med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Samhället måste bli ekologiskt anpassat
För att undvika en ekologisk kollaps måste samhället
förändras. Det rådande samhället genererar stora mängder
avfall. Det förbrukar natur- och energiresurser i allt
snabbare takt. Det har gått så långt att det finns en
uppenbar risk att klimatet förändras på grund av det avfall
vi sprider till atmosfären i form av växthusgaser.
Risken för klimatförändringar är det hittills allvarligaste
kända hotet mot allt levande på denna planet. Om
klimatförändringar inträffar kommer detta att medföra
katastrofer av sådana omfattningar att människans fortsatta
existens hotas.
Ett ekologiskt anpassat samhälle är nödvändigt. Ett
samhälle som brukar naturresurser och använder
förnyelsebara energikällor som inte genererar avfall och
andra negativa miljöeffekter.
Hur snabbt vi måste ställa om diskuteras allt livligare.
Klart är att det är för sent för många arter och miljöer som
redan nu är försvunna eller förgiftade. De har redan
utplånats av människans rovdrift och oförstånd. I Sverige är
det tydligast när det gäller de areella näringarna -- skogs-
och jordbruket -- vars moderna metoder utrotat många
arter och fortfarande så gör.
Ju snabbare vi kan ställa om desto mer kan vi rädda till
eftervärlden och desto enklare och billigare blir
omställningen.
Regeringens kretsloppstänkande
Den borgerliga regeringen ska ha en eloge för att den
över huvud taget försökt lägga en proposition om
kretsloppssamhället. Speciellt centern har försökt att ta till
sig Vänsterpartiets och miljörörelsens systemtänkande och
insikter om att den nuvarande utvecklingen inte är hållbar.
En socialdemokratisk regering hade inte lyckats presentera
en dylik proposition.
Tyvärr har stödet från de andra regeringspartierna varit
för svagt för att propositionen ska ha någon mätbar effekt
på verkligheten. De i förväg omtalade kraven har blivit mål
och riktlinjer för någon avlägsen framtid. Regeringen har
inte haft styrka nog för att styra utan styrs istället av
utomstående intressen.
Detta visas av att propositionen försenats ovanligt länge.
De få konkreta ändringar som propositionen föreslår inger
stor oro för denna regerings miljöambitioner eftersom den
har betecknats som regeringens stora arbete på
miljöområdet.
En del skrivningar i propositionen är sämre än vad de
värsta pessimister räknat med. Producenter ska t.ex. ta
ansvar för avfallet genom att det bortforslas -- tror
miljöminster Olof Johansson att avfallsproblem försvinner
om avfallet flyttas?
Propositionen är ordrik men innehåller mycket få
konkreta förslag. Beskrivningar och önskemålen är desto
fler. Propositionen konstaterar att riksdagens beslut redan
1975 fastslår att avfall ska tas om hand på ett riktigt sätt ur
miljö- och resurssynpunkt. Detta borde medföra att
propositionen år 1993 skulle ägna mer utrymme till förslag
för framtiden i stället för önskelistor och beskrivningar som
de flesta redan är överens om. Att skriva
''kretsloppssamhället måste baseras på vetenskap och
teknik.'' framstår som slöseri med papper. Vem skulle säga
emot?
Kommer denna regering att kombinera dessa minimala
kretsloppsambitioner med byggandet av en Öresundsbro,
byggandet av 70 mil motorvägar, motorvägsringar i våra
storstäder, fortsatt hög förbrukning av fossil energi och
kärnkraftsdrift, kommer regeringen att framstå som minst
lika miljöfientlig som den föregående socialdemokratiska
regeringen.
Näringslivets kretsloppstänkande
Svenskt näringsliv måste övergå till produktion som är
miljöanpassad -- både produkterna och processerna ska
ingå i ett ekologiskt kretslopp. Svenskt näringsliv måste
successivt kunna möta den utländska konkurrensen som
gradvis alltmer baseras på dessa kretsloppsprinciper.
Japan är framsynt och ledande i denna
omställningsprocess -- man frestas att säga som vanligt.
Utvecklingen i delar av EG-länder, Kanada och USA --
framför allt Kalifornien -- visar att tempot i denna
omställning accelererar. Om Sverige inte ska tappa
internationella konkurrensfördelar måste det svenska
näringslivet se möjligheterna i denna omställning. Och
hotet om ingenting görs.
