I propositionen om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslås att användningen av de mest skadliga kemiska ämnena bör avvecklas, och att planer för riskbegränsning bör tas fram för ett antal ämnen inom en femårsperiod.
Syftet med kretsloppsarbetet måste förutsättas vara att begränsa och så långt möjligt undanröja risker för människors hälsa och säkerhet samt för skador på miljön. Till grund för arbetet bör därför ligga en analys och värdering av olika risker. Kretsloppsarbetet får inte drivas så långt att kemiska ämnen förbjuds utan att de totala miljöeffekterna beaktas. En kemikalie kan tex ersätta en annan kemikalie som är sämre ur miljösynpunkt.
I analysen måste ingå en noggrann nytto- och riskavvägning för den produkt eller det ämne som studeras. Också jämförelser mellan olika risker kommer att vara nödvändiga. Begränsningen av tillgängliga mänskliga och ekonomiska resurser gör det omöjligt att angripa samtliga riskområden samtidigt. Avvägningen måste därför följas av noggrann prioritering.
Vid en sådan prioritering är det angeläget att också göra samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvensanalyser, dvs bedömningar av de ekonomiska och miljömässiga effekterna av olika insatser. Detta är nödvändigt för att garantera en optimal resursanvändning och för att skapa tilltro till den förda politiken.
Propositionen Samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvensbeskrivningar vid arbetet med avvecklingen av farliga ämnen berörs inte i den föreliggande propositionen. Detta är en allvarlig brist som kan leda till inte minst miljömässiga felavvägningar. Krav på tydliga formuleringar om behovet av sådana konsekvensbeskrivningar i samband med avvecklingen av skadliga ämnen bör fogas till propositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvensbeskrivningar i samband med avvecklingen av skadliga ämnen.
Stockholm den 18 mars 1993 Leif Carlson (m)