med anledning av prop. 1992/93:184 Vissa fiskefrågor
Regeringen lägger i propositionen en rad förslag till olika
åtgärder på fiskets område mot bakgrund av de
internationella överenskommelser som träffats på bl.a.
fiskets område. En av Jordbruksdepartementet särskild
tillkallad utredare har utrett fiskerinäringens
utvecklingsmöjligheter och har avlämnat ett delbetänkande
i frågan, ''Svenskt fiske -- nuläge och utvecklingsmöjligheter
SOU 1992:136''. En referensgrupp med ledamöter från
riksdagen förordnades till utredningen.
Prisreglering på fisk
Jordbruksministern föreslår i propositionen att
prisregleringen på fisk i allt väsentligt skall upphöra från
den 1 juli 1993. Förslaget bygger på den förutsättningen att
EES-avtalet träder i kraft den 1 juli 1993. I utredningen
(SOU 1992:136) påpekar utredaren följande: ''Skulle EES-
avtalet träda i kraft vid en senare tidpunkt än 1 juli 1993 står
det Sverige fritt att behålla prisregleringssystemet under
ytterligare ett halvår, d.v.s. fram till den 1 januari 1994, då
EFTA-avtalet träder i kraft''.
I samband med riksdagens behandling av propositionen
''Näringspolitik för tillväxt'' redogjordes för nödvändiga
anpassningar av prisregleringen på fisk till följd av EFTA-
överenskommelsen. Riksdagen lämnade regeringens
redovisning utan erinran och uttalade samtidigt att den
svenska avregleringen på fiskets område bör ske i takt med
motsvarande process i övriga EFTA-länder. Det skall i
sammanhanget erinras om att ett annat EFTA-land,
Finland, erhållit övergångsbestämmelser och kommer att
behålla ett prisstöd på bl.a. sill/strömming fram till ett EG-
medlemskap. Detta försvårar konkurrensen på lika villkor
för syd- och ostkusten, eftersom exporten till
närmarknaderna ej kommer att vara konkurrensneutral när
det gäller Östersjösill.
Det finns starka skäl att låta nuvarande
prisregleringssystem fortsätta tills EES-avtalet träder i
kraft, längst till den 1 januari 1994, då EFTA
överenskommelsen kommer att gälla. En fullständig
frihandel med öppna gränser kommer att leda till stora
problem för sill- och strömmingfisket; detta gäller
framförallt för fiskeföretagen på syd- och ostkusten.
Jordbruksministern skriver att ''bestånden av sill och
strömming är relativt goda medan marknaden för dessa
arter är fortsatt svag''. I detta sammanhang bör det också
klart markeras att det avgörande problemet för
fiskeföretagens konkurrensförmåga är de ensidiga
tullhinder som för fiskets del inte har eliminerats i EES-
avtalet. Sill, makrill och skaldjur är fortfarande belagda
med så stora tullar att påtagliga hinder för lönsam export
uppstår. Detta kan först ske vid en integrering i EG:s
marknadsordning, d.v.s. vid ett fullvärdigt EG-
medlemskap.
Övriga överenskommelser i EES-avtalet kommer att
gälla först vid EES-avtalets ikraftträdande. Detta är
ytterligare ett starkt skäl till att behålla normprissystemet
och nuvarande prisregleringsavgift tills EES-avtalet träder i
kraft, längst till den 1 januari 1994. Överskottshanteringen
bör liksom i dag ske i Svensk Fisks regi. Jordbruksministern
föreslår också att Svensk Fisk övergångsvis skall ansvara för
överskottshanteringen av fisk, dock längst till den 1 januari
1994. Från och med detta datum bör en s.k.
producentorganisation -- PO-system -- vara etablerad.
Svensk Fisk
I propositionen har regeringen delvis tagit fasta på det
förslag om Svensk Fisks fortsatta verksamhet som
delbetänkandet SOU 1992/93:136 föreslår.
Jordbruksministern skriver: ''Svensk Fisk bedriver idag
olika former av informationsverksamhet. Enligt min
mening bör denna betydelsefulla verksamhet fortsätta i
någon form också framdeles. Verksamheten bör handhas av
ett lämpligt organ i vilket företrädare bör finnas från
fiskenäringen i vid bemärkelse.''
Målet för Svensk Fisks informationsverksamhet är att
öka konsumenternas kunskap om fisk och fiskarter för att
därigenom öka konsumtionen av fisk. Långtidsplanen i
Svensk Fisk föreslår att målet skall nås genom objektiv,
neutral information och genom utbildning av konsumenter
och intressenter. Konsumenternas ökade fiskmedvetenhet
är en klar följd av Svensk Fisks satsning på att höja
kunnandet hos konsumenterna. Insatserna har varit relativt
måttliga.
