I propositionen föreslås att medel anvisas för 1992 års direktbidrag till jordbruket. Utöver de besparingar på detta belopp som aviserades i 1992 års budgetproposition föreslås nu ytterligare besparingar. Sammanlagt kommer därmed direktbidragen att uppgå till 1.600 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Det innebär en total besparing på drygt 800 miljoner kronor i förhållande till det ursprungliga kompensationsbeloppet som lades fast i 1990 års livsmedelspolitiska beslut.
I propositionen aviseras också åtgärder för att påbörja en anpassning av den svenska livsmedelssektorn till de förhållanden som råder inom EG.
Allmänna synpunkter
Om regeringen tar bort 800 miljoner kronor eller tredjedelen av direktstödet till jordbruket förlorar bönderna direkt en mycket stor del av sina nettoinkomster. Dessa låg enligt Jordbruksverket för 1991 på totalt 2.100 miljoner. Bättre är inte jordbrukets ekonomi efter flera år av hårdhänt omställning och prispress. Mycket stora delar av jordbruksföretagen går redan med förlust.
Landets ekonomiska situation kräver uppoffringar av alla samhällsgrupper, men för vilken annan grupp planerar man försämringar av denna storleksordning?
Med de prutningar som man nu aviserar får vi i Sverige ett spannmålspris inkl. arealstöd på ca 1,07 kr. per kilo. Inom EG ligger spannmålspriset nästa år på 1,20 kr. per kilo. Skillnaden utgör hela nettot av spannmålsodlingen. Många svenska bönder kommer att slås ut redan före EG- inträdet. De som har resurser nog att klara sig tvingas effektivisera ytterligare.
Vi kan bara hoppas att det inte går ut över ambitionerna att driva en alltmer miljövänlig produktion. Vi har föresatser att skapa världens renaste jordbruk i Sverige. Den som tror att detta underlättas genom hårdhänt ekonomisk press tar grundligt fel. Tvärtom försämrar man förutsättningarna för en positiv miljöutveckling. God miljö måste kombineras med rimlig ekonomi.
Med de prutningar som nu är på tal ser jag inga möjligheter att föra de av LRF föreslagna kostnadssänkningarna i jordbruket vidare till konsumenterna i form av sänkta matpriser. Allt kommer att behövas för att rädda jordbrukets ekonomi.
En EG-anpassning genom att abrupt försämra villkoren för svenskt jordbruk under EG-nivån är fel väg att gå. Det sätter alldeles för många bönders existens på spel och äventyrar en positiv landsbygdsutveckling. Det blir därmed svårt att få landsbygdens 2,5 miljoner människor att inse fördelarna med en svensk EG-anslutning.
Med så hårda beskärningar i direktbidragen, som regeringen nu föreslår, förlorar bönderna mycket stora delar av sina nettoinkomster. Direktbidragen infördes av den förra regeringen som kompensation för uteblivna prishöjningar till bönderna. Den kraftiga nedskärningen nu äventyrar möjligheterna att sänka matpriserna i samband med jordbrukspolitikens EG-anpassning, som LRF föreslagit. Jordbruket behöver allt som kan frigöras genom kostnadssänkningar till att stärka näringens urusla ekonomi. Mitt förslag är bättre för konsumenterna.
Jag förstår att landets ekonomiska situation kräver uppoffringar av alla samhällsgrupper, men ingen annan grupp får vidkännas försämringar av denna storleksordning. Som medborgare och konsumenter drabbas bönderna ju också av alla de andra delarna i besparingspaketen.
Det är bra att regeringen ställer sig bakom principerna om EG-anpassning i omställningskommissionens förslag. Det var också nödvändigt för att ändra inriktningen i utplåningspolitiken av år 1990. Men det är obegripligt att man i EG-anpassningens namn vill ge svensk växtodling så avsevärt mycket sämre villkor än EG-bönderna.
Det är ett högt pris bönderna får betala för att jordbruksministern skall få folkpartiet och dess ultraliberaler i finansdepartementet med på en uppgörelse om en EG-anpassning, som dessa på alla andra områden än jordbruket är så angelägna om. Det är fel väg att gå om man vill övertyga landsbygdens 2,5 miljoner människor om det positiva i en EG-anslutning.
Jordbrukspolitikens EG-anpassning och kompensationsbeloppet till jordbruket
Konsumenterna kommer att dra fördel av en förtida EG- anpassning genom sänkta livsmedelspriser. Detta är möjligt genom en politik som bl.a. innebär sänkt spannmålspris, arealbidrag och avvecklade avgifter på proteinfoder, handelsgödsel och bekämpningsmedel. Effekten i form av lägre kostnader i jordbruket kan uppskattas till 5--10 % beroende på produktområde. Samma prisgenomslag bör fr.o.m. 1993/94 kunna uppnås i konsumentledet. Varje procent som priserna kan sänkas gentemot konsument motsvarar 700 Mkr.
