Att bygga nya demokratier kräver enorma insatser. I de
gamla öststatsdiktaturerna finns det få traditioner att bygga
på. Snarare förhärskar ett gammalt tänkande där man
förväntar sig att bli tillsagd vad som ska göras, ett sk ''homo
sovieticus''-tänkande. Samtidigt finns också en övertro på
att förändringar ska ske snabbt och att marknadsekonomin
kan lösa alla problem. Behovet av stöd till länderna i Öst-
och Centraleuropa är stort, både vad gäller kunskap, teknik
och finansiella medel.
För att på ett effektivt sätt kunna utnyttja de svenska
biståndsmedel som ställs till Östeuropas förfogande är det
nödvändigt med prioriteringar. Bilaterala såväl som
multilatera insatser är nödvändiga.
De bilaterala insatserna bör koncentreras till främst
Baltikum och Polen. De baltiska staterna har en historisk
samhörighet med Norden. Östersjön och dess framtid är av
gemensamt intresse för Baltikum och Sverige. Polen tillhör
vårt närområde, där Östersjön också utgör en gemensam
angelägenhet. Värdefulla kontakter och erfarenheter har
redan börjat byggas upp i samarbete med Polen, i samband
med olika stödinsatser som är under genomförande.
Stöd till övriga länder i Öst- och Centraleuropa bör
främst kanaliseras genom multilaterala insatser och
expertutbyten. Expertutbyten bör ske inom områden där
Sverige har särskild kompetens att bidra med t ex i energi-
och miljöfrågor, inom miljölagstiftningens område och i
infrastrukturfrågor.
Vidare anser vi att en prioritering av insatser för att
förbättra miljön inklusive energiförsörjningen är angeläget.
Stödet till länderna i Östeuropa har en annan karaktär
än traditionellt svenskt bistånd. Erfarenheter som byggts
upp genom mångårigt svenskt bistånd till tredje världen kan
inte automatiskt tjäna som modell för svenska insatser i öst.
Östeuropabiståndet bör ökas att motsvara 0,2% av BNI
så snart de ekonomiska förutsättningarna i Sverige medger.
Östeuropabiståndet bör dock även fortsättningsvis vara
skilt från och får inte inkräkta på biståndet till länder i tredje
världen.
Östersjön -- ett döende hav
Östersjön är världens största bräckvattenhav. Östersjöns
växt- och djurliv karaktäriseras av en blandning av arter
med söt- eller saltvattenursprung. Många av dessa lever på
gränsen till sitt utbredningsområde.
Denna ytterst känsliga miljö håller långsamt på att dö.
Utsläpp och nedfall av gödande ämnen och giftiga metaller
via luft, floder, jordbruksmark och regn bidrar till att släcka
livet i Östersjön.
Anläggningar för rening av avlopp från industrier och
hushåll saknas eller är bristfälliga på många håll i
Östeuropa. Exempelvis släpps avloppsvatten från
mångmiljonstaden Riga ut helt orenat. I Polen är cirka 800
reningsverk under konstruktion, men detta täcker långt
ifrån de behov som finns. Enbart i floden Wisla skulle det
behövas mellan 500 och 600 reningsverk om floden ska
kunna bli någorlunda ren.
Läckage av kväve och fosfor från åkrar och
kreatursuppfödning bidrar starkt till Östersjöns
övergödning. Brist på kunskap om hur konstgödsel,
bekämpningsmedel och gödsel från djuruppfödning
påverkar miljön är en viktig orsak till jordbrukets roll som
miljöbov.
Länderna runt Östersjön har gemensamt beslutat om ett
program för att rädda Östersjön. Kostnaderna för att
genomföra programmet är beräknade till cirka 135
miljarder kronor.
För svenskt vidkommande rör det sig om relativt små
insatser. De stora åtgärdsbehoven gäller Polen, Baltikum
och S:t Petersburgsområdet i Ryssland. Finansieringen av
nödvändiga projekt är inte löst.