Bilden av svenskt näringslivs förmåga att på egen hand
klara dessa framtidskrav är splittrad. Vissa företag är
framsynta och arbetar med återvinningsbara produkter,
intern miljörevision, miljöanalyser, kretsloppstänkande,
slutna produktionssystem etc. I Sverige har bl.a. företag
som ICA, IKEA, SJ, ABB och Ericson insett detta och
anpassar sig successivt till framtidens miljökrav.
Stiftelsen ''Det naturliga Steget'', Svenska
Naturskyddsföreningen och Greenpeace har med sina olika
arbetsmetoder starkt bidragit till denna positiva utveckling
inom näringslivet.
Det finns dock en mörk bild av svenskt näringsliv som
oroar. Det är industrirepresentanter från skogsindustri,
petroleumindustrin och bilindustri som i bästa fall uppvisar
en oerhörd tröghet att ta till sig de nya kraven. I sämsta fall
arbetar de aktivt mot den nödvändiga förnyelsen av sina
produkter och processer.
De tydligaste och mest skrämmande exemplen är vissa
skogs- och pappersmassaindustriers motstånd mot att
använda klorfria papperstillverkningsprocesser, att öka
användningen av returpapper och motståndet mot högre
energiskatter på fossila bränslen.
Nu när t.ex. massaindustrin insett värdet av klorfria
produkter är det ett försäljningsargument som industrin
framgångsrikt använder i marknadsföringen. För några år
sedan bekämpade svensk industri dessa krav med näbbar
och klor. Denna trångsynthet är beklaglig ur miljösynpunkt
och inger även stor oro för kvaliteten på svenska
industriledare. Detta inskränkta synsätt är ett hot mot
överlevnadsförmågan för vissa svenska branscher.
Andra skrämmande exempel är svensk bilindustri där
det dock finns tecken på nödvändigt nytänkande. Detta är
nog också ett avgörande överlevnadsvillkor för svensk
bilindustri. Kan inte Volvo och SAAB snarast -- helst litet
före konkurrenterna -- presentera modeller som är
återvinningsbara, förbrukar mindre energi, kan drivas med
förnyelsebara energislag etc., är relativt snart bilindustri i
Sverige ett minne blott.
Internationella rapporter och forskare visar att
miljöteknik i vid bemärkelse är den snabbaste växande
näringen och framtidssektorn. Verkligheten visar att viktiga
delar av svenskt näringsliv har svårt att ta till sig detta. Det
innebär att samhället måste ta ett ansvar för omställningen
till ett miljöanpassat näringsliv med framtidsutsikter.
Samhället har också ett ansvar eftersom många av de
positiva effekter som ett ekologiskt anpassat samhälle
genererar kommer till uttryck i form av kollektiva
nyttigheter.
Kretslopp och internationella aspekter
Sverige är ett litet, högt utvecklat industri- och
tjänstesamhälle som till stor del grundar sin ekonomi på
handel och förbindelser av allehanda slag med omvärlden.
Detta skapar både möjligheter och begränsningar för
vårt agerande inom snart sagt alla områden.
Sveriges ansvar för att driva på utvecklingen i
miljövänlig riktning är stort. Vi har tjänat stora pengar på
att förbruka naturresurser i vårt eget land och i andra
länder. Vi har under lång tid struntat i arbetet och
kostnaden för rening, bevarande och återställning. Vår
miljöskuld beräknades sommaren 1992 till minst 260
miljarder och den växer med 7 miljarder per år.
Sverige är inom ett antal tekniska områden, t.ex.
rökgasreningsteknik och biobränsleteknik, världsledande.
Tekniker som kan ingå i kretsloppssamhället måste spridas
och kommer att utgöra den enda tänkbara grunden för
framtida svenskt näringsliv.
Gentemot u-länder och länder i Östeuropa måste vi ha
en generösare inställning. Vi måste på många olika sätt
sprida de resursbevarande teknikerna och systemen -- dessa
länder får inte göra samma misstag som de gamla i-länderna
har gjort.
Utvecklingen hittills i NIC-länderna och i Indien, Kina,
Mexiko m.fl. inger stor oro ur miljösynpunkt.
