Inledning
Riksdagen har beslutat om ett antal miljöpolitiska mål i syfte att långsiktigt minska miljöpåverkan till en nivå som naturen långsiktigt tål. Det kommer att bli svårt att infria en del av dessa mål. Utsläppen av kväveoxiderna minskar inte i den omfattning som är nödvändig för att till exempel kväveoxidmålet skall infrias, och det kan bli svårt att klara ambitionerna vad gäller koldioxid och andra klimatgaser.
Ett avgörande skäl till att de miljöpolitiska målen är svåra att infria beror på att de inte bara påverkas av ett litet antal stora beslut. Det är de många små och medelstora besluten som avgör om de skall infrias eller ej. Dessutom är det oklart vilket ansvar olika instanser bär för att målen skall infrias. Ett positivt exempel är de sektorsmål som ställts upp inom transportsektorn. De finns redovisade i trafikverkens gemensamma miljörapport för 1992.
Regionansvar
Kommuner och regionala myndigheter har i praktiken ett stort inflytande på många medelstora beslut som påverkar våra möjligheter att infria de miljöpolitiska målen. Samtidigt har dessa instanser inget uttalat ansvar för att de miljöpolitiska målen infrias. Det leder till att kommuner och regionala myndigheter i ett flertal frågor har bedrivit ett långsiktigt planarbete där miljöhänsynen inte tagits med i den grad som behövs om de miljöpolitiska målen skall uppnås på ett nationellt plan. Det är regel att de nationella miljöpolitiska målen helt förbigås i miljökonsekvensbeskrivningar.
En regionalisering av de miljöpolitiska målen måste ske med hänsyn tagen till regionalpolitik och samhällsekonomi. Det är fel att ställa upp samma regionala mål i glesbygd som i storstäderna med tanke på förutsättningarna, möjligheter till substitution etc. Dessutom är det med tanke på den lokala miljön viktigare med kraftiga utsläppsminskningar i de största städerna än i glesbygden.
I ett första led bör riksdagen markera att de miljöpolitiska målen är planeringsmål som skall beaktas av kommunala och statliga myndigheter. I ett andra led bör det regionala ansvaret för att målen genomförs preciseras länseller regionvis med utgångspunkt från länets eller regionens förutsättningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kommuners och regionala myndigheters delansvar för att de miljöpolitiska målen infrias och klargörs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att föreskrifter utarbetas, vilka närmare redogör för kommunernas och de regionala myndigheternas ansvar att infria de miljöpolitiska målen.
Stockholm den 22 januari 1993 Kenneth Lantz (kds)