Chefen för Jordbruksdepartementet tillkallade 1992 en särskild utredare, generaldirektören Per Wramner, Fiskeriverket, att utreda fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter, bl.a. mot bakgrund av de internationella överenskommelser som träffats på fiskets område.
Ett delbetänkande framlades i december 1992 och detta utgör underlag för propositionen.
Utredaren framhåller att näringen befinner sig i en mycket bekymmersam situation för närvarande. Beståndet av torsk i Östersjön är mycket svagt som en följd av bl.a. brist på saltvatteninflöde från Västerhavet under en lång period, hårt fisketryck och störningar i miljön. Östersjötorsken svarade år 1991 för ca 40 % av yrkesfiskets samlade inkomster. 1993 lär det bli endast 10 %.
Det hårda fisketrycket i mitten av 1980-talet berodde bl.a. på att stora effektiva trålare, både svenska och utländska, tilläts bedriva ett ohämmat fiske efter lekande torsk i den dåvarande s.k. vita zonen öster om Gotland.
Lyckligtvis har under januari betydande mängder friskt saltvatten strömmat in från Västerhavet. Detta ger ett visst hopp om god reproduktion i framtiden, förusatt att ett ansvarsfullt fiske bedrivs under kommande år.
Det är därför lovvärt att regeringen infört totalstopp för torskfiske under tiden 1/4--31/7 i år, dvs. under lektiden. Viss ersättning skall utgå till fiskeföretag vid stillaliggande på grund av detta fiskestopp.
Emellertid är denna åtgärd otillräcklig för att skydda uppväxande torsk. Minstamåttet, nu 33 cm, måste höjas till 45 cm. Tillsynen över att undermålstorsk, s.k. ''minktorsk'', inte landas måste skärpas avsevärt och överträdelser beivras. Den pågående misshushållningen med en begränsad resurs måste upphöra.
Att byta ut det sista tiotalet meter i trålen, som nu består av polyeten, mot nät av nylon, kan vara en mycket lämplig åtgärd för att spara småtorsken. Kostnaden totalt blir några få miljoner kronor och vinsten hundrafalt större om varje individ får växa till fångstbar storlek i stället för att bli ''minktorsk''.
Särskilt svårt har det kustnära småskaliga fisket efter torsk drabbats under senare år. En övergång till annan fiskeinriktning är inte realistisk. Det saknas för närvarande både tillräckligt biologiskt underlag (gös, sik, ål, öring och lax) och pengar till investering i nya redskap.
För att överbrygga de närmaste svåra åren bör särskilda ytterligare åtgärder vidtas för att stödja fiskeföretagen vid stillaliggande på grund av bristande torsktillgång.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utarbetande av erforderliga författningar om skydd för uppväxande torsk i Östersjön och ytterligare åtgärder för stöd åt yrkesfisket på ost- och sydkusten i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 16 mars 1993 Hans Göran Franck (s) Anita Johansson (s) Björn Ericson (s) Eva Johansson (s)