Frågan har väckts om Sverige, som bara beräknas stå för
en procent av belastningen på Östersjön, ska satsa cirka 400
miljoner på att förbättra de egna reningsverken. Dessa
pengar skulle ge större nytta om de investerades i
Östeuropa, menar vissa. Det är dock viktigt att vi inte gör
avkall på miljöarbetet i Sverige. Ökade ansträngningar bör
istället göras för att ta fram och bistå med medel för insatser
i öst.
Regeringen har anvisat medel för att påbörja detta
viktiga arbete. Vidare kommer finansiering av
åtgärdsprogrammet att diskuteras vid en konferens i Polen
under våren samt att man i detta sammanhang tagit initiativ
till diskussioner om miljöavgifter. Vi välkomnar de
ansträngningar som görs i denna viktiga angelägenhet att
skapa livsbetingelser för Östersjön.
Vi stödjer Sveriges ansträngningar att i internationella
sammanhang verka för en snar uppbyggnad av en Östersjö-
fond för finansiering av miljöprojekt i länderna runt
Östersjön. Vi anser vidare att Sverige bör medverka till och
vara pådrivande så att angelägna projekt kan starta så snart
som möjligt.
Dumpningar i Östersjön
Efter andra värlskrigets slut användes Östersjön som
soptipp för kemiska stridsmedel av Sovjet, USA,
Storbritannen och Tyskland. Upp till 300.000 ton
giftgasgranater har dumpats i Östersjön. Det har varit svårt
att få fram uppgifter om vad, hur mycket och var de kemiska
stridsmedlen dumpats från de länder som är ansvariga för
dumpningarna.
Det är angeläget att klarlägga vad som dumpats i havet
liksom var det finns för att skydda utsatta grupper som t ex
fiskare. Barn som leker vid Östersjöns stränder ska inte
heller behöva utsättas för faran att skadas av giftgasgranater
som flutit i land.
Den svenska regeringen har fört upp frågan om
kartläggning och bevakning av dessa dumpningar på
Helsingforskommissionens dagordning. Vi anser det
angeläget att denna fråga har fortsatt hög prioritet för att
förhindra att de dumpade giftgasgranaterna skadar växter
och djur i havet liksom personer som arbetar på havet eller
vistas i dess närhet. Vi anser vidare att de länder som
dumpat giftiga stridsmedel i Östersjön också bör medverka
till att finansiera kostnader i samband med kartläggning och
bevakning av de dumpade stridsmedlen.
Stoppa miljöförstöringen nödvändigt för överlevnad
Miljömedvetenheten i de tidigare östeuropeiska
planekonomierna var låg. Ekonomiska incitament att värna
miljön saknades. Brist på kapital och tillgång till teknik för
att förbättra miljön har ytterligare bidragit till att försämra
betingelserna för ren luft, rent vatten och god miljö
generellt.
Dålig eller obefintlig rening av utsläpp från industrier i
Baltikum, Polen och Ryssland förorsakar stora problem.
Barn och vuxna lider i allt högre utsträckning av allehanda
sjukdomar t ex astma och allergier.
Efter de baltiska staternas självständighet och en ökad
tillgång till information har många alarmerande rapporter
om miljöns tillstånd publicerats.
I till exempel nordöstra Estland förorsakar
skifferoljebrytning och den därmed kombinerade
elproduktionen i stora kraftverk betydande luftförorening.
Slaggprodukter lagras öppet i stora högar, vilket medför en
omfattande urlakning av dessa metaller i den
omkringliggande miljön.
I Sillamää, i Estland, har radioaktivt avfall och material
från en fabrik för metaller och kemisk produktion dumpats.
Området ligger bara ett par hundra meter ifrån Östersjön.
Risken för att avfallet ska förorena grundvatten eller
Östersjön är stor.
Den ekonomiska kris som råder i Baltikum är i sig också
en stor miljöfara. För att människor ska kunna behålla sin
levnadsstandard finns risk att de utnyttjar naturresurser på
ett oacceptabelt sätt.
Byggande av reningsanläggningar och investeringar i
modern industri som inte förstör miljön är angelägna
satsningar. Detta är omfattande projekt som kräver stora
investeringar. Vi anser att Sverige aktivt bör verka för
multilaterala projekt för att bygga reningsanläggningar mm.
