Den ökade användningen av oljor innebär fler
transporter och antalet olyckor i samband med leveranser
har också ökat. Även ganska små oavsiktliga utsläpp av
oljor kan förorsaka stora skador som oftast är mycket svåra
att reparera. Tekniken att med olika metoder bekämpa
oljeskador har dock utvecklats och nya rapporter antyder
mer och mindre framgångsrika försök.
Vid en oljeskada där en tankbil av misstag råkade
pumpa in en ansenlig mängd olja i källaren på ett
bostadshus, som saknade oljetank, uppstod skador såväl
inuti byggnaden som i grundmuren och på ett markområde
i anslutning till huset.
Vid saneringsarbetet, som utförs av en saneringsfirma,
har utöver konventionella saneringsmetoder använts en så
kallad bioteknisk saneringsmetod. Denna metod är relativt
ny och bygger på att specialodlade bakterier ''äter upp'' den
olja som trängt in i såväl källargolv som i övrigt
byggnadsmaterial. Tekniken bygger vidare på att huset skall
kunna vara bebott under saneringstiden.
I det aktuella fallet har den tid som från början utmätts
för att klara saneringsarbetet fått förlängas avsevärt.
Familjen i huset har tvingats att leva såväl med ovissheten
om vad de levande oljeätande bakterierna har för inverkan
på deras välbefinnande som med obehaget av en
besvärande lukt och oväsen från torkfläktar. Forskningen
på området är klart otillfredsställande och eventuella
framtida skadeverkningar på människor och andra levande
organismer finns inte dokumenterade.
Miljöskyddskontoret i den aktuella kommunen skriver i
en inlaga följande:
Bilningsarbeten har kompletterats med ett
mikrobiologiskt saneringsmedel, Alron Bio-O. Bio-O är en
samling naturligt förekommande mikroorganismer.
Substratets huvudsakliga användningsområde är sanering
av oljeskadad jord eller ytvatten. Mikroorganismerna är i
sig inte patogena, dock utvecklas en obehaglig lukt efter
ympning. Denna lukt kunde konstateras i bottenplan vid
inspektion den 24 juli och 6 augusti 1992. Ingen lukt
noterades i övre plan. Mikrobiologiska saneringsmedel i
inomhusmiljö är en oprövad metod i Sverige och
dokumentationen kring metoden är bristfällig. Att i
inomhusmiljö använda ett sådant substrat måste anses som
olämpligt.
Såväl av citatet ovan som av den åberopade familjens
egna erfarenheter framgår att det råder stor osäkerhet
beträffande riskerna och betydande olägenheter med
användningen av den ifrågasatta saneringsmetoden.
Vår uppfattning är därför att användningen av
mikrobiologiska saneringsmetoder i inomhusmiljöer måste
upphöra och bättre utprovas innan användning i bebodda
bostäder kan tillåtas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att vid oljesanering
i bebodda hus använda mikrobiologiska saneringsmedel.
Stockholm den 22 januari 1993
Lars Björkman (m)
Hans Nyhage (m)