De grundläggande ekologiska kunskaperna om
sumpskogarna och deras funktion i landskapet är
fortfarande mycket bristfälliga. Naturvården har tyvärr inte
uppmärksammat sumpskogarna och har ingen kännedom
om var speciella skyddsvärden finns. Ett tydligt exempel på
hur försummad sumpskogen är som våtmark är
naturvårdsverkets våtmarksinventering från 1979. Denna
redovisar 600 000 ha myr som skyddsvärd, dvs. ca 12% av
totala arealen. För sumpskogen redovisas bara 3 000 ha som
skyddsvärd, vilket endast motsvarar 0,15% av totalarealen.
Trots att den årliga exploateringen av myrmark i landet bara
torde uppgå till en tiondel av arealen sumpskog som dikas,
fortsätter naturvårdsverket i stort sett att lämna
sumpskogarna därhän i de pågående
våtmarksinventeringarna och koncentrerar sig på öppna
myrar.
Förståelsen för att bevara sumpskogar är dålig eller
saknas helt. Från allmänhetens synpunkt torde få
naturtyper utnyttjas så lite som sumpskogar. De blöta och
ofta svårframkomliga sumpskogarna torde bara besökas i
samband med jakt eller ibland vid hjortronplockning. Trots
det låga intresset för sumpskogarna saknas självfallet inte
bevarandevärden. Vid en genomgång av boken ''Floravård
i skogsbruket -- artdel'' visar det sig att av de ca 80 hotade
kärlväxterna på skogsmark är 40 mer eller mindre knutna
till sumpskogar. Sumpskogarna utgörs dessutom till stor del
av s.k. brandrefugier, vilka sällan eller aldrig brunnit. Det
innebär att sumpskogsarterna troligen anpassat sig till de
relativt stabila förhållandena med hög luftfuktighet och
skugga som råder i sumpskogen och därför inte klarar ett
hyggesskogsbruk. Ett bra exempel på den funktion som en
sumpskog kan ha är exemplet med tjäderkycklingarna, som
under sina 14 första levnadsdagar tycks vara helt beroende
av den animaliska födan som finns i sumpskogarna.
Det måste till mer grundläggande forskning för att
belysa våtmarkernas funktion, där dessa sätts in i ett större
ekologiskt sammanhang. Det måste även till mer
omfattande konsekvensstudier. Inventeringsunderlaget
över skyddsvärda objekt (gäller särskilt sumpskogarna)
måste bli bättre. De juridiska och/eller ekonomiska
möjligheterna att bevara våtmarkerna måste också bli
bättre.
Trots att naturvårdslagen 1986 ändrades så att värdefulla
sumpskogar, kärr, myrar och andra våtmarker skulle räddas
från utdikning fortsätter denna i alltför stor omfattning.
Många arter och biotoper drabbas i samma takt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundläggande forskning,
konsekvensstudier samt skydd av sumpskogar.