Vattnet är en förutsättning för livet på jorden.
Människan, liksom många växter och djur, är beroende av
vattnet för sin existens. Sjöar, vattendrag och hav utgör
viktiga naturresurser. De är ständigt hotade.
Övergödning av Laholmsbukten har t.ex. lett till
massutveckling av alger, syrebrist, utslagning av
bottenfauna och fiskdöd. Kvävebelastningen till bukten
måste halveras för att situationen skall bli normal.
Internationellt har Sverige åtagit sig att halvera både kväve-
och fosforutsläppen till de svenska havsområdena före
utgången av 1994 jämfört med utsläppen 1985.
Enligt sakkunniga på länsstyrelsen i Halland gäller
följande.
Kvävetillförseln från land till bukten uppgår till ca 5 000
ton per år och kommer huvudsakligen från tre
källor: åkermark (40 procent), skogsmark (40 procent) och
avloppsvattenutsläpp (15 procent). Laholmsbukten med
det närmaste tillrinningsområdet blev 1986
miljöskyddsområde och långtgående krav ställdes på
anpassning av jordbruksdriften och reningen av
avloppsvatten. Åtgärdsprogrammet utvidgades och idag
gäller i stort sett samma regler i hela Sydsverige.
Resultaten från miljöövervakningen ger tyvärr inga
positiva besked om kvävetillförseln. Det totala
kvävebidraget till Laholmsbukten har ännu inte börjat avta.
I det kortare tidsperspektivet (1985-91) har
kvävetransporten snarare ökat i de typiska jordbruksåarna.
Stigande kväveförluster från skogen svarar emellertid för
den mer långsiktiga ökningen i kvävetransporterna.
Växtnäringsläckaget efter kalhuggning och dikning är
särskilt oroväckande, och det finns all anledning att
ifrågasätta dessa åtgärders lämplighet från miljösynpunkt.
Åtgärderna för att minska kvävebidraget från jord- och
skogsbruket och från kommunala reningsverk måste
kombineras med insatser för att kraftigt minska
kvävenedfallet och för att bättre utnyttja möjligheterna till
kväverening i våtmarker, sjöar och vattendrag.
Vi anser att det krävs nya initiativ, realistiska
målsättningar och förankring i verkligheten för det fortsatta
arbetet. För våra känsligaste vattenområden borde man
fastställa ett övre tak för den totala föroreningsbelastningen
och sedan inom denna ram utarbeta en kostnadseffektiv
åtgärdsplan där alla förorenande verksamheter bidrar till
ett positivt resultat. Detta är enligt vårt förmenande en
nödvändighet för att de vattenförbättrande åtgärderna skall
bli effektiva. En försöksverksamhet borde starta snarast.
Laholmsbukten vore ett lämpligt område för en sådan
verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet för att
minska kvävebelastningen i Laholmsbukten.
Stockholm den 21 januari 1993
Ingegerd Sahlström (s)
Owe Andréasson (s)
Alf Eriksson (s)