med anledning av prop. 1992/93:184 Vissa fiskefrågor

I propositionen föreslås olika insatser på fiskets område
för att förbättra förutsättningarna och villkoren för det
svenska yrkesfisket. Detta är av stor betydelse inte minst
mot bakgrund av de internationella överenskommelser som
träffats på fiskets område, genom omläggningen av den
generella näringspolitiken men inte minst med tanke på de
olika biologiska faktorer som har samverkat så att den
svenska fiskerinäringen för närvarande brottas med
betydande ekonomiska problem.

De insatser som föreslås är bra och ger det svenska fisket
förutsättningar att på lika villkor med andra länders
fiskerinäring möta framtiden. Dock finns det vissa smärre
detaljer i propositionen vilka bör förändras.

I propositionen föreslås att prisregeleringen på fisk i allt
väsentligt upphör den 1 juli 1993. Detta motiveras med att
EES-avtalet beräknas träda i kraft vid detta datum. Den
senaste tiden har dock olika uppgifter framkommit vilka
kan tyda på att EES-avtalets ikraftträdande kan komma att
skjutas upp. Det är ännu oklart huruvida EES-avtalet
ratifiseras i bl a Tyskland så att målsättningen om
ikraftträdande 1 juli 1993 kan innehållas. Det vore därför
rimligt att beslutet om avvecklingen av den svenska
prisregleringen på fisk kopplades till det faktiska datum som
ikraftträdandet av EES-avtalet kan komma att ske, dock
senast den 1 januari 1994 då EG-Efta avtalet träder ikraft.

Vidare föreslås i propositionen att de nuvarande formen
med fiskerilån avskaffas och ersätts med stöd i form av
bidrag och kreditgarantier i syfte att modernisera
fiskeflottan och anpassa dess storlek och sammansättning
till fisktillgången. Enligt den utredning som har föregått
propositionen bör värdet på dessa medel omfatta 17
miljoner kronor. Det är viktigt att dessa medel användes för
sitt avsedda rationaliseringssyfte. Således bör därför ej
dessa medel tas i anspråk för det regionala stödet till syd-
och ostkusten, vilket i propositionen föreslås ske med 5
miljoner kronor, liksom ej heller till överskottshanteringen
av fisk. Det regionala stödet bör enligt min mening
reserveras som ett särskilt stöd från budgeten, och
överskottshanteringen bör tas från normpriskassan.

Hur de medel som är avsatta för konsumentfrämjande
åtgärder, 30 miljoner kronor, skall användas har flera
gånger varit föremål för olika förslag och överväganden.
Det förslag som utredningen nu har lämnat torde
tillfredsställa konsumentintresset i en vid bemärkelse. Det
är också viktigt att understryka att det kunnande som finns
representerat i Svensk Fisk bör tas tillvara och utnyttjas.
Det vore därför lämpligt att dessa 30 miljoner kronor
överfördes så att Svensk Fisk kunde använda avkastningen
på detta kapital för att fortsätta sin etablerade informations-
och upplysningsverksamhet. Det bör vidare framhållas att
om den informations- och upplysningsverksamhet som nu
finns försvinner finns det ingen möjlighet att i framtiden
återskapa densamma. Detta skulle inte gagna vare sig
konsumentintresset eller näringen i en vidare bemärkelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att avvecklingen av
prisregleringen på fisk upphör vid det datum som EES-
avtalet träder i kraft, dock senast den 1 januari 1994,

2. att riksdagen beslutar att det regionala stödet till syd-
och ostkusten reserveras som ett särskilt anslag över
budgeten,

3. att riksdagen beslutar att medel för
överskottshanteringen tas från normpriskassan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumentfrämjande insatser.

Stockholm den 17 mars 1993

Sven-Olof Petersson (c)

Elving Andersson (c)