Vindkraftverk ger upphov till buller från bl a växellådan
i maskinhuset. Det blir också vindbrus från vingarna. Nyare
modeller av vindkraftverk går allt tystare, men det är
fortfarande bullerspridning som bestämmer hur långt
avståndet måste vara till närmaste bostäder och
arbetsplatser i omgivningen.
Vindkraft är en ny företeelse för bullerlagstiftningen.
Därför saknas lämpliga regelsystem för att hantera
bullerfrågor kring vindkraftverk på ett för alla parter
lämpligt sätt. I brist på särskilda bullernormer för
vindkraftverk används den s k industribullernormen
utfärdad i form av ''Råd och Riktlinjer från
Naturvårdsverket'' (SNV RR 1978:5).
Den nu gällande bullernormen för nyetablering av
svenska vindkraftverk är därför omöjlig att tillämpa, när
man ska bedöma, om ett vindkraftprojekt kommer att klara
bullernormen vid bygglovgivning, såvida man inte tar till
orealistiskt stora säkerhetsavstånd.
Nya och speciellt anpassade bullernormer måste tas fram
för att underlätta för alla inblandade parter:för den som vill
bygga ett vindkraftverk, för grannar och för
byggnadsnämnder. Den tid då buller från ett vindkraftverk
kan upplevas som mest störande är sommartid med svag
vind, men ändå tillräckligt för att vindkraftverket skall gå.
Många vistas då utomhus för rekreation. Andra årstider,
och dessa är betydligt mer betydelsefulla ur ekonomisk
synpunkt, skulle det kunna få bullra långt utöver nuvarande
norm utan att någon skulle känna sig störd. Det finns därför
anledning att inrätta en årstidsberoende,
verklighetsanpassad bullernorm. För den mest
störningskänsliga perioden skulle eventuellt också kunna
införas begreppet bullerdos (ljudstyrka x tid).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av bullerlagstiftning för
vindkraftverk.
Stockholm den 22 januari 1993
Marianne Jönsson (c)
Birger Andersson (c)