med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Inledning
Under det socialdemokratiska regeringsinnehavet
inleddes den omställning av samhället som är nödvändig för
att nå en långsiktig hållbar utveckling. Vi kallade
åtgärderna för omställnings- och avvecklingsplaner och
hävdade att det som nu förestod var en ny fas i det
miljöpolitiska arbetet, en fas som är svårare och mera
genomgripande än de tidigare. Nu skulle inte enbart
utsläppsgränser fastställas och utsläpp nedbringas, nu skulle
framför allt själva livsstilen och samhällets uppbyggnad
förändras.
Miljökonferensen i Rio förstärkte denna vår grundsyn. I
Hur mår Sverige?, bilaga till Miljöproposition 1990/91:91,
ställdes frågan: Hur många människor kan leva på vår
standard utan att jordens resurser tar slut? Svaret blev en
halv miljard och visar att de krav som framfördes i Rio om
en annan fördelning av jordens resurser kräver en
omställning av den industrialiserade världen.
Regeringen följer nu upp våra tidigare förslag i vad man
kallar Kretsloppspropositionen. De förväntningar som
föregick förslaget var inte små. Besvikelsen är därför desto
större när innehållet nu visar sig vara mycket magert. Man
hade kunnat förvänta sig en analys av vilka kretslopp som
är mest angelägna att sluta och vilka vägar regeringen väljer
för att nå dit. I stället har regeringen plockat ut enstaka bitar
som t.ex. skärpta krav på återanvändning/återvinning av
förpackningar och industrins producentansvar för
återvinning av papper.
När de stora miljöfrågorna står överst på den politiska
dagordningen för väljarna, när frågorna verkligen kräver
sin lösning för att garantera en bra framtid för våra
efterkommande, då klarar regeringen inte, på grund av sin
sammansättning, att lägga fram ett kraftfullt förslag som
bidrar till frågornas lösning.
I vårt alternativ till denna proposition tar vi upp frågor
om producentansvar, styrmedel, kemikalier, förpackningar
och varor, avfall, papper, energi och transporter samt
jordbruk.
Producentansvar
I lagen om kemiska produkter är producentansvaret
klart uttalat och det är angeläget att -- som i regeringens
förslag -- stärka producentansvaret även i
renhållningslagen. Därför gav den förra socialdemokratiska
regeringen den s.k. förpackningsutredningen ett
tilläggsdirektiv att utreda förslag till ett fullständigt
producentansvar för förpackningar. Den utredningen ligger
till grund för producentansvaret i regeringens proposition.
I huvudsak är det den aviserade Kretsloppsdelegationen
som får ansvaret att i varje enskilt fall formulera
producentansvaret för de olika produktgrupperna.
Eftersom lagen är så allmänt hållen är det enligt vår mening
nödvändigt att det straffrättsliga ansvaret fastställs liksom
ansvarsfrågan vid en eventuell konkurs i de förordningar
som skall utarbetas i anslutning till beslut om
producentansvar för olika varugrupper. Successivt bör
föreskriftsarbetet utvecklas till fler angelägna områden,
som t ex elektronik och bilar.
Det är angeläget att regeringen noga följer det
internationella arbetet och gentemot andra länder driver
frågan om ett fysiskt och ekonomiskt producentansvar för
varor och förpackningar.
Styrmedel
Redan i den socialdemokratiska regeringens
miljöpolitiska proposition 1990/91:90 presenterades hur de
olika miljöpolitiska styrmedlen skulle utvecklas. Därefter
tillsattes flera utredningar som preciserade hur de kan
användas. Vi införde också flera miljöskatter och avgifter,
däribland koldioxid- och svavelskatt, samt en renodlad
kväveoxidavgift. Det är fortfarande angeläget att ge
skattesystemet en mer utpräglad miljöprofil liksom att
utveckla övriga styrmedel. De borgerliga partierna ansåg
tidigare att socialdemokraterna inte gått tillräckligt hårt
fram med framför allt ekonomiska styrmedel. Nu klarar
regeringen inte ens att införa en avfallsskatt på osorterat
avfall. Regeringen föreslår dessutom att de gamla
förpackningsavgifterna skall avskaffas i stället för att
verkligen ge dem en styrande effekt i syfte att minska
antalet förpackningar.
