Ett par av den moderna naturvårdens hörnstenar är att slå vakt om den biologiska mångfalden samt nyttja naturens resurser på ett långsiktigt sätt. Detta har kommit till uttryck i regeringens miljöproposition och i naturvårdsverkets handlingsprogram för hotade arter. Där slås fast att alla naturligt förekommande arter i landet skall bevaras i livskraftiga bestånd. Sättet att hantera den naturresurs som den naturlekande Östersjölaxen utgör rimmar illa med dessa principer och åtaganden. I själva verket kan man inte längre tala om livskraftiga bestånd. Den naturliga Östersjölaxen är utrotningshotad.
För att rädda den naturlekande Östersjölaxen och öka dess bestånd till sådan storlek att den i framtiden kan beskattas på ett biologiskt och ekonomiskt försvarbart sätt, måste följande åtgärder vidtas:Stopp för havsfiske på blandbestånd. Havsfisket kan exempelvis kompenseras med ett mera kustnära fiske på speciella områden, och då på lax utsatt enligt metoden fördröjd utsättning. Begränsning av fisket efter lax med mängdfångande redskap längs Norrlandskusten samt i och strax utanför älvarna.
Jordbruksutskottet
I jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU20 framhölls bland annat följande:
Utskottet vill för sin del framhålla att Sverige har ett stort ansvar för laxens fortlevnad i Östersjöområdet. Angelägenheten att skydda kvarvarande naturreproducerande laxbestånd understryks, vilket framhölls redan 1985 av dåvarande jordbruksministern, av att laxreproduktionen i andra Östersjöländer i stor utsträckning upprätthålls på artificiell väg och är beroende av svenskt avelsmaterial om ett lämpligt geninnehåll skall kunna behållas hos materialet (prop. 1984/85:143). Vad regeringen anförde för sju år sedan och vad utskottet anfört i frågan i bl.a. de avsnitt som citerats är fortfarande giltigt. Utskottet anser alltså att åtgärder snarast bör vidtas för att få stopp på den pågående utarmningen av de vilda naturlekande populationerna. Regeringen bör enligt utskottets mening intensifiera de förhandlingar som i omgångar pågått under flera år för att få till stånd överenskommelser med andra Östersjöländer i detta syfte. Åtgärder bör vidtas för reglering av laxfisket i den svenska fiskezonen. Samtidigt är det angeläget att fiskerinäringens intressen i laxfisket beaktas, och att kompensation kan erbjudas, exempelvis kompensationsfiske vid fiskeplatser dit den ''fördröjt utsatta'' laxen söker sig. Det bör enligt utskottets mening vara en uppgift för regeringen att tillsammans med ansvariga myndigheter vidta de mått och steg som är möjliga och önskvärda i detta syfte.
Jordbruksdepartementet
Jordbruksministern skriver till Fiskeriverket 920608 följande: ''Regeringen överlämnar jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU20 till Fiskeriverket såvitt avser utskottets uttalande om åtgärder för reglering av laxfisket i den svenska fiskezonen för överväganden om sådana åtgärder.''
Fiskeriverket
Fiskeriverkets styrelse har 930122, efter tre tidigare misslyckade försök, beslutat om begränsningar gällande laxfisket i Östersjön. Begränsningen gäller dock enbart kusten norr om 60:e breddgraden under sommaren. Detta beslut kommer inte att stoppa utarmningen av de naturliga laxstammarna. För att säkerställa överlevnaden för dessa måste även kraftfulla begränsningar göras i södra Östersjön.
Nu har vi inte råd att förlora mera tid. Görs inget konkret till skydd för naturlaxstammarna kommer dessa att inom en mycket snar framtid vara utslagna ur vår fauna. Det är därför nödvändigt att vidta åtgärder till skydd för den naturreproducerande Östersjölaxen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omedelbar total fredning av lax i de uppväxtområden i södra Östersjön som hör till Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige kraftfullt bör verka för en internationell överenskommelse om fredning på laxens uppväxtområden i hela Östersjön.
Stockholm den 22 januari 1993 Dan Eriksson (nyd) Christer Windén (nyd) i Stockholm