Miljöproblemen där är gigantiska och växer snabbt mot
katastrofala tillstånd -- särskilt i storstadsregionerna.
RIO-konferensen 1992 resulterade i ett antal goda
konventioner, överenskommelser och kontakter men inga
beslut togs om överföring av ekonomiska medel. Utan en
verklig omfördelning av jordens tillgångar mellan i- och u-
världen kommer vi inte att kunna skapa ett
kretsloppssamhälle.
Den alltmer internationaliserade världen gör att ett
enskilt land inte kan skilja sig speciellt mycket från
omgivningen i något avseende. De nära och täta
förbindelserna med omvärlden gör att t.ex. Sverige endast
kan ligga en aning före i miljökraven -- inom vissa sektorer
mer, inom vissa mindre.
T.o.m. inom en sektor varierar det starkt vad Sverige
ensamt kan göra. För att t.ex. göra transportsektorn mer
miljöanpassad kan vi i Sverige ta beslut om att bygga ut
snabb- och högfarttågsystem i stället för motorvägar för mer
vägtrafik. Däremot är det svårt och tämligen meningslöst
att t.ex. lagstifta om hur svenska bilar ska kunna drivas med
förnyelsebara drivmedel eftersom de flesta fordon på våra
vägar är tillverkade utomlands och en majoritet av dem som
tillverkas i landet går på export. Sådan lagstiftning måste
ske i takt med lagstiftningsarbetet i andra länder.
Det internationella samfundet kan dock, om alla stretar
åt samma håll, reagera snabbt och effektivt. Avvecklingen
av freon är ett exempel på detta. Stor kraft måste dock
ägnas åt att förekomma liknande problem.
Ett enskilt land kan dock alltid vara en aning radikalare
i många krav för att påskynda utvecklingen av det
internationella kretsloppssamhället.
Det är viktigt att ett land som Sverige som har alla
möjligheter -- tekniska, ekonomiska och kunskap -- går
främst i miljökraven. Vilket annat land gör det i stället?
Sverige bör alltså där det så är möjligt ha högsta möjliga
miljökrav. Sverige bör också driva dessa krav i
internationella fora.
Vänsterpartiet avstår från att yrka avslag på hela
propositionen eftersom den visar en god vilja och har
aktualiserat debatten. Propositionen innehåller dock i
realiteten endast ett antal utredningsdirektiv och
lägesbeskrivningar som sammantaget egentligen inte kan
kallas proposition.
Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med en
proposition innan 1 januari 1994 som kan få mätbar effekt
på verkligheten.
Vänsterpartiets förslag
Vi kommer nedan att ge ett antal exempel på branscher,
sektorer och produkter där vi bedömer att åtgärder från
statsmakten kan påskynda utvecklingen mot ett
kretsloppssamhälle.
Kunskapen om nya miljöhot och nya tekniker förändrar
dock ständigt bilden vilket gör att denna motions förslag
endast får betraktas som en ögonblicksbild i arbetet för att
skapa ett kretsloppssamhälle.
Regeringens förslag om producentansvar är i princip
riktigt och den enda framkomliga vägen i de flesta fall, men
lagförslagets text är en helgardering som inte behöver
betyda något i verkligheten. Texten tillåter t.ex. att
avfallshantering som enbart är bortforsling godkänns vilket
tyder på föga miljöförståelse hos miljöminstern.
Generella riktlinjer
Samhällets krav ska vara långsiktiga och ge rimlig tid
för att ställa om till ett kretsloppsbeteende.Samhällets
alla slag av styrmedel ska kunna användas från rena förbud
till miljöavgifter. Miljöavgifter kommer att vara det
effektivaste styrmedlet.Beslut i Sverige måste alltid
ställas i relation till omvärlden. På kort sikt är vissa åtgärder
bättre att genomföra i Östeuropa än i Sverige.Beslut i
Sverige ska bidra till att minska klyftan mellan i- och u-
världen.Att skapa ett kretsloppssamhälle betyder att vår
livstil i i-världen måste förändras, dvs. vår materiella
konsumtion per individ måste i genomsnitt minskas och
ändras.En varuproducent måste ta ansvaret för sin
produkts fullständiga kretslopp, dvs. visa hur produkten ska
ingå i ett slutet kretslopp.Det ska vara klart att kraven
endast kan förändras i mer miljövänlig riktning. Att t.ex.
sänka beskattningen på fossila bränslen som regeringen
gjort orsakar stor skada.De effektivaste är att varje
bransch eller sektor själva beslutar och redogör för hur de
ska kunna ingå i det kretsloppsanpassade samhället.Om
en befintlig verksamhet inte kan redovisa hur denna
omställning ska gå till inom en rimlig tid ska den förbjudas.
