Sverige för att minska det diffusa
kväveläckaget från framförallt jordbruksmark. Det kan
vara kontraktsprojekt för att inrätta så kallade
vegetationszoner längs vattendrag, återställande av diken i
''naturligt tillstånd'', återställande av våtmarker med
mera -- metoder vilka har visat sig effektiva för att minska
det diffusa kväveläckaget och dessutom är mycket
kostnadseffektiva.
Uppföljning
Den osäkerhet som idag råder om till exempel Sverige
klarar sina åtaganden måste skingras. En redovisning måste
omgående tas fram som visar var vi i dagsläget står.
Förutom ett sådant uppföljningsarbete är det också
nödvändigt att de olika parlamenten i
Helsingforskommissionens medlemsländer, samt de länder
som är på väg att bli medlemmar och de som har
observatörsstatus, ges en uppföljning av hur det
internationella aktionsprogrammet fortskrider. Syftena
med öppna sådana redovisningar är inte minst att sprida
kunskap och ge de folkvalda en möjlighet att aktivt följa
upp hur målsättningarna i Östersjöprogrammet fullföljs.
Informationskampanjer
Avbetalningen av skulden till Östersjön kommer att bli
kännbar. För att det ska vara politiskt möjligt att satsa
pengarna ''i sjön'', är det viktigt att det finns en opinion för
det hos allmänheten. I Sverige har debatten och
kunskapsspridandet kring Östersjöns miljöproblem pågått
under lång tid, och det folkliga engagemanget för
Östersjöns tillstånd är stort. I flera av de övriga länderna
runt Östersjön är det betydligt sämre ställt med den saken.
Medvetenheten och kunskapsnivån om olika utsläpp och
hur de påverkar Östersjöns marina miljö måste i dessa
länder öka för att den nödvändiga opinionen och förståelsen
för behovet att satsa resurser på att bekosta
utsläppsreduktioner ska växa fram. Detta är nödvändigt för
att aktionsprogrammet för Östersjön, som sträcker sig långt
in i framtiden, inte ska komma av sig. Behovet av bidrag till
sådana informationskampanjer är säkerligen stort både i de
Baltiska staterna, Polen, Tjeckoslovakien, Ryssland,
Vitryssland samt Ukraina.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att heltäckande
program tas fram, vilket också angriper de diffusa utsläppen
samt de små och medelstora utsläppen till Östersjön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av uppföljning av hur
det nationella arbetet samt arbetet internationellt fortgår,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att Sverige bidrar
med resurser till informationskampanjer i vissa länder runt
Östersjön.1