Sverige bör även kunna ställa finansiella medel till
förfogande för sådana projekt.
Vidare anser vi att Sverige bör stödja länderna i
Östeuropa med framtagande av miljölagstiftning och
uppbyggande av institutioner som har att värna miljön.
Världsbanken och Internationella valutafonden är också
engagerade i Östeuropa genom lån för s k
strukturanpassningsprogram. Dessa institutioner har inte
alltid gjort sig kända för att sätta miljöhänsyn i första rum.
Sverige bör därför verka för att miljöaspekter inte blir
åsidosatta som en följd av
strukturanpassningsprogrammen.
Energiförsörjning
Energiförsörjningen i de baltiska staterna är kritisk.
Energihushållningen är mycket dålig. I den kommunistiska
planekonomin var energipriserna extremt låga och
incitament att spara energi saknades. Isolering av
byggnader är många gånger ytterst bristfällig och den energi
som finns utnyttjas inte effektivt.
Vi anser att svenska biståndsmedel bör användas för att
effektivisera energihanteringen och förbättra
värmeförsörjningen. En förbättrad energihushållning och
isolering av bostäder bidrar också till att förbättra miljön.
Stora insatser kan göras med relativt små investeringar.
Viktiga åtgärder för detta är till exempel utbildning för en
ökad medvetenhet hos människor.
Huvuddelen av östländernas energiförsörjning bygger
på olja, gas och kärnkraft. Koleldade kraftverk svarar för
en mindre del av energibehoven, men står för en stor del av
miljöförstöringen.
Säkerhetsstandarden i de östeuropeiska
kärnkraftverken är ofta mycket dålig. Bara två
kärnkraftverk i hela östblocket uppfyller västeuropeisk
säkerhetsstandard. Mångmiljardinvesteringar behövs om
befintliga kärnkraftverk ska göras säkra och motsvara
västeuropeiska säkerhetskrav.
Kärnkraftverken Sosnovyj Bor i S:t Petersburg, i
Murmansk på Kolahalvön och Ingalina i Litauen är
kärnkraftverk i Sveriges närhet som direkt innebär ett hot
mot vår miljö vid en olycka.
Enligt bedömningar av Statens kärnkraftinspektion,
SKI, av Sosnovyj Bor, är detta kärnkraftverk i sådant skick
att det av säkerhetsskäl bör stängas omedelbart och ersättas
med andra energikällor.
Kärnreaktorerna i Sosnovyj Bor är av sk RBMK-typ.
Enligt SKI är RBMK-reaktorer av äldre generation
generellt i sådant skick att de bör stängas omedelbart.
Denna typ av reaktorer finns i Ryssland och Ukraina.
Säkerheten i Ingalina bedömer SKI vara bättre och går
att ytterligare förbättra, dock inte så att säkerhetsnivåer
uppnås motsvarande dem i väst. Om cirka 8--10 år bedömer
man att mycket kostsamma reparationer blir nödvändiga
och detta skulle kunna vara en lämplig tidpunkt för
avveckling av reaktorerna.
Sverige bidrar idag till att förbättra kärnkraftens
säkerhet samt frågor rörande strålskydd. Det är viktigt att
vi stödjer länder i Östeuropa med kunnande och kompetens
för att minska riskerna för en kärnkraftsolycka. Samtidigt
anser vi att Sverige också bör ge bidrag till planering och
utformning av framtida energisystem baserade på förnybar
energi. Risken är annars stor att vi bistår till att enbart
bygga upp kompetens runt kärnkraften som energikälla på
en permanent bas. Svenska bistånd skall inte
användas för att förlänga användning av kärnkraft, utan
endast för att minimera risker i befintliga anläggningar.
Enligt en nyligen publicerad undersökning av
Worldwatch Institute i Washington anses kärnkraft inte
längre vara framtidens energikälla. Kostnaden för kärnkraft
har stigit så att den inte längre är konkurrenskraftig till nya
alternativa energikällor. Stöd till uppbyggande av den
framtida energiförsörjningen i Östeuropa bör därför
inriktas på effektivisering och alternativa energikällor som
t ex biobränsle.