Kommunerna har numera möjlighet att differentiera
avfallstaxorna för att stimulera källsortering. Vi anser att
även vatten- och avloppstaxan, liksom energitaxan, bör
kunna utformas för att ge användarna klara ekonomiska
incitament att minska vatten- och energiförbrukningen. Vi
föreslår att en utredning tillsätts för att presentera förslag
till hur sådana taxor kan utformas.
Både i kretslopps- och forskningspropositionerna borde
regeringen konkret ha presenterat hur den i framtiden
ämnar hantera de miljöekonomiska styrmedlen. Vi anser
att detta område är mycket angeläget att utveckla. Genom
ekonomiska styrmedel kan näringsliv och konsumtion
bättre styras mot en miljöriktig och långsiktigt hållbar
utveckling. För att få bra målprecision och
kostnadseffektiva lösningar är det nödvändigt att stärka den
miljöekonomiska forskningen och i vår forskningsmotion
föreslår vi därför att ett nytt institut med denna inriktning
inrättas. Även information och utbildning är viktiga
styrmedel för att minska miljöstörningarna, liksom ett mer
allmänt utnyttjande av miljökonsekvensbeskrivningar,
miljörevisioner och utarbetande av miljöstandarder.
Kemikalier
Kemikaliekontrollen i vårt land är bland de främsta i
världen. Informationsskyldigheten och den lagstadgade
substitutionsprincipen ger myndigheterna stora möjligheter
att ställa krav på näringslivet. Vi har även bedrivit ett
framgångsrikt internationellt arbete. Det är emellertid
alltjämt viktigt att minska andelen farliga kemikalier i
samhället. Särskilt angeläget är att minska miljöskadliga
kemikalier i avloppsvatten och avfall. Först då kan vi få en
bra och giftfri cirkulation av material.
I propopsitionen skriver regeringen att
Kemikalieinspektionen bör ges två uppdrag -- att begränsa
kloranvändningen och att påskynda utvecklingen mot
miljövänligare tvätt-, disk- och rengöringsmedel.
Regeringen har uppenbart inte heller här kommit överens
utan miljöministern skall återkomma till regeringen med
förslag om sådana uppdrag. Det ser vi fram emot, men vi
vill utvidga uppdraget till att också gälla andra angelägna
kemikaliegrupper. Vi föreslår därför att
Kemikalieinspektionen får ett nytt s.k.
begränsningsuppdrag för att gå igenom ett antal angelägna
kemikalieområden, bedöma deras risker och överväga vilka
begränsningar eller avvecklingar som är angelägna.
Det är enligt vår mening angeläget med större insatser
för information om substitutionsprincipen och om möjliga
utbyteskemikalier riktade speciellt till kommuner och
näringsliv. Stat, kommuner och näringsliv borde kunna
samordna och tillsammans finansiera en sådan information.
Även på det internationella planet och i pågående EG-
förhandlingar måste frågan drivas.
Avfall
Källsortering av avfall är nödvändigt för att få rena
produkter som kan återvinnas eller återanvändas.
Kommunerna och deras avfallsbolag skall upprätta
avfallsplaner och stimulera till ökad källsortering. Fr.o.m.
1994 skall allt avfall sorteras innan det läggs på tipp eller
bränns och kommunerna har möjlighet att använda
differentierade taxor som styrmedel. Hittills har det gått
ganska trögt både med källsortering och de kommunala
avfallsplanerna. Vad gör regeringen för att förmå
kommunerna att fullfölja 1990 års beslut?
Många långlivade varor kommer att utgöra framtida
miljöproblem när de blir avfall. Ett sådant exempel utgör
omhändertagandet av kasserade plastbåtar, som både
innehåller stora mängder plast och numera en hel del
elektroniska finesser. Likaså bör omhändertagandet av
material från gamla hus som rivs ske på ett miljömässigt
acceptabelt sätt. Angeläget är t.ex. att samla in miljöfarliga
delar, som radioaktiv blågrå lättbetong och PCB-haltiga
fogmassor.
Avloppsslam från de kommunala reningsverken utgör
ett stort problem i många kommuner, samtidigt som det är
näringsrikt och borde användas som gödsel på åkrarna.
Halterna av metaller och skadliga organiska kemikalier är
ofta alltför höga. Mindre förorenade fällningskemikalier
samt minskade utsläpp till VA-nätet från industrier och
hushåll är nödvändigt för att komma ner i acceptabla nivåer.
Slutna kretslopp för industrins avloppsvatten samt minskad
kemikalieanvändning i hushållen måste därför stimuleras.