Förbud av freon är ett exempel.Nya verksamheter ska ej
tillåtas om de inte kan ingå i kretsloppssamhället.
Dessa generella riktlinjer bör riksdagen som sin mening
ge regering till känna.
Exempel på åtgärder inom vissa sektorer och branscher
Energisektorn
Måste baseras på förnybara energislag. Särskilt viktigt är
det att öka användningen av biobränslen. Dels har vi ett
stort och växande överskott av råvara från skogs- och
jordbruksmark, dels ingår biobränslen -- vid en riktig
användning -- i ett kretslopp.
Ökade användning av returpapper, ökad konkurrens
etc. ökar möjligheterna att använda skogsråvara till
bränslen.
Regeringen bör återkomma innan 1 januari 1994 med
förslag om hur landets energiförsörjning till större del ska
baseras på biobränslen.
Vänsterpartiet har i andra riksdagsmotioner om
energipolitik preciserat krav på omställningen av
energisektorn.
Jord- och skogsbruk
Vänsterpartiet behandlar jord- och skogsbruk i andra
motioner, bl.a. i samband med propositionen om ny
skogspolitik. Ur kretsloppsperspektiv är det avgörande att
kraftigt reducera näringsläckaget från våra marker som i
dag är förödande högt på grund av våra moderna
brukningsmetoder.
VA-systemen
Allt slam från befintliga VA-verk ska ha så hög kvalitet
att det utan negativa miljö- och hälsoeffekter ska kunna
användas på jordbruksmark från år 2000.
Nya icke vattenburna och slutna VA-system ska
successivt tas i bruk. Efter år 2000 måste alla nya VA-
systemanläggningar vara slutna och ingå i
kretsloppssamhället.
Kemikalier
Den omfattande handeln med kemikalier gör nationella
åtgärder ineffektiva. Regeringen bör internationellt driva
kretsloppstänkandet hårt med avseende på kemikalier.
Vidare bör regeringen innan 1 januari 1994 återkomma med
förslag om hur substitutionsprincipen effektivare ska
tillämpas på kemikalier.
Ett speciellt problem är tvätt- och rengöringsmedel som
bl.a. bidrar till övergödningen av våra sjöar och hav. De
finns i dag miljövänligare alternativ t.ex. polymera
komplexbildare.
Regeringen bör få i uppdrag att innan 1 januari komma
med förslag om hur substitutionsprincipen ska tillämpas på
tvätt- och rengöringsmedel, dvs. att miljöfarliga ämnen
ersätts med mindre farliga.
Sammansättningen av drivmedel är också en viktig fråga
eftersom det är stora mängder som hanteras. Vänsterpartiet
har länge krävt att bly i bensin ska förbjudas; det bör ske
från den 1 juli 1993, eftersom alternativ till blyet finns.
Även övrig kemisk sammansättningen av dagens
drivmedel bör ses över eftersom de innehåller starkt hälso-
och miljöfarliga ämnen.
Bilindustri
Volvo och Saab ska producera fordon som till 95 % är
återvinningsbara från och med år 1997. Deras nya modeller
ska förbruka mindre drivmedel och ska senast år 2000 till en
del kunna drivas med förnyelsebar energi. Senast år 2007
ska nya vägfordon till 90 % drivas med förnyelsebara
drivmedel. Detta under förutsättning att liknande krav
genomförs i vår omvärld.
Importerade fordon ska visa upp samma miljöstandard.
Elektronikskrot
Från 1 januari 1997 måste handel och producenter visa
hur alla slag av elektriska och elektronikprodukter till 90 %
ska återbrukas. Förslaget i Tyskland
''Elektronikschrottverordnung'' kan tjäna som förebild.
