Under många år har torskfisket i södra Östersjön varit av
avgörande betydelse för svenskt fiske. Torskfisket har varit
ekonomiskt lönsamt för de svenska fiskarna.
För närvarande minskar tillgången på torsk i Östersjön
kraftigt. Den främsta orsaken till detta är att
reproduktionen av torsk i Östersjön uteblivit eller starkt
försämrats på grund av den minskade salthalten. Men en
bidragande orsak är också det kraftigt ökade fisket av torsk,
som i sin tur sammanhänger med den ekonomiska
lönsamheten för detta fiske.
Laxfisket har drabbats av kraftiga prisfall på grund av
lågprisimport av norskodlad lax. Men laxfisket har också
begränsats genom behovet av att skydda Östersjöns
kvarvarande bestånd av vildlax. Detta har medfört
minskade kvoter och laxfiskestopp under vissa tider.
Fisket efter sill i Östersjön är olönsamt på grund av
överskottet på marknaden och det som en följd av detta de
låga priserna.
Totalt sett gör detta att den ekonomiska situationen är
allvarlig för många fiskeföretag. Speciellt allvarlig blir
situationen för de företag som gjort stora investeringar
under den senaste femårsperioden.
Silltillgången i Östersjön är god. Sill är ett mycket bra
livsmedel som bör komma fler människor till godo.
Därför anser vi att svenska fiskare bör få, som en del av
det svenska biståndet, möjlighet att fiska och landa sill
direkt till t.ex. S:t Petersburg-området och att detta fiske
finansieras av biståndspengar.
Även sill som är förädlad bör kunna bli en produkt som
väl skulle passa in i ett biståndssammanhang. Ett av
problemen i detta sammanhang är att
distributionsorganisationen i det tänkta mottagarlandet inte
är utbyggd, så även insaltad sill kan vara ett mycket bra
alternativ.
Fiskeriverket har beslutat att minska den för svenskt
fiske tillgängliga torskkvoten i Östersjön från ca 15 000
ton under 1992 till ca 8 500
ton under 1993. Självfallet kommer en så kraftig
minskning av torskkvoten att medföra allvarliga problem
för hela fiskerinäringen.
Mycket tyder på att denna kvot kommer att fiskas upp
under första halvåret 1993, vilket medför en längre period
med totalt stopp för torskfiske. I de internationella
förhandlingarna om fisket i Östersjön har
överenskommelse träffats om ett torskfiskestopp i
Östersjön från den 1 april
till och med den 31 juni. Regeringen har enligt vad
vi inhämtat för avsikt att fatta beslut i frågan under våren
1993. Detta får negativa verkningar för hela näringen, såväl
fisket som handel och beredningsindustri. Finns det ingen
råvara leder det till besvärligheter inom hela
fiskerinäringen. Det är därför angeläget att ett totalstopp
undviks.
För att klara den besvärliga situationen för
fiskerinäringen i Blekinge, är en rad åtgärder erforderliga.
Det gäller både åtgärder som får omedelbara effekter och
åtgärder som har en mera långsiktig verkan.
Eftersom den tillgängliga torskkvoten så kraftigt
minskas mellan 1992 och 1993, är det angeläget att denna
kvot fördelas mellan de olika kuststräckorna, så att också
sydoch ostkustens fiskare blir delaktiga av
torsktilldelningen. Fiskeriverket bör ges i uppdrag att göra
en sådan fördelning. Verket bör göra den i nära samarbete
med fiskets organisationer.
Fiskeriverket har erhållit regeringens uppdrag att fatta
beslut om var odling av torsk skall ske i Östersjöområdet.
Vi vill i detta sammanhang framhålla vikten av att en sådan
verksamhet mycket väl kan ske i Blekinge där det finns en
lång tradition av torskhantering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för det svenska fisket.
Stockholm den 26 januari 1993
Christer Skoog (s)
Hans Gustafsson (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Jan Björkman (s)