Virkesimporten har under lång tid varit och är alltjämt
av stor betydelse för svensk skogsindustri. Genom importen
kan industrin till en förhållandevis låg kostnad säkra
råvaruförsörjningen under högkonjunkturer så att inte
råvaran begränsar utnyttjandet av produktionskapaciteten.
Virkesimporten bidrar också till att minska industrins
totala kostnader för råvaror och förbättrar därmed dess
konkurrensförmåga på den internationella marknaden. I
viss utsträckning kan importen även vara betingad av
speciella önskemål beträffande kvalitet och sortiment.
En stor del av det importerade virket kommer från våra
grannländer. Skogsindustrierna ligger till stor del utmed
kuster, vid större sjöar där sjöfart bedrivs eller nära skogar
i grannländerna. Detta gör att virkesanskaffning utanför
landets gränser utgör en naturlig del i skogsindustriernas
virkesförsörjningsplaner. Genom förändringar i
valutakurser, förändrade virkespriser och fraktkostnader
har mer avlägsna exportländer etablerat sig på den svenska
virkesmarknaden under senare år.
Den importerade virkesvolymen låg på en tämligen
konstant nivå under perioden 1950--1974 då den varierade
mellan 0,5 och 1,4 milj m3 f ub per år. Därefter har
importvolymen ökat kraftigt för att nå sin hittills högsta nivå
1988 då 8,5 milj m3 f ub importerades. 1989 var
importvolymen 7,9 milj m3 f ub.
Problemet med importen är att det i många fall är fullt
med insekter och insektslarver i virket. När det gäller
importen från våra grannländer som har samma arter
skadegörare som vi framkommer problemen då större
partier insektsangripet virke anländer hit och risken är
överhängande att insekterna ska lämna virket och angripa
skog i virkespartiernas omgivningar.
Störst oro inger dock importen från mer avlägsna länder.
Den kan medföra att nya arter organismer kommer in och
etablerar sig i landet. Almsjukan är ett bra exempel på en
främmande organism som kommit in och etablerat sig i
landet. Sådana organismer kan uppträda som skadegörare
på träd och/eller virke eller enbart som främmande element
i den svenska faunan och floran. Möjligheten finns också att
vi får in organismer i landet som etablerar sig utan att vålla
skada här, men som däremot kan ge upphov till skador i
andra länder om de följer med svenska exportprodukter dit.
Om detta inträffar så kan givetvis svensk export av vissa
sortiment försvåras.
Etablering av nya arter organismer i Sverige, som inte
ger upphov till skador, vare sig här eller utomlands, är en
etisk fråga och ingen skogsskyddsfråga. Allt tillskott till den
svenska faunan och floran genom virkesimport torde dock
av de flesta ses som ej önskvärd.
Generellt gäller att risken för att nya arter skadegörare
ska kunna etablera sig i Sverige är störst vid import av
trädslag som liknar våra inhemska och vid import från
områden där klimatet liknar det svenska. Vid all
riskbedömning i detta sammanhang är det emellertid svårt
att förutse vilka effekter som kan uppstå av de rubbningar
som sker när främmande arter etablerar sig i nya
ekosystem.
När det gäller bakterier och svampar så begränsas inte
riskerna för spridning av sjukdom till de kända
patogenerna. Överhuvudtaget trädlevande svampar och
bakterier kan i en ny miljö bli allvarliga skadegörare.
Genom genetisk omkombination kan organismer utveckla
mer aggressiva raser.
Som exempel kan nämnas att 1988 importerades 1 milj
m3 f ub virke från Chile. Under 1988 och 1989
inspekterades 14 virkespartier från Chile. Det visade sig då
att i det chilenska virket som var väl barkat påträffades 49
levande insektsarter varav 21 arter som tidigare ej
registrerats i Sverige.
Mot bakgrund av ovanstående finns det skäl att se över
den svenska lagstiftningen angående import av virke.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
importlagstiftningen för virke.