med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Under senare år har miljöproblemen i vårt land fått
större uppmärksamhet och miljöintresset bland människor
har markant ökat. Riksdagen har också under 80-talet fattat
beslut om stora och genomgripande förbättringar på
miljöområdet.
Det är mot den bakgrunden av största vikt att inte
reformarbetet inom miljöpolitiken avstannar. Därför är det
positivt att regeringen nu presenterar förslag till mål och
riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
Vi kan dock konstatera att propositionen är tämligen
mager när det gäller konkreta förslag till åtgärder. I stället
innehåller den desto mer om fortsatta utredningar och
överväganden. Man frapperas också av tilltron till
marknadskrafternas goda vilja. Trots alla tidigare
erfarenheter tycks föredraganden hysa en from förhoppning
om att på frivillighetens väg nå lösningar. Vi befarar att
detta kommer att leda till att tempot i miljöarbetet kommer
att minska och att det därmed kommer att ta betydligt
längre tid att uppnå angelägna miljömål.
Vi är inte förespråkare av en byråkratisk detaljreglering,
men ska man uppnå en mer kretsloppsanpassad
samhällsutveckling krävs enligt vår mening att
statsmakterna formulerar tydliga mål och riktlinjer i
kombination med rejäla ekonomiska styrmedel.
Energianvändningen för uppvärmningsändamål har
minskat med i storleksordningen 20 % räknat från mitten av
1970-talet. Detta beror på energisparåtgärder i de befintliga
husen och på att nya bostadshus uppfyller hårda krav på
hushållning med uppvärmningsenergi. Detta har medfört
fördelar för miljön, eftersom rökgasutsläppen m.m. från
värmeproduktionen har begränsats.
Det finns emellertid två oroande faktorer, då det gäller
energianvändningen i våra bostäder. För det första har
utvecklingen mot allt bättre hushållning med
uppvärmningsenergi i princip upphört i mitten av 1980-
talet, då bl.a. oljepriserna föll kraftigt och de statliga
energisparstöden avvecklades. Man kan till och med
konstatera att energibehovet för uppvärmning har ökat i
vissa fall.
För det andra har behovet av ''fastighetsel'', dvs.
elenergi som används för drift av fläktar, pumpar, hissar,
tvättstugor, motorvärmare, allmän belysning m.m., ökat
dramatiskt från mitten av 1970-talet. Detta beror på att nya
och ombyggda flerbostadshus innehåller mer elkrävande
installationer än äldre hus. Vid val av utrustning och
utformning av t.ex. ventilationsanläggningarna tas mycket
liten hänsyn till den framtida elförbrukningen.
Denna utveckling måste aktivt motverkas. Den medför
inte bara ökade boendekostnader utan är också till nackdel
för miljön genom att mer energiproduktion erfordras än vad
som är nödvändigt.
Särskilda medel för informations- och
utvecklingsinsatser bör enligt vår mening avsättas för att
stimulera bostadsföretag, fastighetsägare och
bostadsrättsföreningar att genomföra olika projekt som kan
förbättra energihushållningen inom bostadsbeståndet. Stöd
till marknadsintroduktion av ny teknik som kan bidra till
minskad energianvändning bör också övervägas.
Källsortering av hushållssopor har mött ett stort gensvar
hos de boende. Inom bostadskooperationen pågår sedan
flera år ett brett och intensivt miljöarbete som gett
intressanta och värdefulla erfarenheter. HSB har t.ex.
antagit ett ambitiöst miljöprogram.
Från de boendes sida är det viktigt att källsorteringen
baseras på enkla och nära lösningar samt att avfallstaxor
och renhållningsbestämmelser inte motverkar värdet av den
egna arbetsinsatsen.
Det producentansvar som framhålls i propositionen får
därför enligt vår mening inte leda till komplicerade och dyra
insamlingssystem för konsumenterna.
Flera kommuner lämnar idag inte tillstånd till
kompostering av hushållsavfall inom
flerbostadshusområden. Erfarenheterna inom
bostadskooperationen av sådan kompostering är emellertid
mycket goda. I propositionen föreslås dock ingen generell
rätt till kompostering av hushållsavfall. Detta är en klar
brist och vi anser därför att en generell rätt bör ges till
kompostering av hushållsavfall under kontrollerade former.
Det är av många skäl viktigt att även uppmärksamma
byggmaterialens roll i miljöpolitiken. I dag lär det finnas ca
40 000 olika produkter på den svenska byggmarknaden. För
många av dessa är kunskaperna om hälso- och
miljöeffekterna bristfälliga. Vi vet dock att även små doser
av farliga ämnen kan ha skadliga effekter om man utsätter
sig för dem under längre tid. Många traditionella
byggmaterial har visat sig farligare än någon kunnat tro.
Asbest, flytspackeln formaldehyd i spånplattor är exempel
på detta. Lösningsmedel i färg och lim är andra.
Problemen beträffande byggmaterialen är att de kan
vara skadliga under byggnadstiden för den som bygger,
under brukningstiden för den som bor i eller vistas i huset,
vid ombyggnads- och renoveringsarbeten, under ett
eventuellt rivningsskede och slutligen vid deposition eller
destruktion av avfallet.
Inom byggmaterialområdet måste åtgärder vidtas på
flera plan. Den forskning som pågår och planeras måste
utgå ifrån att skadliga effekter på människor och natur kan
inträffa var som helst i kedjan från byggskedet till
destruktion. Ett material som i och för sig är lämpligt under
brukningsskedet kanske leder till stora problem vid
exempelvis en förbränning.
En förhandsgranskning av byggnadsmaterial eller
grupper av material påbörjas enligt liknande modell som
tillämpas för kemiska bekämpningsmedel. Principen bör
vara att inga nya produkter släpps ut på marknaden utan att
tillverkarna har gett garantier för att de är ofarliga.
Det är också av stor vikt att gränsvärden bestäms för
olika komponenter, som ingår i den omfattande floran av
byggnadsmaterial.
Mycket av detta arbete måste bedrivas skyndsamt. För
närvarande minskar nyproduktionen av bostäder,
kontorshus och förvaltningslokaler. Det är då viktigt att
utnyttja denna period av låg produktion så att vi har bättre
material tillgängliga vid en framtida ökning av byggandet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompostering av hushållsavfall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggmaterialens roll i
miljöpolitiken.
Stockholm den 18 mars 1993
Sören Lekberg (s)
Bo Holmberg (s)