Även avvecklingen av amalgam inom tandvården kommer
på sikt att sänka tungmetallhalterna i slammet.
Industriavfallet deponeras idag i hög grad trots att
andelen brännbart avfall är stor. Dessutom är ofta
industriavfallet rent och mängderna är tillräckligt stora för
att vara intressanta att ta tillvara. För många företag är det
t.o.m. ekonomiskt lönsamt att sortera och återanvända
avfall; införandet av materialbalanser och avfallsrevisioner
är bra hjälpmedel för att optimera denna hantering.
En avgift på osorterat avfall skulle med stor sannolikhet
stimulera till en bättre avfallshantering. Svenska
Renhållningsverksföreningen anser att avgiften bör ligga i
intervallet 300--600 kr/ton för att få tillräckligt styrande
effekt. I första hand bör miljöministerns aviserade
utredning om avfallsskatt koncentreras på industriavfallet.
För att ytterligare stimulera nyttiggörandet av avfall bör
handel med avfall underlättas. Särskilt angeläget är det att
stimulera regional handel, eftersom man då får rimliga
transportavstånd. Det kan exempelvis gälla att återanvända
förpackningsmaterial eller plastspill. Handel med avfall
skulle kunna initieras av den kommande
Kretsloppsdelegationen eller Avfallsforskningsrådet. Även
på andra sätt måste marknaden för
återvinning/återanvändning stimuleras. I dag är ofta priset
för jungfrulig råvara lägre än priset på återvunnet material.
Förpackningar och varor
Regeringens kretsloppsproposition prioriterar
återvinning eller återanvändning av förpackningar. Det är
en i och för sig angelägen uppgift men vi anser inte att detta
skall vara den övergripande miljöstrategin.
Vi finner inte regeringens
återvinnings/återanvändningskrav särskilt märkvärdiga.
Det är emellertid bra att återtagning av förpackningar
stimuleras. Vi finner det emellertid angeläget att ställa krav
även på industrins transportförpackningar och anser därför
att regeringen skall lägga ett sådant uppdrag hos den
aviserade Kretsloppsdelegationen.
Vi ser också vissa problem med några av de föreslagna
återvinningskraven, bl.a. vad avser förpackningar av
stålplåt där vi ifrågasätter om återanvändning eller
återvinning kan garanteras.
Vi vill understryka det angelägna i att
insamlingssystemet inte leder till negativa miljövinster i
form av exempelvis långa transporter eller
återvinningssystem som genererar nya miljöproblem. Vi
instämmer i regeringens förslag om översyn av
miljöeffekterna av de nya förpackningskraven.
Vi anser liksom regeringen att det är angeläget att
komma igång med en insamling av plast och
plastförpackningar. En sådan insamling måste emellertid
kombineras med åtgärder för att minska antalet plaster
samt med ett system för märkning. Innan insamlingen sätts
igång bör också en marknad för returplasten finnas --
antingen för plasten som råvara eller som bränsle.
I propositionen har regeringen tagit upp andra
angelägna varugrupper som i framtiden bör omfattas av
materialåtervinning. Vi anser att ett system för
materialåtervinning av elektronik, bilar och bildäck snarast
måste utarbetas. Dessa områden är från miljösynpunkt mer
angelägna än förpackningar, eftersom de innehåller stora
mängder miljöfarliga kemikalier.
Elektronik i form av TV-apparater och datorer
innehåller både otrevliga metaller och bromerade
flamskyddsmedel, som inte hör hemma bland de vanliga
soporna. I Tyskland har man kommit långt och flera
återvinningssystem praktiseras. Solna kommun utanför
Stockholm har också planer på att återvinna elektronik och
har slutit avtal med ett företag i Blekinge som erbjudit sig
att ta hand om de TV-apparater m.m. som kommunen avser
att samla in. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om ett återvinningssystem för dessa produkter.
Papper
Det aviserade producentansvaret för papper kan få
positiva effekter. Inrättandet av en returpappersfond ser vi
positivt på. Fonden behövs för att täcka kommunernas
eventuella underskott i returpappershanteringen.
Producentansvaret kan också leda till ett större
ansvarstagande hos branschen när det gäller att använda
returpapper. Dock anser vi inte att staten skall detaljreglera
inblandningen av returfibrer i papperet.