Det är angeläget att Svensk Fisk kan fortsätta sin
verksamhet vad beträffar informationsverksamheten efter
normprissystemets upphävande. De medel som är avsatta
för konsumentfrämjande åtgärder inom
prisregleringskassan bör överföras till ett nybildat Svensk
Fisk och användas för en långsiktig informationsinsats i
syfte att öka intresset för fisk och fiskprodukter. Regeringen
bör utse ordförande. Representanter för allmänintresset
och fiskbranschen i vid bemärkelse bör ingå.
Yrkesfiskarnas trygghetsförsäkring
Propositionen föreslår som en övergångsåtgärd
anvisandet av ett engångsbelopp från prisregleringskassan
till den kollektiva trygghetsförsäkringen på 8 miljoner
kronor. Näringen föreslås i fortsättningen på egen hand få
lösa dessa frågor.
Utredningen var av den åsikten att den långsiktiga
finansieringen skulle vara parallell med de lösningar som
väljs inom jordbruket. Frågan är där ännu inte avgjord.
Utsättningar av fisk
I avvaktan på utredningens slutliga förslag till framtida
inriktning, finansiering och omfattning av
utsättningsverksamhet bör den del av utsättningarna som
finansieras med prisregleringsmedel fortsätta under
budgetåret 1993/94 med samma omfattning som under
innevarande budgetår. Verksamheten avses finansieras med
medel från prisregleringskassan och kostnaderna beräknas
till 9 miljoner kronor.
Det är tillfredställande att man säkerställer denna för
bl.a. yrkesfisket så viktiga verksamhet under 1993/94 och att
utredningen i kommande delbetänkande fortsätter att
analysera frågan.
Utredningen bör också i det fortsatta arbetet ta i
beaktande de eventuella möjligheter som står till buds i
EG:s strukturfonder för bidrag till fortsatt finansiering av
utsättningsverksamheten. Frågan bör således aktualiseras i
medlemskapsförhandlingarna.
Rationaliseringsstödet
I delbetänkandet (SOU 1992:136) var en av
huvudlinjerna att rationaliseringsstödet skall vara kvar i
framtiden. De riktade insatser till investeringar i
fiskeföretag som idag ges i form av fiskerilån -- 40 miljoner
kronor -- föreslogs omvandlas till 17 miljoner kronor som
ges i form av avskrivningslån/bidrag. Utformningen av
förslaget baserade sig bl.a. på Sveriges internationella
åtaganden, företrädesvis EG:s gemensamma fiskepolitik
och de investeringsbidragsformer som gäller.
I propositionen 1992/93:184 föreslås att nämnda
omvandling av fiskerilånen på 40 miljoner skall ske
motsvarande det statliga subventionsvärdet -- 17 miljoner
kronor. Det är viktigt att dessa medel reserveras för
investeringar i fiskeföretag. I propositionen har regeringen
frångått utredningens förslag och finansierar ''åtagande av
långsiktig karaktär,'' d.v.s. regionalt stöd till syd- och
ostkusten (5 miljoner), överskottshanteringen (4 miljoner)
och kvalitetskontroll på fiskets område. Vad beträffar
överskottshanteringen är detta, enligt vår mening, inte en
verksamhet som bör finansieras med budgetmedel så länge
medel finns tillgängliga i prisregleringskassan.
Finansieringen bör således ske med medel från
prisregleringskassan.
När det gäller det regionala stödet till syd- och ostkusten
bör detta tas upp som ett nytt budgetanslag för regionalt
stöd till syd- och ostkusten inklusive Gotland. Detta är
särskilt viktigt med tanke på medlemskapsförhandlingarna
med EG och möjligheterna till utökat regionalt stöd.
Stödet, 5 miljoner, bör finansieras genom att motsvarande
medel från RÅK-kassan tillförs statsbudgeten.
Planerat stillaliggande
I propositionen föreslår regeringen ett system med
planerat stillaliggande som en metod att tillfälligt minska
fiskeansträngningen. I motion 1992/93:Jo412 från allmänna
motionstiden har ett sådant system föreslagits. I motionen
underströks att ersättningen bör anpassas till EG:s nivåer
och beräknas så att den täcker fiskeföretagens faktiska
kostnader. I propositionen har regeringen höjt
ersättningsnivån, dock ej till de nivåer som utgår inom EG.
Frågan om planerat stillaliggande bör vidare analyseras i
samband med fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter; inte
minst vad beträffar metod och nivå inom EG:s
gemensamma fiskepolitik (CFP).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att prisregleringen på fisk avvecklas vid EES-avtalets
ikraftträdande, dock senast den 1 januari 1994, och att
systemet disponeras i samma omfattning och nivå som
regleringsåret 1992/93,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prisregleringsavgiften tas ut
på inhemsk och importerad fisk med samma nivå som för
innevarande budgetår, längst till den 1 januari 1994,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel avsatta för
konsumentfrämjande åtgärder inom prisregleringskassan
bör överföras till ett nybildat Svensk Fisk och användas för
långsiktiga informationsinsatser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 5 miljoner kronor upptags
som ett nytt budgetanslag för regionalt stöd till syd- och
ostkusten inkl. Gotland.
Stockholm den 17 mars 1993
Margareta Winberg (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)