Vi anser att SKIs uttalande om att kärnkraftverket
Sosnovyj Bor är en säkerhetsrisk och omedelbart bör
stängas måste tas på största allvar. Sverige bör
internationellt verka för att reaktor 1 och 2 i Sosnovyj Bor
omedelbart stängs och en internationell finansiering
kommer till stånd för att säkra eltillförseln till området på
liknande sätt som skett i Bulgarien. Där stängdes reaktorer
vid kärnkraftverket i Kozloduy av säkerhetsskäl. En
samordnad insats inom G-24 ställde finansiella medel till
förfogande för att täcka Bulgariens kostnader för
importerad elektricitet.
Även andra RBMK-reaktorer i Ryssland och Ukraina
med undermålig säkerhetsstandard bör stängas snarast.
Sverige bör verka för att internationella fonder byggs upp
för att kunna bistå med alternativ energi, samt ett säkert
omhändertagande av de aktuella kärnkraftverken.
Jordbruk och livsmedelsförsörjning
Livsmedelsförsörjningen är problematisk i Baltikum.
Det är svårt för lantbrukare att få lån till nödvändiga
investeringar i maskiner, djur, gårdar och insatsvaror på
grund av den ekonomiska situationen. Många av
jordbruken har förfallit under lång tid och
investeringsbehoven är omfattande.
De jordbruk som drivs idag har svårt att få betalt för sina
leveranser delvis på grund av den valutabrist som råder,
delvis som följd av att det saknas civil- och avtalsrättsliga
lagar för att reglera köp- och säljförhållanden.
Vi anser det angeläget att Sverige bistår de baltiska
staterna med framtagande av civil- och avtalsrättslig
lagstiftning för att reglera relationerna mellan en
marknadsekonomis parter. Även uppbyggande av
institutioner för att övervaka tillämpning av lagar och
regelverk i t.ex. lantmäteriverksamhet är angeläget.
Distribution av insatsvaror till jordbruket liksom av
produktion från jordbruket fungerar otillfredsställande.
Kunskaper i logistik dvs transportplanering och hantering
av varuflöden är bristfällig.
Jordbruket står för en del av övergödning av sjöar och
vattendrag. Det är därför angeläget att
brukningsmetoderna görs mer miljövänliga. Även
strukturen på animalieproduktionen ger upphov till
miljöproblem. Djurfabriker med upp till 30.000 grisar eller
1.000.000 höns förekommer. Utbildningsinsatser av gamla
och nya jordbrukare är därför ytterst angeläget.
Vi anser att utbildning av jordbrukare i miljövänliga
brukningsmetoder bör stödjas med svenska medel för att
utveckla en miljövänlig livsmedelsförsörjning.
Uppbyggande av kunskap i varuflödes- och
transportplanering bör också ingå i svenskt bistånd till
Baltikum.
Hantering av insatser för Östeuropa
Inga nya institutioner bör byggas upp för att hantera
Östeuropabiståndet. Befintliga organisationer, dvs främst
BITS, Swedecorp och SIDA, bör tillföras nödvändiga
resurser för att kunna hantera biståndet till Östeuropa.
Intresset för att stödja uppbyggnaden av länderna i
Östeuropa är stort. Runt om i Sverige förbereds eller pågår
insatser för att bistå bland annat Baltikum och Polen.
Människor är engagerade i folkrörelser, skolor, kommuner
och enskilda organisationer för att stödja projekt i
Östeuropa. De småskaliga projekten fyller en viktig
funktion och bör stödjas. Hantering av och administration
runt dessa små projekt bör underlättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ökning av
Östeuropabiståndet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Östersjön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dumpningar i Östersjön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att stoppa
miljöförstöring,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energiförsörjning,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om civil- och avtalsrättslig
lagstiftning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbruk och
livsmedelsförsörjning.
Stockholm den 22 januari 1993
Ingbritt Irhammar (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Sven-Olof Petersson (c)
1Yrkandena 1 och 5 hänvisade till UU