Vi ser dock vissa problem med att få in alltför stora
mängder utländskt papper med höga halter klorerade
organiska ämnen. Nu när våra svenska pappersbruk
radikalt skurit ner kloranvändningen vore det olyckligt att
via returpappersfibrerna få tillbaka de farliga utsläppen.
Slutna system i industrierna kan lösa en del av de problemen
samtidigt som metallutsläppen från den bearbetade veden
minskas.
Det är också angeläget att avveckla de optiska vitmedlen
som alltmer börjar användas för att få vitare papper.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant
förslag.
Precis som i fråga om förpackningar ser vi med oro på de
långa insamlingsavstånden för returpapperet. En översyn
av insamlingens miljöeffekter är därför angelägen. Detta
bör bli en uppgift för Kretsloppsdelegationen.
Energi och transporter
Energin i ett kretsloppsanpassat samhälle kommer
rimligen från förnybara energikällor som biomassa, sol,
vind och vatten. Men än har vi långt dit. Det är dock
angeläget att bättre än hittills stimulera användningen av
förnybara energikällor. Våra relativt sett låga energipriser
har utgjort en hämsko för denna utveckling och det är
därför angeläget att finna bättre stimulansåtgärder än de
nuvarande. En ökad användning av biomassa kräver dock
teknikutveckling för att komma tillrätta med de höga
kolväteutsläppen.
Men energisparande är minst lika angeläget i en
långsiktigt hållbar utveckling. Hushållning med el och
energi måste därför sättas i centrum. Det är angeläget att
utveckla energihushållningsplaner i industrin, det gäller
även den icke-energiintensiva industrin. Vi anser även att
obligatoriska energideklarationer bör införas för
elapparater och annan elkrävande utrustning.
Trafiken kan inte tillåtas förorena i nuvarande
utsträckning i ett kretsloppsanpassat samhälle. Regeringen
ger inga andra förslag än miljöklassning av fordon och
introduktion av biobränslen på detta område. Vi anser att
mer genomgripande förändringar av hela vårt
transportsystem är nödvändigt i framtiden. Vägtrafikens
andel bör minska och ge utrymme för mer miljövänliga
transportslag.
Men även bilismen måste anpassas och vi upprepar
därför kravet från vår miljömotion om miljöklassning av
bensin och avveckling av den blyade bensinen. Med
nuvarande tillverkningsmetoder är motoralkoholer
tveksamma ur energisynpunkt, i det sammanhanget ter sig
utveckling av biogas och gasdrivna fordon mycket
intressanta.
Både när det gäller energin och trafiken krävs en aktiv
styrning från samhällets sida för att nå de uppsatta
miljömålen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till hur energin och trafiken skall inlemmas i ett
kretsloppsanpassat samhälle.
Jordbruk
Att föreslå ett kretsloppsanpassat samhälle utan att
beröra jordbruket är häpnadsväckande. För gemene man är
det nog denna sektor av samhället man först tänker på i
sammanhanget. Men det är förståeligt att regeringen
undviker jordbrukets roll härvidlag. De senaste årens
borgerliga jordbrukspolitik har ju knappast främjat en
riktning mot ett kretsloppstänkande. 1990 års
livsmedelspolitiska beslut var ett steg i riktningen mot ett
mer miljövänligt jordbruk. Mindre kemikalisering, mer
extensivt jordbruk, balans mellan produktion och
konsumtion och ett jordbruk i hela landet var mål, som
ligger väl i linje med kretsloppstanken. Men
utskottsmajoriteten har under senare år fjärmat sig allt mer
från dessa tankar. Avskaffande av prisregleringsavgifterna
på handelsgödsel och bekämpningsmedel, höjning av
inlösenpriset på spannmål och en snabb anpassning till EG:s
system med subventioner och regleringar är beslut som
leder i fel riktning.
Vi står nu inför en uppenbar risk att jordar åter sugs ut,
att produktionen av framför allt spannmål stimuleras och att
näringsläckaget till grundvatten, sjöar och hav ökar.
Dessutom sker detta i en tid då vi vet att fosfor på sikt kan
bli en bristvara och det därför är nödvändigt att planera för
återvinning av näring. Ett väl fungerande kretslopp mellan
stad och land måste etableras.
Vi har hela tiden avvisat regeringspartiernas felaktiga
politik. Men det är uppenbart att när miljö- och
kretsloppstänkande kommer i konflikt med ägarintressen
och vinstmaximering, då gäller de senare framför de förra.
