Älgarna dör i södra delen av landet. Mer än 800 älgar har
sedan 1985 setts döda eller sjuka i en tidigare okänd
sjukdom. Antalet rapporterade fall ökar. Hur många
procent de återfunna representerar i faktiskt antal sjuka och
döda är okänt.
Båda könen drabbas. Allvarligt är att kor i sin
produktivaste ålder synes vara särskilt utsatta. Detta
innebär en svåracceptabel åderlåtning av stammen.
Sjukdomen uppträder i två skeden: ett akut, med älgen
i gott hull, samt ett kroniskt med kraftig avmagring.
I vissa av de områden där älgdöden slagit till särskilt
hårt, uppträder samtidigt ett problem med kraftig
älgbetning av gran. Gran tillhör inte älgens normala diet.
Inom dessa delar av landet är markerna kraftigt försurade.
Forskningen har tagit ett brett grepp för att bl.a. belysa
älgpopulationens situation, sjukdomsorsaken och dess
eventuella koppling till miljöpåverkan.
Idag vet man:
att älgstammen konditions- och reproduktionsmässigt är
god,
att det endast är vissa djur- och ålderskategorier som
drabbas,
att det finns en klar bild av sjukdomens utseende och
uppträdande,
att såväl sjuka som vid normal jakt fällda älgar inom de
aktuella områdena har för låga halter av för kroppen
nödvändiga mineraler,
att ett tidigare okänt retrovirus (retrovirus är
immunförsvarsnedsättande -- hiv- och cancerframkallande)
i samverkan med för djuren otjänliga miljöfaktorer,
eventuellt orsakar sjukdomen.
Målet för forskningen är att fastställa smittoämnet och
via populationsdynamiska, fysiologiska, epidemiologiska
och kemiska kunskaper utarbeta en strategi att hämma och
begränsa sjukdomen.
Älgen är ett karaktärsdjur för den svenska skogen och
en av världens förnämsta viltarter. En avskjutning av c:a
100.000 djur årligen, vilket uthålligt torde vara fullt möjligt
och lämpligt från nuvarande utgångspunkter, ger en årlig
köttavkastning av mer än 13.000 ton.
Som allt levande är älgen också en viktig indikator på
tillståndet i våra marker. Skulle det nu vara så, vilket
mycket pekar på, att de kraftiga miljöförändringarna
påverkat älgarna så att de blir känsliga för
sjukdomsalstrare, vilka tidigare tagits om hand av djurets
immunförsvar, då är läget allvarligt!
Läget är allvarligt -- inte enbart för vår älgstam och
andra frilevande viltpopulationer -- utan också för vår
boskap och i sista hand för oss själva.
Forskningen kring älgdöden har hittills i huvudsak
finansierats av landets jägare. Via Statens Naturvårdsverk
har forskningsprojekt inom ämnesområdet tilldelats medel
ur jaktvårdsfonden och viltskaderegleringsfonden.
Omfattande insamlingsverksamhet riktad till landets jägare
har bedrivits. Svenska Jägareförbundet har anslagit medel
till verksamheten m.m. Vidare har Sveriges
Lantbruksuniversitet och Statens Veterinärmedicinska
Anstalt bidragit med stora belopp -- i första hand genom att
resurser, såväl personella som tekniska, tagits i anspråk för
arbetet.
Ett snabbt klarläggande av sjukdomens orsaker och
vilka motåtgärder som kan vidtagas är en riksangelägenhet.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt har under
föregående år samordnat forskningsinsatserna och kopplat
in de resurser som står till buds.
Ekonomin är emellertid ansträngd och erforderliga
insatser får härigenom inte full verkan. Med tanke på
ärendets art samt den utveckling den kan få på tamboskap
samt människor skulle ett riktat anslag om 5.000.000 kronor
bidra till en starkare koncentrerad insats och en för riket
behövlig tidsvinst. Det är nu det måste göras!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anslå 5
000
000 kr av allmänna medel till Statens
veterinärmedicinska anstalt för forskning om älgdöden.