Över en miljon svenskar fiskar åtminstone några gånger varje år. Närmare tre miljoner säger sig vara intresserade enligt en undersökning som Fiskeriverket och Statistiska Centralbyrån gjorde 1990. Det säger något om oss som bor i Sverige. För oss handlar meningsfull fritid ofta om att få vara ute i naturen, att få göra saker i samklang med naturen. Därför är det viktigt att förbättra möjligheterna till sportfiske.
Först och främst måste de orörda vattendragen skyddas mot utbyggnad. Vattenkraftutbyggnaden har betytt mycket för landets välfärd, men samtidigt har oersättliga naturvärden gått förlorade och fantastiska fiskevatten har slagits ut. Nu är det viktigt att skydda det lilla som finns kvar. Epoken av vattenkraftsutbyggnad måste vara avslutad. Under våren kommer riksdagen att behandla en proposition från regeringen som föreslår att fler vattendrag ska få skydd i naturresurslagen.
För det andra är det viktigt att kraftbolagen åläggs att restaurera fiskevatten, för att skapa nya eller förbättrade vandringsvägar och lekområden för fisk. Sådana krav kan ställas på bolagen vid omprövning av tillstånd enligt vattenlagen. Några krav på ekonomisk ersättning från staten kan ej ställas av bolagen. Kraftindustrin måste betala för sig och åtgärda en del av de skador exploateringen inneburit för växt- och djurlivet, inklusive fisket. Kostnaden måste därtill betraktas som måttlig.
Vid omprövning av tidigare givna tillstånd i vattendomar måste fiskeintresset bevakas systematiskt. Eftersom många vattendomar står på kö för omprövning, kan stora vinster för fisket åstadkommas.
Nu har det visat sig att ett förbiseende av lagstiftaren i övergångsreglerna från äldre rätt till den nya vattenlagen kan sätta käppar i hjulet för detta krav. Kammarkollegiet som bevakar fiskeintresset för statens räkning i vattenmål har uppmärksammat regeringen på detta förhållande och begärt en lagändring så att tillstånd givna enligt nyare och äldre rätt likställs. Regeringen bör överväga ett förslag som gör det möjligt att ställa krav på kraftbolagen om restaurering av vattendrag.
För det tredje handlar det om att stärka sportfiskets inflytande över det vatten som ägs av staten. Det har särskilt stor betydelse för utvecklingen av fiskevården i de vattendrag som ägs av staten och skyddas enligt naturresurslagen.
Vid bolagiseringen av Domänverket behöll staten fiskerätten i de statsägda vatten som skyddas enligt naturresurslagen. I övriga statliga vatten överläts fiskerätten till det nya Domän AB. Regeringens arbete måste nu gå vidare. I de vatten där staten behåller sina rättigheter måste det bedrivas en sund fiskevård och fiskekortförsäljningen till allmänheten -- som tidigare sköttes genom domänverket -- måste fortsätta. Men detta räcker inte. Målet måste vara att utveckla de lokala förutsättningarna så att fiskemöjligheterna för lokalbefolkning och turister förbättras. Bra sportfiske är ett bra argument vid marknadsföring av turism.
Mot den bakgrunden föreslår jag att staten bildar en stiftelse för förvaltande av fiskerätten. Fiskeriverkets kompetens inom området måste naturligtvis tas till vara, men dessutom bör sportfisket och den ideella naturvården finnas med i stiftelsen, liksom företrädare för berörda kommuner och lokalt näringsliv.
Den exakta uppbyggnaden av stiftelsen kan diskuteras. Det är dock nödvändigt att naturvården, fiskevården och sportfisket ges ett avgörande inflytande. Fiskbestånden i strömmande vatten är en viktig naturresurs, som inte bara har ett renodlat kommersiellt värde.
Det förslag till statlig sportfiskepolitik jag tecknat här har en sund uppbyggnad genom att utgångspunkterna är bevarande och uthålligt nyttjande av naturgivna resurser samt kravet att de som exploaterar och utarmar vidtar åtgärder mot skadorna.
Tillsammans med andra statliga satsningar -- som sjökalkning och bidrag till biotopvård, fiskutsättning och fiskeorganisationer -- skulle mitt förslag påtagligt stärka fiskevården i Sverige. Därmed blir det en del i en politik som lägger den största vikt vid en ren och oförstörd miljö och medborgarnas önskan om meningsfull fritid i naturen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av utökat älvskydd,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restaurering av fiskevatten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av förändring i vattenlagens övergångs- regler,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stiftelser för förvaltande av fiskerätten.
Stockholm den 26 januari 1993 Sigge Godin (fp)
1 Yrkandena 1 och 3 hänvisade till BoU.