Svensk bilindustri i Sverige är i kris. Tusentals jobb har
på kort tid försvunnit. Tusentals fler jobb är på sikt hotade.
Krisen beror på flera faktorer. Låg produktionstakt vid
de svenska fabrikerna, vikande konjunktur och en mycket
hård internationell konkurrens.
Japanska bilföretag planerar och genomför nu kraftiga
investeringar i bl.a. Europa, vilka kommer att öka
existerande produktionskapacitet med en miljon enheter.
Och det i ett läge när det redan finns en överkapacitet i
världsproduktionen på en miljon enheter.
Även andra asiatiska bilindustrier expanderar. På sikt
kan vi vänta en ström av både bra och billiga bilar från
Östeuropa. En rimlig slutsats är då att traditionell svensk
biltillverkning kommer att möta stora framtida svårigheter.
Regering och riksdag bör inte styra industribranscher.
Men bilindustrin har avgörande betydelse för många orter
och för hela landets ekonomi. Därför måste samhället agera
vid behov. Det visar inte minst händelserna med SAAB i
Malmö och Volvo i Uddevalla.
Åtgärder
Svensk bilindustris framtid ligger förmodligen i att
producera bilar som är miljöanpassade och teknologiskt
högtstående. Annars kommer förmodligen bara en liten
produktion av lyxbilar och vissa komponenter att återstå.
Vovlos ECC-projekt -- en miljöanpassad bil -- visar
förmodligen på den enda framkomliga vägen för svensk
bilindustri -- om den kan produceras till en kostnad som är
överkomlig för fler än miljonärer.
Vänsterpartiet föreslår att den svenska regeringen
agerar på samma sätt som de franska och tyska
regeringarna.
De har i samförstånd satt press på sina respektive
bilindustrier med en rad miljökrav; bilarna ska ha en
drivmedelsförbrukning på 0,5 liter per mil till år 2005, de
ska vara 100 % återvinningsbara inom fem år, etc.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att miljökrav ställs på
de i Sverige kvarvarande delarna av svensk bilindustri.
Stockholm den 22 januari 1993
Rolf L Nilson (v)
Jan Jennehag (v)