med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
En anpassning till naturens kretslopp är nödvändig för
människans och naturens överlevnad. Att få en fullständig
anpassning till kretsloppet så att all mänsklig aktivitet klaras
utan några störningar i kretsloppet är troligen utopiskt. Det
framhålls också i propositionen. Jag tror dock att det på
många områden går att driva framför allt lantbruk på ett
sådant sätt att det samtidigt som de ger god avkastning
också förbättrar jordarna. Det behöver inte alltid vara så att
mänsklig aktivitet skadar mer än det bygger upp.
Vi måste dock konstatera att mänskligheten har lång väg
att gå för att nå acceptabla nivåer i fråga om miljöskadlig
aktivitet.
En avfallsfråga som glömts bort i propositionen är hur
vedaska ska kunna tas till vara som resurs på mest effektiva
sätt. Vid en del fjärrvärmeverk skiljs inte
förbränningsrester från förbränning av fossila bränslen och
ved. Det är viktigt att vedaskan, så långt det är möjligt,
återförs till kretsloppet. Vedaskan är en värdefull resurs
som kan komma till användning både inom skogs- och
jordbruket. Det kan till och med förekomma, att
anläggningar som fått regeringens stöd för sin
miljövänlighet, hanterar askan på detta sätt.
Det är min mening att riksdagen bör ge regeringen till
känna att, i de fall statliga stimulansåtgärder för
miljövänligare energiomvandling förekommer, se till att
beslut om stöd alltid förknippas med en helhetssyn, där
även ett miljövänligt omhändertagande av
förbränningsresterna finns med i bedömningsunderlaget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omhändertagande av
förbränningsrester.