Den fiskevård man satsar på måste vara biologiskt riktig med långsiktiga förbättringar av vatten och miljö som mål, snarare än att enbart dra upp utplanterad fisk. Det krävs mer satsningar på miljön, dels förbättrad vattenkvalitet dels att återskapa lämpliga miljöer för fisk och dess näringsdjur. Det är inte i älvarna de största problemen för lax och laxöring finns utan i haven. Problemen är nu så stora att Norrlandsälvarnas naturliga bestånd av lax är mycket svaga och på sikt hotas av utrotning.
Därför måste nu insatser göras för att lindra rovfisket i Östersjön. Under 30 år har laxstammarna i Västerbottensälvarna varit utsatta för en kraftig överfiskning framför allt genom ett hårt havsfiske i södra Östersjön. Överfiskningen har tilltagit under senare delen av 80-talet.
I Västerbotten har det under i stort sett hela 80-talet genomförts en rad åtgärder för att bygga upp laxstammarna igen. Det har dels varit fråga om olika begränsningar av fisket vid kusterna och i älvarna och dels direkta fiskevårdsåtgärder som avelsfisken, utsättningar av lax, biotopförbättrande åtgärder, fisktrappor m.m.
Under de senaste åren har en sjukdom som först uppträdde l974 och därför kallas ''M 74'' ökat mycket kraftigt i omfattning. l992 dog mellan 50 och 95 % av alla laxyngel i kompensationsodlingar vid Norrlandskusten i M 74.
Orsaken till dödligheten av laxyngel är inte klarlagd men mest troligt är påverkan av miljön. En teori när det gäller sjukdomsförloppet är att laxhonorna lagrar någon form av miljögifter i sitt fett under uppväxten i Östersjön. Gifterna överförs sedan till rommen och orsakar yngeldöden.
Även om dödlighten syns tydligast i odlingarna är effekten betydligt allvarligare i älvar med naturliga laxbestånd. Undersökningar visar att avgången är likartad för den naturligt lekande laxen. Det finns inga möjligheter att öka reproduktionen eftersom det är antalet laxar som avgör hur stor föryngringen blir. I odlingarna har man ju hittills kunnat kompensera bortfallet även om detta stöter på problem.
Jag anser att det nu behövs riktade åtgärder för att minska effekterna av de skador som uppstår.
I det korta perspektivet måste begränsningar av allt laxfiske komma tillstånd för att öka antalet lekande laxhonor. Därigenom skulle man kunna kompensera det stora bortfallet av yngel.
I det längre perspektivet krävs betydande forskningsresurser för att försöka härleda orsakerna till dödligheten. Om inte kraftfulla åtgärder sätts in redan nu riskeras hela vårt laxbestånd vars effekter vi inte kan överblicka.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för laxbeståndet.
Stockholm den 25 januari 1993 Ulla Orring (fp)