PVC och andra klorerade plaster
Det är bra att utreda hur miljöeffekterna av PVC och
andra klorerade plaster ska upphöra men en tidsgräns för
när arbetet ska nå resultat borde ha satts upp. 1 januari 1997
bör detta arbetet vara klart. Här är också en fördel om
arbetet sker i nära samarbete med Danmark, Norge och
Nederländerna som arbetar aktivt med problemet.
Regeringen bör återkomma innan 1 januari 1994 med
förslag i denna riktning.
Förpackningar
Propositionens förslag beträffande olika förpackningar
kan accepteras frånsett att de uppsatta målen bör nås 1
januari 1996 istället för 1997. Utvecklingen är nu så snabb
att lagstiftningen riskerar att vara föråldrad år 1997 med
regeringens ambitioner.
Antalet förpackningsmaterial är för den enskilde
konsumenten för många. Även med ett producentansvar
blir det praktiska problem om en konsument ska ta hand om
ett tiotal olika slags förpackningar plus ett antal andra
uttjänta varor som ska källsorteras och återlämnas med
olika metoder. Regeringen bör återkomma innan 1 januari
1994 med förslag om hur antalet förpackningsmaterial och
retursystem ska minska.
Byggavfall
Framtidens bygg- och rivningsavfall kommer att bli ett
gigantiskt problem. Moderna hus innehåller stora mängder
med nya material som är mer eller mindre miljöfarliga.
Även äldre material och konstruktioner kommer att vålla
stora problem.
Bygg- och byggmaterialbranschen bör uppmanas att
innan 1 juli 1994 komma med förslag om hur branschen ska
kunna ingå i kretsloppssamhället.
Nickel-kadmiumbatterier
Åtagandet av producenter och distributörer att ta ansvar
för nickel-kadmiumbatterier kan tjäna som exempel på hur
alla aktörer bör agera för att kunna ingå i
kretsloppssamhället.
Avfallsavgifter
Kommunerna och andra avfallsaktörer bör få stor frihet
att själva bestämma utformningen av avfallstaxor. Fantasin
i samspel med modern teknik öppnar möjlighet till att ha
t.ex. lägre avgifter för den som själv komposterar, eller
avgift efter mängd avfall ett hushåll producerar. Den tyska
delstaten Baden-Württemberg visar här på möjliga vägar.
Ett efffektivt sätt att minska avfallsmängderna är att
införa en avfallsskatt. Regeringen bör få i uppdrag att
återkomma med förslag till avfallsskatt innan 1 januari
1994.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige skall ha högsta möjliga miljökrav,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige aktivt bör driva miljökraven i internationella
fora,
3. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari
1994 återkommer med en verkningsfullare
kretsloppsproposition,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de generella riktlinjer som beskrivs i motionen,
5. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari
1994 återkommer med förslag om hur en större del av
landets energiförsörjning skall baseras på biobränslen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slutna va-system,
7. att riksdagen beslutar att nya va-system efter år 2000
skall vara slutna och och ingå i kretsloppssamhället,
8. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari
1994 återkommer med förslag om hur
substitutionsprincipen effektivare skall tillämpas på
kemikalier,
9. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari
1994 återkommer med förslag om hur
substitutionsprincipen skall tillämpas på tvätt- och
rengöringsmedel,
10. att riksdagen beslutar att förbjuda blyad bensin från
den 1 juli 1993,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den bör återkomma med
förslag om mindre miljö- och hälsofarliga drivmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bilindustrin,
13. att riksdagen beslutar att elektriska och elektroniska
produkter till 90 % skall återbrukas senast den 1 januari
1997,
14. att riksdagen beslutar att arbetet för att utreda hur
miljöpåverkan av PVC och andra klorerade plaster skall
upphöra skall vara klart den 1 januari 1997,
15. att riksdagen beslutar att de uppsatta
insamlingsmålen för olika slags förpackningar skall nås
senast den 1 januari 1996,
16. att riksdagen begär att regeringen återkommer före
den 1 januari 1994 med förslag om hur antalet
förpackningsmaterial skall minska,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör uppmana bygg- och byggmaterielbranschen att
före den 1 januari 1994 komma med förslag om hur
branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället,
18. att riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om avfallsskatt före den 1 januari 1994.
Stockholm den 16 mars 1993
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Jan Jennehag (v)