1988 tog riksdagen beslut om en ny djurskyddslag. Beslutet togs med stor samstämmighet i riksdagen. Det är en lag som innebär att djuren skyddas och att de skall få leva i en så bra miljö som möjligt.
En djurskyddslag måste vara så utformad att den i hög grad förhindrar att djuren far illa.
Den nya djurskyddslagen innebär att djuren skall kunna bete sig naturligt, ha större ytor att röra sig på, korna skall kunna få tillgång till bete. Detta innebär en revolutionerande förändring för nötkreaturen som i många fall eljest varit uppstallade året runt.
Djurskyddslagen innebär för djurhållare, lantbrukare, i många fall stora ombyggnadskostnader. Beräkningar som gjorts på landsbygdsenheten i Norrbotten visar att det rör sig om stora kostnader. Kostnaden för att i Norrbotten klara betesgång för kor, förbättra stallmiljöer, måttföreskrifter och nedslitna djurstallar, är för länet beräknad till 250 miljoner kronor. Dessutom skall lagringen av gödsel byggas ut, för de flesta gårdarna har otillräckliga gödselvårdsanläggningar. Detta enligt Naturvårdsverkets nya krav. Dessutom finns stora investeringsbehov för att klara foderutrymmen, personalrum och övriga miljöinvesteringar. Totalt handlar investeringarna om ca 350 miljoner kronor för att leva upp till riksdagsbesluten.
LRF har genomfört en enkät bland bönderna, där många har deklarerat att man måste lägga ner sina företag om inte stöd utgår. Det finns ej utrymme i företagen för att klara av nämnda investeringar. Det skulle också vara välgörande att få igång byggverksamheten i det sysselsättningsläge som Norrbotten nu befinner sig.
Resurser till ombyggnader och miljöförbättrande åtgärder skulle kunna tas inom ramen för omställningen i jordbruket.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att resurser för ombyggnad och miljöförbättrande åtgärder kan tas från anslaget för omställning i jordbruket.
Stockholm den 25 januari 1993 Leif Marklund (s) Bruno Poromaa (s) Monica Öhman (s)