Vi fortsätter dock att hävda den sunda jordbrukspolitikens
linje. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag om jordbrukets roll i ett kretsloppssystem.
Samverkan med näringspolitiken
Regeringens proposition uppmärksammar inte
tillräckligt sambandet mellan närings- och miljöpolitik.
Dessa politikområden hör emellertid intimt samman. En av
näringspolitikens viktigaste uppgifter under 1990-talet är att
driva på för att göra den industriella utvecklingen godtagbar
ur såväl miljö- som tillväxtsynpunkt. Det är viktigt att
konstatera att det går att göra något åt miljöproblemen och
i Sverige har vi visat att industrin konstruktivt medverkat till
en positiv miljöutveckling.
Tidigare fanns en rädsla att hårda miljökrav skulle slå ut
svensk industri. Utvecklingen har i stället visat att
miljömedvetenheten bidragit till att stärka
konkurrenskraften och skapat nya arbetstillfällen. Svenska
företag anpassade sig tidigt till skärpta miljökrav och ligger
väl framme när det gäller miljöteknik m.m. Svenska företag
har därmed kunnat sälja utrustning och
tillverkningsmetoder med miljöprofil.
Den goda utvecklingen har statsmakterna stimulerat
genom att använda en mängd olika instrument som skatter,
avgifter, lagar, förordningar, stimulansbidrag etc. Därtill
har beslutats om kraftfulla forskningsinsatser.
Erfarenheterna visar att miljöanpassning är möjlig men
industrin måste ges rimlig tid för förberedelser och
anpassning till de nya kraven.
På flera punkter i kretsloppspropositionen nämns att
man avser fortsätta beredningsarbetet. Inför det fortsatta
arbetet vill vi bl.a.:att internationellt arbete får fortsatt
prioritet. Sverige måste kraftfullt driva miljöfrågorna på
global nivå. Det är i samarbetet med andra länder; i avtals-
och konventionsarbete samt i olika forsknings- och
utvecklingsprojekt som grunden till ett bra miljöarbete
läggs.att den svenska industriella strukturomvandlingen
fortsätter. Sedan ett tiotal år har den tidigare utvecklingen
mot mer kunskaps- och forskningsintensiv produktion
brutits, vilket inte minst ur miljösynpunkt är allvarligt. En
aktiv näringspolitik som ger stöd till denna
strukturomvandling är en bra motor för framgångsrik
miljöutveckling. I motionen Näringspolitik för tillväxt har
vi närmare preciserat de insatser vi finner angelägna.att
svenskt miljötekniskt kunnande liksom de miljöpolitiska
styrmedlen utvecklas. Då krävs stora forskningsinsatser,
där högskolor och näringsliv samverkar. I motionen
''Forskning för utveckling och tillväxt'' har vi föreslagit
kraftfulla insatser på detta område. Förutom ren
miljöforskning har vi föreslagit särskilda insatser inom
området miljöteknik. De medelstillskott utöver regeringens
förslag vi föreslår ger bl.a. utrymme för mer miljöanpassad
teknik för avloppsrening, slutna processer inom pappers-
och massaindustrin, miljövänlig teknik för ytbehandling
m.m. Sådana projekt är av strategisk betydelse för en god
miljöutveckling i samhället. Vi föreslår också att ett
centrum för miljöekonomi och styrmedelsforskning
inrättas. Allt passar bra in i regeringens aviserade
kretsloppsanpassade samhälle.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om producentansvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om differentierade taxor för avfall,
vatten och avlopp samt för energi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöpolitiska styrmedel,
4. att riksdagen begär att Kemikalieinspektionen erhåller
ett nytt begränsningsuppdrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om
substitutionsprincipen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om substitutionsprincipen i
pågående EG-förhandlingar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av 1990 års beslut om
den kommunala avfallshanteringen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avfallsavgift på osorterat
industriavfall,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handel med avfall,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återtagningsplikt för
elektroniska apparater och bilar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om returpappersinsamlingens
miljöeffekter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om optiska vitmedel i papper,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energihushållning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för blyad
bensin,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energin och trafikens roll i
kretsloppet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbrukets roll i kretsloppet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av samverkan mellan
näringspolitik och miljöpolitik.
Stockholm den 18 mars 1993
Margareta Winberg (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)
Birgitta Johansson (s)
Axel Andersson (s)
Bo Finnkvist (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Leif Marklund (s)
Mats Lindberg (s)
Göran Persson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Sylvia Lindgren (s)