Exempel:
Sänkta kostnader i jordbruket via sänkta spannmålspriser (kombinerat med arealbidrag) och avvecklade proteinfoderavgifter. (Spannmål -30 öre/kg, prot.foder -100 öre/kg.)
mjölk -- 7,5 % nötkött -- 6 % griskött -- 13 % fjäderfäkött -- 10 % ägg -- 13 %
Marknadspriserna enligt ovan kan sänkas tidigast 1/7 1993. Detta främst beroende på att de lägre foderkostnaderna slår igenom först under senare delen av 1993. Vidare bör förändringarna av mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter slå igenom isolerat per den 1 januari 1993. Beträffande mjölkpriset måste en avvägning göras mellan neddragna kobidrag och sänkta priser. Djurbidrag för nötköttsproduktion och fårproduktion dras ej ned.
EG-anpassningen förutsätter minst följande nivåer vad avser spannmålspriser och arealbidrag:
1993/94 1994/95 Inlösenpris spannmål 90 öre/kg 90 öre/kg Arealbidrag 1.000 kr 1.000 kr
Dessa ersättningsnivåer motsvarar vid en jämförelse med EGs förhållanden följande:
Total ersättning öre/kg 1993/94 1994/95 Enligt nivåer ovan 115 115 EG (enligt CAP) 120 122
Anm: Räknat efter hektaravkastningen 4.000 kg/ha.
Ersättningsnivån i spannmålsodlingen kommer således att ligga minst 5 öre/kg under EGs nivåer nämnda år. Mot bakgrund av att kostnadsnivån i svensk odling är högre än inom EG bör inte förslaget leda till en omotiverad stimulans av spannmålsproduktionen.
Villkor för arealbidrag och träda i huvudsak enligt omställningskommissionen. Vissa justeringar av basareal m.h.t. vallfrö, konservärter m.m.
Prisregleringsavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel avvecklas senast 1/7 1993. Dessa avgifter har ingen motsvarighet inom EG och belastar den svenska produktionen motsvarande ca 5 öre/kg spannmål.
Proteinfoderavgifter börjar avvecklas 1/1 1993 (via en begränsad reduktion) och tas helt bort från 1/7 1993. Effekter för oljeväxter m.m. hanteras genom systemet med arealbidrag.
Förmalningsavgiftens borttagande blir beroende av finansieringsmöjligheterna vad avser omställningskommissionens förslag. Dras det s.k. kompensationsbeloppet (direktbidragen) ned håller inte finansieringen utan förmalningsavgiften måste då sannolikt ligga kvar.
Direktbidragen, d.v.s. kobidrag m.m, trappas för 1992/93 ned i enlighet med tidigare aviserad besparing på 175 Mkr. till en nivå motsvarande ca 2.200 Mkr. Fr.o.m. 1993/94 bör nivån motsvara minst 2.000 Mkr.
Enligt jordbruksverkets beräkningar över jordbrukssektorns intäkter och kostnader är kompensationsbeloppet av avgörande betydelse för jordbrukarnas ersättning till eget arbete och eget kapital (driftsöverskottet).
Driftsöverskott till jordbruket 1988--1993, Mkr.
Intäkter Kostnader Driftsöverskott 1988 26.548 24.439 2.109 1989 29.418 25.732 3.686 1990 31.692 27.056 4.636 1991 prel. 28.785 26.693 2.092 1992 prog. 27.880 26.025 1.855
(26.662)
(637) 1993 prog. 27.864 26.541 1.323
(25.427)
(-1.114)
Anm: Inom parentes anges nivåer exklusive kompensationsbeloppet. Källa: Statens jordbruksverk.
Direktbidrag som ligger på arealen (ca 700 Mkr.) används 1992/93 delvis för att förstärka skördeskadefonden. På detta sätt kan fondens fortlevnad tryggas samtidigt som det finns möjlighet att ge en kompensation för 1992 års torka till särskilt drabbade områden.
Beloppet bör i övrigt användas för regionalpolitiska åtgärder enligt nedan. En balansering mot utgifter 1993/94 och 1994/95 bör även kunna aktualiseras.
En satsning på regionalpolitiska insatser i skogs- och mellanbygder i mellersta och södra Sverige bör göras. Motivet är bl.a. att EG-perspektivet kommer att medföra ökad konkurrens och prispress. Nämnda områden är i detta läge, ur jordbrukssynpunkt, relativt svaga. Åtgärder, i likhet med EGs regionalpolitiska stimulanser, är angelägna om jordbruket skall upprätthållas i dessa delar av landet. LRF har förklarat att de är beredda att diskutera en finansiering av dessa insatser. Bl.a. bör medel för landskapsvårdande insatser aktiveras i sammanhanget.
Omställningskommissionens (begränsade) exportförslag bör genomföras. En finansiering via omfördelade direktbidrag kan accepteras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1992/93:130.
Stockholm den 18 november 1992 Sten Söderberg (-)