Stora delar av det svenska syd- och ostkustfisket befinner sig i stora svårigheter. Till detta kommer nu torskfiskestoppet, samt från den 1/7 1993 skapandet av prisregleringslagen. Fiskeberedningsindustrin på sydkusten säger sig bli tvingade att slå igen verksamheten och avskeda personal. De kan inte i den internationella konkurrensen betala den krona per kilo sill som bortfaller till yrkesfiskarna den 1/7.
De som drabbas är i detta fall de yrkesfiskare som fiskar s.k. konsumtionssill såväl för färskkonsumtion som för beredningsindustrin. Det är en högst märklig utveckling. De som fiskar sill för människors konsumtion kan inte få ett pris för sin vara, så att de kan överleva och fortsätta med sin verksamhet. Det är mera lönsamt att fiska med de stora trålarna -- de så kallade dammsugarna -- som suger rent och tar upp allting, både konsumtionssill och ''skräpfisk''. Det sker emellertid ingen sortering utan allt går till fiskmjölsindustrin.
Internationella överenskommelser gör att det inte längre är möjligt att stödja fisket genom generella pristillägg. Emellertid måste lösningar sökas som leder till en sund utveckling av fisket och som säkrar fortbeståndet av fisk.
Man frågar sig onekligen varför det skall vara mera lönsamt att fiska för fiskmjölsindustrin än för människors dagliga konsumtion.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödsystemet för fisket.
Stockholm den 17 mars 1993 Wiggo Komstedt (m)