Fiske- och sjöfartsnäringen utgör ryggraden inom den
marina sektorn. Det svenska fisket är modernt och
effektivt. Fiskets betydelse för en levande kustregion är
mycket stort. Målet för fiskeripolitiken är att skapa
förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen
kan få både en ekonomisk och social standard samt trygghet
i arbetet som är jämförbar med den som erbjuds inom andra
näringar, samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god
kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges för en
ansvarsfull hushållning med fisketillgångarna, bör fisket
bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas
av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning.
Det svenska fisket står rent allmänt inför stora
påfrestningar de kommande åren; närmandet till EG och
ökad konkurrens med bl.a. fri etablerings- och
landningsrätt för EG-ländernas fiskeflotta. Men ett svenskt
medlemskap i EG ger också möjligheter att få ökad
avsättning för svenska kvalitetsprodukter.
Huvudproblemet för svenskt yrkesfiske är att
inkomsterna minskat med 30--40 %
jämfört med normalår. Orsaken är den dramatiska
nedgången i torskfisket; från 140 000
ton i hela Östersjön 1991 till max 40 000
ton 1993. Torsken svarar normalt för nästan hälften
av det svenska yrkesfiskets inkomster eller 400 miljoner
kronor. År 1993 återstår ca 100 miljoner kronor av dessa,
vid nuvarande prisnivåer.
Det är framför allt syd- och ostkustfisket som drabbas av
nedgången, men även många västkusttrålare får en stor
andel av sin normala inkomst från torskfångsterna. Ändå
kan det visa sig att torskkvoterna i Östersjön är alltför höga
för att bestånden skall kunna återhämta sig. Tre av de stora
torskbestånden i Östersjön är i kris. Kvotförhandlingar
mellan Östersjöländerna har visserligen förbättrat
torskbeståndens reproduktionsbetingelser men för en
återhämtning av bestånden krävs kraftfullare åtgärder.
Initiativ har tagits till att bygga upp kunnandet om
torskens reproduktionsbetingelser samt att driva
verksamheter vid marinbiologiska stationer med avsikt att
producera yngel för utsättning. All denna verksamhet, i
såväl Sverige som Danmark, har sitt huvudmotiv i
stationernas forskningsintresse. Detta medför bl.a. att
överlevnadsduglig utsättningsfisk idag inte produceras i
behövliga mängder för att stärka torskens reproduktion i
Östersjön.
Skall en reell fiskevårdande insats åstadkommas via
utsättning av yngel, måste denna få en större omfattning än
den som idag bedrivs vid våra marinbiologiska
forskningsstationer. Endast genom att en marknad skapas
för utsättningstorsk kan en tillräcklig skala skapas på detta
område och då bli en nisch för nyföretagande.
Försök vid Havsfiskelaboratoriet i Lysekil visar på en
metod för reproduktion och odling i bassäng och kasse som
visar att vi här står inför en möjlig framtida verksamhet,
både av fiskevårdande och ekonomisk betydelse samt av
betydelse för sysselsättningen i fiskeberoende regioner i
vårt land (som Bohuslän).
Skall en behövlig omfattning på åtgärder avseende
torsken i Östersjön uppnås, krävs att en marknad skapas för
en kommersiell reproduktion och odling av torsk. De goda
resultaten vid Havsfiskelaboratoriet har bl.a. gjort det
möjligt att uppställa kalkyler och visa på det realistiska i en
satsning på reproduktion och odling av västkusttorsk med
utvecklad metodik.
För att denna nya typ av verksamhet med dess
sysselsättningsskapande effekter skall komma till stånd,
krävs således en uppköpsordning från berörda
Östersjöstaters sida av torskyngel för utsättning med syftet
för framtida beståndsuppgradering i Östersjön. Sverige bör
uppta förhandlingar om ekonomiskt deltagande i en sådan
ordning från övriga Östersjöstaters sida. Inte minst viktigt
är detta mot bakgrund av att Östersjötorsken används i
kvotförhandlingar med EG-länderna.
I detta sammanhang är det värt att notera att EG inom
ramen för sin nya fiskepolitik satsat på en utveckling av
alternativ sysselsättning i fiskeriintensiva regioner, just via
akvakulturell odling av både fisk och skaldjur. Den senaste
femårsperioden har således 11 500 sådana anläggningar
skapats i EG-länderna med en produktion på tillsammans
500 000 ton fisk och 600 000 ton skaldjur. Man har framför
allt satsat på yngelodling och utsättning för att skapa
fiskrika kustområden för turism, dvs. den akvakulturella
verksamheten skapar i sig nya verksamheter och ny
sysselsättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stärka
torskbeståndet.
Stockholm den 26 januari 1993
Sverre Palm (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Lennart Nilsson (s)
Lisbet Calner (s)